Fredag  Dateicon  14.8.2020  Tigericon  460km Total: 460km Handlebaricon  6h 9m Total: 6h 9m Weathericon

Årets resa är planerad att gå genom Polen, Belarus och Östtyskland förutsatt att jag alls tar mig in i Belarus och att jag kan åka tillbaka in i Polen utan att bli kastad i karantän.
Jag hade bestämt mig för att få med Brest i Belarus då det ligger i vad som kallas en Visa-fri zon och således innebär en förenklad process för att få in fler turister i regionen.
Vad jag inte förstod när jag började rodda i saken var att en förenklad process för en fd. kommuniststat som inte riktigt släppt greppet om det gamla fortfarande är en byråkratiskt mardröm för en vanlig människa.
Begreppet förenklad är såldes mycket relativt.
Hotellbokning blidkar föga, det krävs fortfarande en formell inbjudan som visar att du köpt något slags guidad tur.

Det bästa jag kunde hitta var att jag numera har köpt och betalat något slags guidad tur i Grodno (en stad jag överhuvudtaget inte har för avsikt att besöka), en sjukförsäkring som är helt överflödig då jag redan är försäkrad och inträde till ett museum i Brest som jag kanske eller kanske inte går på.
Detta naturligtvis utöver det vanliga med grönt kort, reg.bevis och tulldeklaration för hojen.
Jag har en sån bunt med papper att jag kan klubba ner åtminstone en flugviktig tulltjänstemän och i praktiken hade det inte varit mer komplicerat och inte våldsamt mycket dyrare att helt enkelt skaffa ett Visum.

Nåväl. Tillbaka till nutid. Sover knappt något under natten, tröttnar och kliver upp vid 07 trots att jag i praktiken inte behöver ge mig iväg förrän kl. 11 för att hinna med färjan till Gdynia.
Antagligen börjar jag bli gammal för jag har redan packat färdigt och tröttnar helt enkelt på att bara vänta för väntandets skull så jag ger mig iväg runt tio och fiskör så lagligt så att det nästan är pinsamt.
Har knappt åkt hoj innan i år så det var en helt underbar känsla att få kliva upp i sadeln och dra iväg.

Milen rullar på och jag käkar lunch i en håla som heter Vrigstad. Det är fullständigt strålande väder med 24-26°C så jag stannar rätt ofta och hinkar i mig vatten.
Det var lika bra att jag åkte tidigt för jag kommer faktiskt bara fram till Karlskrona en timme före sista check-in på färjan och tur var det väl att jag hade lite marginal för jag har nog sällan haft sån jävla otur med valet av kö i hela mitt liv.
Det rullar på bra ända tills en bryt-buss (vit skåpbil) med en minigrävare på släp ska checka in och blir stående i luckan och blockerar kön.

En halvtimme senare i fullständigt stekande sol ger jag upp och åker och ställer mig sist i kön till den enda luckan som i praktiken är öppen.
Men miraklens tid är inte förbi, till slut får den förbannade brytbussen backa tillbaka och den kön kan röra på sig så jag är snabb som blixten tillbaka.
Det går igenom EN, jag upprepar EN bil sedan är det en avföringsfärgad minibuss som blockerar luckjäveln igen!

Efter ytterligare tio minuter är det faktiskt en Polack till vilken jag är evigt tacksam som vinkar att jag ska bryta in framför honom i andra kön varvid jag som var där en timme för tidigt till slut kan checka in med mindre än tio minuter till godo.
Med hojen fastspänd och väl i hytten blir jag knappt ens förvånad när jag ska tvätta händerna och det visar sig att hela avloppet är sönder under vasken varvid jag tydligen samtidigt passar på att tvätta mina strumpor.
Tack för det Stena!

Nåväl, lite lagom gôbbgrinig men ändå fantastiskt skönt att vara på väg.
Väl ombord på båten utmärker jag mig rejält genom att vara den enda personen med munskydd trots att det såvitt jag förstår är krav på det i alla offentliga miljöer i Polen.
Tax-freen var inte att tänka på då det pga Corona var manuellt insläpp och en milslång kö så jag käkar lite mat i en av restaurangerna och drar mig tillbaka till hytten.

Stopp längs vägen och ombord på färjan

Lördag  Dateicon  15.8.2020  Tigericon  167km Total: 627km Handlebaricon  3h 8m Total: 9h 17m   Weathericon

Rullar av färjan i strålande väder, lite väl strålande faktiskt men hellre det än för kallt.

Jag har en del saker jag vill se i Gdansk och först på min lista är Torpedownia, en ruin efter ett komplex nazisterna använde för torped-tester under kriget.
Sovjetunionen utplundrade utrustningen efter kriget och använde komplexet för dykträning under en tid innan det övergavs och föll till ruin.
På väg ner till stranden åker jag förbi en större byggnad med ett stridsflygplan monterat på ett stativ som jag frestas att stanna och ta kort på.
Som tur var motstod jag den impulsen då jag snabbt får klart för mig att det är något slags Polskt Top Gun, en militär flygskola och således ett skyddsobjekt.
Jag gör lite markservice på hojen nere vid stranden innan jag drar vidare.

Om det första resmålet var något obskyrt så är nästa inte mindre, Hotel Zdrowie.
Ett sanatorium byggt 1962 för att ge vila och återhämtning för fackförenings-medlemmarna i Solidaritet.
När anläggningen stängde 2005 så plundrades byggnaderna på sitt innhåll och började sitt förfall till den ruin det nu är.
Till mitt försvar beträffande den jurudiska aspekten av att gå in på ett sådant här område så följde jag efter en Polsk småbarnsfamilj på en upptrampad stig så ifall det skulle föreställa finnas någon avspärrning så är den i så fall för länge sedan borta.
Det var en intressant liten dystopisk upptäcksfärd vilken inte blev sämre av att ett gäng killar spelade in en video till en blues-låt på andra våningen så soundtracket var också helt ok.

Jag hade egentligen tänkt utforska lite fler mer eller mindre märkliga resmål inne i Gdansk men temperaturen som redan när jag åkte av båten var tämligen stekande har sedan succesivt bara stigit så kvicksilvret är nu uppe i 27°C.
Det är mer än jag fixar att traska runt i utomhus hela dagen i full Gore-Tex rustning.
För att få lite tillfällig respit ger jag mig därför ut på motorvägen och beger mig mot ordensborgen Malbork.

Vilket jag visserligen kunnat räkna ut med arslet så var jag långt ifrån ensam om den idén en lördag, kön var fullständigt astronomisk.
Men med en timmes färd hit så var det bara att bita ihop.
En sak som slår mig medan jag står där och väntar är att trots att vi står packade som sillar är det väldigt få människor som har ansiktsmask ute, däremot tar alla genomgående på sig den i samma ögonblick de kliver över tröskeln till byggnaden där biljetterna säljs.
Efter en dryg timme har jag min biljett till insläppet kl. 15 så i mellantiden passar jag på att äta en lite sen lunch.

Ifall jag kände något slags besvikelse över att jag inte skulle hinna se mer den där dagen så skingrades den i samma ögonblick jag klev in i fästningen, superlativen är inte uppfunna för att beskriva hur fantastiskt detta byggnadsverk är.
Borgen, som är den största i världen och Europas största tegelbyggnad byggdes 1406 av den Tyska orden, en riddarordern från 1100-talet.
Den är med all rätt med på Unescos världsarvlista sedan 1997.

Borgen omfattar närmare 52 hektar och är indelad i övre, mellersta och nedre borgen.
De yttre borgmurarna omsluter 21 hektar vilket är fyra gånger större yta än Windsor-slottet.
Tyska ordern hade med utgång från Malbork monopol på bärnstenshandel och knöt nära band med Hansan när Malbork uppgick i Hanseförbundet.
Byggnadsverket var så överväldigande att jag gick runt hela eftermiddagen och gapade innanför mitt munskydd som en fisk på torra land.

Från borgen åker jag tillbaka till mitt kungliga residens och hotellbokningen på Royal Residence i Gdansk, ett pittoreskt ställe en bit utanför stan.
Incheckad och uppfräschad hastar jag ner på stan då jag bestämt att jag åtminstone ska hinna se Leninvarvet.
Jag får se minnesmonumentet över offren för protesterna 1970.
En folkrörelse mot kommunisternas kraftiga ökning av priserna för mat och konsumtionsvaror som kulminerade med att militära styrkor sköt urskiljningslöst in i folkmassor av människor som försökte återvända till sina arbeten.
42 människor dog och mer än 1000 skadades.
Upplösningen blev att Brezhnev och Moska avsatte dåvarande kommunistledningen i Polen och tillsatte nya marionetter, prisökningen reverterades dock och arbetarna blidkades med en löneökning.
Detta blev dock startskottet för vad som skulle bli Solidaritets-rörelsen i Polen under 80-talet som utmynnade i de första fria valen i östblocket 1989 där Solidaritet vann en jordskredsseger och vann alla senatsstolar utom en.

Det är ju ändå lördag så jag tycker jag kan kosta på mig en öl på vägen tillbaka till hotellet så jag knallar in i ett snabbköp och köper en.
Då jag är ignorant beträffande det lokala regelverket frågar jag kassörskan ifall det är ok att dricka den ute på gatan.
Hon ger mig inget direkt svar och blir uppenbart mycket besvärad av frågan. Men köpt är köpt så jag korkar upp och knallar vidare med muntrare steg.
Jag kan dock snabbt konstatera att förutom jag själv ser alla människor jag möter ut att vara på väg på lokal men absolut ingen bär på något drickbart, inte en levande själ.
Den där ölen sänker jag i rekordfart innan bevisen åker i soporna och jag kan få upp telefonen och googlar att det i allra högsta grad är olagligt att konsumera alkohol på allmän plats i Polen.
Not till själv: kolla det före köp nästa gång.

Käkar kvällsmat i form av en Jack Daniel's Angus steak på 7-street bar and grill.
Det var en perfekt avslutning på en bra dag då den köttbiten var närmast en religiös upplevelse.


Torpedownia

Hotel Zdrowie

Malbork, kön var brutal men totalt värd det.

Mellanslottet, Stora (de skojar inte) matsalen

Mellanslottet inhyste även en samling av förhistoriska vapen.

Borggården på höga slottet var så ståtlig att det var som en örfil.

Hela slottet var som hämtat ur en film.

Ordenssalen

Det var inte mycket som var konstruerat bara för att fylla en funktion utan det fanns intressant detaljer överallt.

Jungfru Maria kyrka

Modell över borgen

Tillbaka i Gdansk på väg till varvet stötte jag på delar av varvmurarna och en del av Berlinmuren.

Leninvarvet och monumentet över massakern 1970.

Söndag  Dateicon  16.8.2020  Tigericon  349km Total: 976km Handlebaricon  5h 59m Total: 15h16m Weathericon

Gdansk är en stad med så mycket historia att jag skulle kunna lagt fler dagar här men jag har redan hotellet bokat för ikväll så efter en kortare utflykt bär det vidare.
Jag åker mot Westerplatte, en halvö vid mynningen av floden Wisła där de första skotten föll under andra världskriget.
Den fria staden Danzig han en ammunitionsdepå på platsen och på morgonen den 1:e september 1939 seglade slagskeppet Schleswig-Holstein in i hamninloppet och avfyrade en bredsida.
Nazisterna trodde att segern skulle vara lättvunnen men efter hård och bitter kamp fick de intitiala marktrupperna dra sig tillbaka och först efter massiva anfall från artilleri, Stuka bombplan och en torpedbåt kapitulerade slutligen garnisonen.
Det hade då gått en vecka sedan de första skotten.
Polackerna har med historiens rätt rest ett monument på platsen för att hylla sina fallna hjältar.

Efter att besökt ruinerna och monumentet drar jag vidare på vägar längs gränsen mot Kaliningrad och Litauen som är som en hojåkares dröm.
Lummiga träd på bägge sidor, kurvig väg med bra beläggning. Jag njöt i fulla drag ända tills min ständiga reskamrat Horton gjorde sig påmind.
Det var dags för lunch där det slog till med full kraft och kändes som om jag fått en syl instucken i ögat.
Jag åker in på en stickväg, lyckas att tvinga i mig en readymeal som lunch och tar medicin.
Brer ut jackan på marken och lägger mig ner och lyckas faktiskt slumra bort en stund.
När jag kvicknar till har faktiskt dimmorna lättat och jag kan åka vidare.

Behöver fylla på lite soppa så jag svänger in in på en Aral-station.
Hittar dock ingen kortautomat så jag går runt som en yr höna bland pumparna några varv innan jag inser att den fönsterlösa bunkern bredvid förefaller vara bemannad.
Jag knackar på och kliver in till en sur gubbe som uppenbart suttit och betraktat min totala förvirring på skärmen till övervakningskamerorna.
Han vägrar dock bestämt att slå igång pumparna trots att jag visar att jag trots min tillfälligt vagabondiska livsstil faktiskt kan betala för mig.
Det enda jag överhuvudtaget får ur människan är "gerade aus und links".
I brist på andra alternativ följer jag direktiven och 75m bort återfinner jag en annan bemannad bensinstation som gladeligen tar mina pengar.
Jag undrar verkligen vad det där egentligen handlade om.

Färden går vidare från en hatisk liten människa i en bunker till en annan: Hitlers varglya, Wolfsschanze.
Jag kommer fram sent men får då också den helt fantastiska fördelen av att ha platsen i stort sett för mig själv.
Förutom personal tror jag inte att såg mer en drygt halvdussinet andra människor på mina irrvandringar genom området, det var en makalös upplevelse som vida överträffade alla förväntningar.
Området är 6.5km stort och var färdigställt den 21:e juni 1941.
Den inre zonen består av 11 bunkrar konstruerade av 2m tjock stålarmerad betong.
Hitler var övertygad om att fienden visste exakt var komplexet låg och skulle flygbomba det vilken dag som helst men luftanfallet uteblev.
Det är okänt ifall de allierade ens visste var anläggnigen låg eller visste dess syfte och Sovjetsidan kände inte till anläggningens förrän den påträffades av marktrupper under framryckning mot Tyskland.

Trots att solen nu med stormsteg är på väg ner under horisonten mjölkar jag dagen för allt den är värd och åker ut i skogen efter en vild gåsjakt efter en obskyr attraktion i form av ruinen efter ett Bismarck-torn.
Bismarck-tornet i Srokowo är ett av hundratals monument som byggdes kring förra sekelskiftet för att hedra Preussiska premiärministern och den första Tyska förbundskanslern Otto Von Bismarck.
Tanken var att man under speciella dagar skulle tända eldskålarna i alla de 240 torn som uförts i det dåvarande Tyska riket som fyrtorn till hyllning av kanslern men den planen realiserades aldrig.
Många valde att istället bygga sina Bismarck-torn som utsiktsposter och det gäller även det som står på djävulskullen i Srokowo.
Det var ett kuriost resmål och lite onödigt spännade att springa runt och leta efter i vid det här laget en mer eller mindre becksvart skog.

När jag rullar in på hotellets parkering i Gizycko är klockan nästan tio på kvällen.
Jag köper en alkoholfri öl (av misstag men den var god) för att skölja ner en färdigrätt då det kändes tämligen fruktlöst att leta efter en öppen resturang i den här byn efter 22.

 

Westerplatte

Fantastiska vägar hela dagen

Wolfsschanze, fundamentet till konferensbaracken där von Stauffenberg försökte spränga spränga Hitler i luften.

Besöksbunkern för officiella gäster. Hitler bodde i denna bunker under tiden som hans privata bunker uppfördes.

Bormans bunker

Hitlers bunker

Görings bunker

Rekreation av konferensbaracken.

Bismarcktornet på djävulskullen.

Selfie vid Bismarcktornet som mer korrekt återger vad det var för ljusförhållanden.