Dag 4-6 Wackenfestivalen, Wacken

Torsdag  Dateicon  01.08.2013 - Wacken

Vi inledde den första egentliga festivaldagen med en spelning med Mandowar, det kan väl i princip räknas som metal:s motsvarighet till Eilert Pilarm med den skillnaden att Eilert inte fattar att han är usel medan Mandowar massakrerar sina klassiker med humor.

Därefter följde vi upp med lite countrymusik och Bob Wayne, faktiskt riktigt bra.

Efter countrymusiken hade klingat ut drog vi direkt vidare till ett symfoniskt metalband som heter Haggard, jag har aldrigt rikigt fattat grejjen med sopraner som sjunger som en hundvissla till stråkmusik men hade väl åtminstone behållningen att det var otroligt bra rent musikaliskt.

Efter det var det att följa lämmeltåget genom området och säkerhetskontrollen in till det stora scenområdet där Deep Purple skulle spela, bortsett från att det är ganska stort att ha hört Smoke on the water och Hush live så var det i övrigt ingen särskilt minnesvärd spelning .

Men så var också nästa spelning desto mer minnesvärd: Rammstein. Klart bästa spelningen jag sett på Wacken under de tre år vi varit hit.
Pyroteknik till varenda låt, eldkastare och hela kitet, det var som att se en cirkusföreställning till musik.
Men sedan så sa också en av tyskarna vi träffade i onsdags att de varit tvungna att bredda den scen de använt på Wacken i flera år för att cirkus Rammstein skulle få plats.

Fantastisk tur med vädret så här långt, inte en droppe regn på festivalen.

Setlists:
Mandowar Bob Wayne Haggard Deep Purple Rammstein

Bob Wayne

Blaas of glory, tveklöst festivalens hårdast jobbande band. De spelade varje dag

Haggard

Rammstein

 

Fredag  Dateicon  02.08.2013 - Wacken

Stekande solsken så att det fräser i skinnet och inte ett moln i sikte gör att vi inser att vi måste vidta åtgärder då jag kände av solen redan igår.
Vi drar därför omedelbart in på merch-gatan och köper oss varsin hatt.

Därefter är det dags att dra mot dagens första spelning, Tristania på True Metal stage.
Vid den här tiden (12.15) har de flesta inte riktigt vaknat till så vi stod ända framme vid scenen.
Visserligen blir ljudet lite konstigt i och med att man står framför en bashögtalare men i köpet ingår gratis helkroppsmassage.

Efter detta hade vi ett hyggligt glapp till nästa spelning så vi gick bort till Biergarten och bänkade oss med lite lunch under ett parasoll för att få lite skydd från solen och fick då samtidigt höra Bob Wayne för andra gången.

Vi drog sedan upp till det gigantiska tältet som kallas för Bullhead City Circus för att lyssna på Henry Rollins spoken-word föreställning.
Det är alltid underhållande att lyssna på Henry både live och på skiva men lite synd att man kände igen det mesta från förra året.

Vi blev kvar i tältet då Mustasch gick på sin spelning på scenen bredvid bara 10 minuter senare, faktiskt måste jag erkänna att Ralph är en riktigt entertainer trots att hans Metal-trovärdighet sjönk till 0 i och med melodifestivaldeltagandet.

Sedan var det bara att följa lämmeltåget mot det stora scenområdet för nästa svenska band, Sabaton.
Helt otroligt gensvar från publiken och en mycket bra spelning även om ljudet på sången var i lägsta laget.

En paus senare var det dags för Doro’s 30-year anniversary gig.
Klart lyssningsvärt men enligt min personliga åsikt ungefär så nära hissmusik man kan komma inom metal.
Ozzy kommer undan med att använda samma oneliner (I can't hear you) genom en hel spelning för han är Ozzy, jag tappade räkningen på hur många gånger Doro sa Fantastisch under den här spelningen och så jävla Fantastisch var den inte.

Dagens värsta besvikelse kom dock till sist, Amorphis.
Såvitt jag förstod och hade lyssnat på tidigare skulle vara finsk symfonisk metal.
Döm av min förvåning när en saxofon river igång konserten på scenen. Om melodifestivalen är trovärdighetssänkande så är en saxofon i ett metal-band närmast en förbrytelse mot hela mänskligheten.
Vi härdade ut i tre låtar i förhoppningen att halsremmen skulle glida runt och strypa saxofonisten men då det inte hände lämnade vi och gick mot avhämtningplatsen för skjuts hem.

På vägen hem fylldes bilen med fullständigt odrägligt fulla norskar varvid jag som i de flesta sällskap är minst blev förpassad till skuffen. Det i sig hade varit illa nog då Torsten kör som om han stulit bilen. Nu fick jag dessutom lyssna på en dryg norsk prata oljepengar och höra hur de anser sig kunna köpa och stycka av Sverige bit för bit.
Tack vare min bakgrund har jag visserligen ett minimum av nationalism men det var ändå tur att jag var så trött att jag inte gick in den diskussionen för det hade inte slutat väl.

Norrmännen byggde för övrigt vidare på en tradition av överkonsumtion av alkolhol då jag minns norsken från förra året som i berusningen blev en sådan som Seinfeld kallar en ”close talker”.
Torsten imponerade genom att bibehålla lugnet när norrbaggen skulle förklara för honom att han hade druckit Franschhhischhhhiskaner Weischhhhbier så nära att det måste varit som att bli översköljd av saliv med en brandslang.

Setlists:
Tristania Bob Wayne Mustasch Sabaton Doro Amorphis

Det blev som sagt lite varmt igår

Tristania

Nudeln mit hühnerfleisch. Detta kan jag äta varje dag. Händelsvis är det också precis vad jag gör.

Wasteland warriors

Sabaton

 

Lördag  Dateicon  03.08.2013 - Wacken

Oljepenge-norrmannen kom direkt fram på frukosten och bad om ursäkt för gårdagen så han fattade tydligen själv att han gått över gränsen, stort av honom men tyvärr skulle det inte hålla i sig...

Då väderprognosen utlovar regn hela dagen laddar vi med regnkläder och paraply.

Vi började dagen med en konsert med piratrockarna Alestorm, det var lite tidigt på dagen och jag kände verkligen av värmen så under mer gynnsamma (promillehaltiga) omständigheter hade jag nog upplevt konserten som betydligt bättre.
Ett minnesvärt ögonblick var påannonseringen för en låt med "Finns det några dvärgar i publiken? ...(paus för bekräftelse/dementi)... Den här låten handlar om att slakta dvärgar!"
Det var nog något av det minst politiskt korrekta jag någonsin hört på den här festivalen.

Nästa spelning var med Sonata Arctica, ett av Björns favoritband som jag redan ställt in mig på att få genomlida och inte blev det bättre av att himmelen öppnade sig och utdelade allt det regn som utlovats hela dagen under loppet av en halvtimme.

Vi har efter festivalens första år myntat ett begrepp, ett ”Kyuss-moment”.
Kyuss var ett band som spelade då (2011) och jag tyckte var helt underbart emedan Björne nästintill fysiskt led sig genom varje sekund.
Lägg till ett monsunregn på musik jag inte begriper mig på alls så har du mitt ”Kyuss moment” det här året.

Lyckades rädda överkroppen mha regnjackan men det gurglade i skorna resten av dagen och natten, vi skippade Anthrax-konserten efteråt till förmån för ett stort tält kallat Bullhead City Cirkus vilket är enda stället där man kan få tak över huvudet på hela festivalområdet.

Efter att ha torkat upp något drog vi tillbaka ner till det inre scenområdet där akter vi ville se skulle avlösa varandra resten av kvällen, Danzig inledde vilket var en hygglig konsert men med horriblelt ljud, Glenn Danzig summerade det bäst själv genom att säga ”this gear sucks!”.

Därefter stod en dos Trivium på menyn som vi bara delvis avnjöt från scenområdet (när de spelar på en av de stora scenerna hörs det över i princip hela området) innan festivalens två höjdpunkter, Alice Cooper och Nightwish. Deep purple borde gå och se en Alice-konsert för den gubben visade verkligen att det går att rocka och showa fast man börjar bli till åren (65 närmare bestämt).
Vilken föreställning! Det var som en enda stor rockcircus från början till slut.

...och Nightwish vill jag egentligen inte erkänna hur bra de var med tanke på att jag tidigare sågat i princip hela bandets repertoar och hundvisslesångerskan men showen var verkligen klanderfri, motvilligt får jag erkänna att det tveklöst var ett av mitt livs bästa konsertupplevelser och en bra avslutning på Festivalen.
Vi kunde också konstatera att Nightwish måste vara något slags minsta gemensamma nämnare för den annars väldigt spretiga metalgenren, hela det inre scenområdet som normalt sett tar åhörare till tre olika scener var nu fullt för den här konserten och utanför kontrollerna satt folk på brassestolar och lyssnade, helt klart var det en majoritet av festivalens 100.000 besökare som såg den här konserten vilket självklart bidrog mycket till upplevelsen.

Vi stormade från festivalområdet för att hinna med skjutsen hem kl. 0.30 då vi skulle checka ut tidigt och åka till Hamburg.
Tyvärr delade vi den skjutsen med norrmännen igen och helidioten hade föga överraskande inte lyckats att supa sig vare sig trevligare eller smartare under dagen så den här gången hade jag lite svårt att hålla igen.
Inte för att något bet på honom utan han fortsatte sin fyllemonolog tämligen obehindrat ändå.
Tvättar av mig lite gyttja innan jag hoppar i säng.

Setlists:
Alestorm Sonata Arctica Danzig Trivium Alice Cooper Nightwish

 

Alestorm

Glenn Danzig, en rock-ikon. Trots skitdåligt ljud så gav Mother och How the gods kill rysningar.

Alice Cooper