Torsdag    4.8.2016
  305km Totalt: 1591km

Idag går jag på en bergsrutt som heter Route des Grandes Alpes, en rutt som länkar ihop Thonon Les Bains vid Genévesjön och Menton nere vid medelhavet.
Detta görs via totalt 16 mer eller mindre spektakulära alppass.

Jag tyckte tydligen inte riktigt att det var nog så jag gjorde om rutten något till att inkludera Col de l'Iseran som med sina 2764m är det högsta asfalterade passet i alperna.
Det är jag glad för att jag gjorde för av allt det jag såg under dagen vilket verkligen var bedövande vackra vyer så var l'Iseran det mest spektakulära av dem alla.

Rutten är totalt ungefär 65 mil vilket till och med jag insåg på planeringsstadiet är en helt orealistisk dagsetapp varvid jag delat upp den här rutten på hälften och valet föll då lite strategiskt på orten Briançon som övernattning.

Jag hade på känn att det skulle bli kämpigt att mata mil uppe i alperna och därför förberett mig med readymeals.
Dels minimerar det stoppets längd och dessutom gör det mig helt oberoende av restauranger (vilka det faktiskt fanns i betydligt större utsträckning än jag trodde) men tempot är fortfarande lägre än jag räknat med.

Sjömannen Arman sa att man kanske kan räkna med att snitta på en medelhastighet på ungefär 45km/h i alperna och jag tror faktiskt det var en ganska träffsäker uppskattning.
När jag rullar in på hotellets parkering i Briançon sent för andra kvällen i rad börjar jag också luta åt att han hade rätt i sin bedömning av mina dagsetapper.

Detta var visserligen också planerat som ett rent sov-stopp och det blev det också.
Jag hinner dock proviantera lite på ett köpcentra i direkt anslutning till hotellet och ställs där inför frågan vad väger en banan från kassörskan.
Jag blev så ställd att jag inte alls kopplade vad hon menade och pendlade mellan att det möjligen var ett rent hypotetiskt spörsmål för konversationens skull till att det kanske var ett existentiellt dilemma då någon uppenbarligen fraktat en banan till alperna med de miljökonsekvenser det medför.
Det var dock inte mer komplicerat än att det är menat att kunderna själv ska väga sina varor i frukt & grönt avdelningen innan de kommer med dem till kassan.

Den gyllene måsen hägrade allt här också men jag hittade istället en grillrestaurang som var något slags svar på Jensens Böffhus, dvs om frågan är hur man tar bort bra service, bra råvaror och bra mat.
Jag är visserligen väl medveten om att alla kockar med självaktning uppfattar en köttbit "well done" som en ren förolämpning men den här tog det ändå steget längre och valde att tolka "well done" som "kill it with fire".
I det här läget fanns det dock inte mycket han kunde ha gjort med köttet som gjort att jag inte ätit det och det var faktiskt inte så dumt, det är ungefär så det blir när jag själv grillar i alla fall.

Route des Grande alpes, vid toppen av Roselendsjön.

En liten kraftstation strax innan Bourg-Saint-Maurice. Här satt jag på bron och åt lunch.

Vid Les Boisses på toppen av Cherilsjön fanns det en avsevärt större kraftstation.

Col de l'iseran, 2764m. Staden nere i dalen är Val-d'Isère värd för delar av vinter-OS 1992.

På väg uppför Col de l'iseran, fotot är taget av foxphotos.fr.
Det högsta bergspasset i Europa.

Col du Galibier, 2645m

Fredag    5.8.2016
  298km Totalt:1889km

Dags för resterande delen av The grand alpine road.
Idag känner jag faktiskt av höjden och känner mig andfådd redan vid första bensträckaren vid Refuge Napoléon trots att jag inte gör något mer fysiskt ansträngande än att njuta av utsikten.
Visserligen är också Briançon som jag lämnat bakom mig nere i dalen med sina 1326m Frankrikes högst belägna stad.
Namnet till trots har för övrigt Napoleon aldrig tagit sin tillflykt hit, byggnaden är uppfört för att hedra honom 34 år efter hans död.

Degen bjuder på lika spektakulära vyer som igår och av någon anledning så är precis som igår den absolut högsta punkten Cime de la Bonette (2860m) också den som är vackrast.
Jag har också tur med vädret då mulet väder och/eller regn säkert skulle förta den här upplevelsen men solen skiner från en klarblå himmel.
Temperaturspannet är dock tämligen extremt då det bara under dagen ska komma att pendla mellan som lägst 8° och som högst 32°.

Som vanligt är det skillnad på vad som behagar ögat och vad som kittlar magen för även om Bonette var som att åka i ett konstverk var dagens roligaste åkning utan konkurrens Col de Turini.
Kanske inte så konstigt då den trots allt också är en delsträcka i Monte Carlo rallyt.
Precis perfekt mix av hårnålar och långa svepande kurvor.
Men hur de kunde köra Rally här som en nattsträcka är mer än jag begriper, fullständigt vansinne.
Men sedan kallades den också för "de långa knivarnas natt" pga hur bilarnas extraljus skar genom mörkret och det tror fan det.
Skulle jag köra här i mörker frivilligt skulle jag behöva ha en egen kärnreaktor för att driva alla extraljus jag skulle montera på hojen.

Att jag går över gränsen in i Italien för en övernattning i Sanremo var helt enkelt för att det var den övernattning i det här området som var mest prisvärd.
Ska man räkna tid som pengar så skulle jag nog ha valt en som inte innebär en omväg för trafikstockningen inne i Sanremo var total, sista milen tog en timme i stekande sol.

Hotellet var dock fullständigt spektakulärt och när jag blir erbjuden dagens meny i hotellets restaurang var jag inte svårövertalad.

• Starter: Baconrökt and med äpplen, sallad och valnötter
• 1st: Gröna nudlar med skaldjur
• Main: Vildlax med sauterad zucchini
• Dessert: Melonparfait

Alla konsekvenser beträffande matallergier och IBS-symptom får vara det värt så länge jag inte skiter ner mig i sömnen för det var sannerligen en utsökt måltid som jag sent ska glömma.

Vid Refuge Napoléon

Col d'Izoard (2360m) med utsikt över byn Brunnisard i kommunen Arvieux.

Gorges du Guil

Mittemellan Col d'Izoard och Col de Vars. Byn i dalen är Guillestre

Här nere i slänten satt jag och åt min lunch

Col de la Bonette. Ibland refererad till som Europas högsta asfalterade väg.
Det är lite fusk då det då anges en höjd på 2802m men det är inte den väg som passet går över.
Passet går på en höjd av 2715m och får då i praktiken smäll på fingrarna av Col de l'Iseran-passet som klättrar upp till 2770m.
Som tur är åkte jag bägge så jag har skryträttigheter på att ha åkt det högsta bergspasset i Europa oavsett hur fan man man räknar.

Välbehövd fika. Jag minns inte vad kaffet kostade men med den här utsikten hade hon kunna sätta i princip vilket pris som helst.

Vid foten av Col Saint-Martin, 1500m

Col de Turini, 1607m. En specialsträcka i Monte Carlo Rallyt.
Herrejösses vilken fantastisk åktur, i praktiken har jag redan åkt större delen av vägen ner här eftersom jag egentligen inte ville stanna och ta kort.

Utsikten från hotellrummet i Sanremo

Lördag    6.8.2016
  506km Totalt: 2398km

Det här är med bara ett par undantag en ren transportdag för att komma till Barcelona.
Då jag fram tills nu inte gjort något annat än kört, ätit och sovit är jag ganska stressad men jag kunde ju inte låta bli att åtminstone åka genom Monaco.
Det blev en ren drive-by genom Monte Carlo.
Redan innan jag kommit ner i stan så har jag tappat räkningen på hur många supersportbilar jag mött så om inte stan motsvarade mina fördomar i och med det så gjorde den det i alla fall när jag åkte förbi raderna av lyxyachter i marinan.
Jag är nästan förvånad att ingen stod vid stadsgränsen och tog inträde till det här spektaklet för här hade jag lätt kunnat spendera betydligt mera tid.

Men jag trycker istället på mot dagens två sceniska partier, Route de Gentelly och Route Napoleon.
Den historiska betydelsen av Route Napoleon är att han marscherade den vägen 1815 (känns som igår) mellan Elba till Grenoble med intentionen att störta kung Louis den 18:e.
Jag får nog erkänna att jag hade tämligen fullt upp med att njuta av den fullständigt bedövande utsikten och den underbara åkningen för att känna historiens vingslag.

Förutom dessa oerhört bildsköna och underhållande partier är resten av dagen ren idiotkörning på motorväg.
Ska man åka över 50 mil på en dag går det tyvärr inte att spendera hela dagen på sceniska rutter och på vägar med 130km/h som hastighetsgräns stökade det också undan bra.
Dock tar det eviga biljetthämtandet och betalandet av vägtullar väldigt onödigt med tid.
För att inte tala om att det definitivt inte är något billigt nöje heller.
Särskilt då som såvida det inte är något hokuspokus jag inte begriper så får jag betala samma tariff som en bil.
Vid någon av tullarna spottade automaten inte ens ut en biljett förrän det rullade fram en lastbil i filen bredvid, om ens existens inte ens registreras kan jag nog tycka att man åtminstone borde få ett reducerat pris.

Apropå existentiella problem behöver jag också att begrunda min rutt när jag kommer fram till Montpellier.
Det här är helt enkelt för hårt och imorgon ska jag göra en liknande dagsetapp igen.
Även om åkningen hittills varit helt fantastisk vill jag ändå göra något mer med min semester än bara åka, äta och sova.
Det jag gjort hittills känns mer som om någon form av sport än semester och ska jag följa resten av den planerade rutten är det i princip bara mer av samma.
Det ville säga om det alls är genomförbart vilket jag ju redan har ett initierat utlåtande om.
Innan jag går och lägger mig spånar jag på en en genväg.
Att följa min ursprungliga rutt längs med kustvägarna hela vägen ner till Gibraltar har jag nu insett är fullständigt orealistiskt, i alla fall med den tid jag har till mitt förfogande.
Det känns som något av ett nederlag men mycket motvilligt måste jag ändå erkänna för mig själv att sjömannen Arman hade rätt.

Route de Gentelly

Route Napoleon