Lördag
6.8.2016

506km Totalt: 2398km
Det här är med bara ett par undantag en ren transportdag för att komma till Barcelona.
Då jag fram tills nu inte gjort något annat än kört, ätit och sovit är jag ganska stressad men jag kunde ju inte låta bli att åtminstone åka genom Monaco.
Det blev en ren drive-by genom Monte Carlo.
Redan innan jag kommit ner i stan så har jag tappat räkningen på hur många supersportbilar jag mött så om inte stan motsvarade mina fördomar i och med det så gjorde den det i alla fall när jag åkte förbi raderna av lyxyachter i marinan.
Jag är nästan förvånad att ingen stod vid stadsgränsen och tog inträde till det här spektaklet för här hade jag lätt kunnat spendera betydligt mera tid.
Men jag trycker istället på mot dagens två sceniska partier, Route de Gentelly och Route Napoleon.
Den historiska betydelsen av Route Napoleon är att han marscherade den vägen 1815 (känns som igår) mellan Elba till Grenoble med intentionen att störta kung Louis den 18:e.
Jag får nog erkänna att jag hade tämligen fullt upp med att njuta av den fullständigt bedövande utsikten och den underbara åkningen för att känna historiens vingslag.
Förutom dessa oerhört bildsköna och underhållande partier är resten av dagen ren idiotkörning på motorväg.
Ska man åka över 50 mil på en dag går det tyvärr inte att spendera hela dagen på sceniska rutter och på vägar med 130km/h som hastighetsgräns stökade det också undan bra.
Dock tar det eviga biljetthämtandet och betalandet av vägtullar väldigt onödigt med tid.
För att inte tala om att det definitivt inte är något billigt nöje heller.
Särskilt då som såvida det inte är något hokuspokus jag inte begriper så får jag betala samma tariff som en bil.
Vid någon av tullarna spottade automaten inte ens ut en biljett förrän det rullade fram en lastbil i filen bredvid, om ens existens inte ens registreras kan jag nog tycka att man åtminstone borde få ett reducerat pris.
Apropå existentiella problem behöver jag också att begrunda min rutt när jag kommer fram till Montpellier.
Det här är helt enkelt för hårt och imorgon ska jag göra en liknande dagsetapp igen.
Även om åkningen hittills varit helt fantastisk vill jag ändå göra något mer med min semester än bara åka, äta och sova.
Det jag gjort hittills känns mer som om någon form av sport än semester och ska jag följa resten av den planerade rutten är det i princip bara mer av samma.
Det ville säga om det alls är genomförbart vilket jag ju redan har ett initierat utlåtande om.
Innan jag går och lägger mig spånar jag på en en genväg.
Att följa min ursprungliga rutt längs med kustvägarna hela vägen ner till Gibraltar har jag nu insett är fullständigt orealistiskt, i alla fall med den tid jag har till mitt förfogande.
Det känns som något av ett nederlag men mycket motvilligt måste jag ändå erkänna för mig själv att sjömannen Arman hade rätt.



