Tisdag 
2.8.2016 
352km Totalt: 873km 
19km 
679km
Någonstans längs vägen till Hamburg ser jag att min vänstra blinkers slokar.
Jag har ingen aning om hur eller när det hände men blinkersen är bevisligen knäckt och hänger bara i sladden.
Jag hade säkert kunnat göra en tillfällig lösning men jag måste ändå skaffa en ny förr eller senare och jag är ute i väldigt god tid då tåget inte avgår förrän 21.30.
Planen hade annars varit att fördriva tiden på Louis Gigashop och/eller Touratech men istället googlar jag upp den största av de tre Trajja återförsäljarna i Hamburg, Triumph Flagship Store.
Jag rullar in på parkeringen runt klockan halv fyra och förklarar att jag behöver en blinkers, ny eller begagnad spelar ingen roll då jag ska på långresa och bara behöver något som fungerar.
De skulle kolla vad de hade på lager så under tiden var jag välkommen att sitta ner i deras "lounge" med en kopp kaffe.
Medan jag sitter där och inmundigar detta livselexir ser jag att de faktiskt har Triumphs LED-blinkers vilket är en blingig uppgradering jämfört med original.
Jag går därför bort och säger att jag kan köpa det paketet om de inte har någon vanlig. Hellre två blinkers än ingen blinkers.
Det kräver dock även ett reläbyte och lång-historia-kort, hon tror att det ordnar sig så hon säger vänligt men bestämt att jag nog borde fortsätta dricka mitt kaffe.
Jag tror att det ungefär var den tyska motsvarigheten av chill the f**k out and sit the f**k down.
Det tog nog max en kvart sedan kommer Marvin som kollat på lagret och tycker att jag ska dra på tändningen för att se om den nya blinkersen fungerar!
Han har alltså inte bara hittat en, han har dessutom monterat den utan att jag ens märkte det och han beklagade att det tog så lång tid för han är ju inte mekaniker utan säljare.
Självklart fungerar den alldeles utmärkt och när jag frågar hur mycket jag är skyldig sträcker han bara ut handen, ett handslag var full likvid med en lyckönskning om en trevlig fortsatt resa.
Jag åker därifrån i ett fullkomligt lyckorus, sånt händer ju inte i verkligheten.
Jag gillade Hamburg och Tyskarna redan innan, nu älskar jag det här stället och jag har heller inte varit någon Trajja-fanatiker men nu är jag tamejfan både född på nytt och frälst.
Klockan är inte mer än att jag fortfarande har massvis med tid över så det blir allt ett besök på Louis i alla fall, bättre gubbdagis för en hojåkare får man leta efter.
Dessutom hade jag ju med en fullständigt snedvriden logik massvis med pengar över eftersom jag slapp en helt oförutsedd utgift för en ny blinkers.
Jag går runt i butiken tills de stänger och lämnar med famnen full av bra-att-ha saker som jag egentligen inte alls behövde ha.
Jag åker vidare till Altona och checkar in för Autozug och ställer upp på det vanliga stället.
Under tiden som jag väntar passar jag på att shoppa lite på Lidl och käkar kvällsmat på Subway.
Väl ombord på tåget delar jag kupé med ett Danskt medelålders par som jag antingen glömt namnet på eller aldrig fick men bara för att det ska bli maximalt stereotypt kan vi väl bara säga att de hette Preben och Solveig.
Att Tysken hette Arman minns jag, han hade också ett väldigt exotiskt jobb i det att han var besättning på RV Polarstern, en forskningsisbrytare.
Han hade som mest legat ute 15 månader och gjort en övervintring på Nordpolen, nu hade han varit uppe med sin BMW till Nordkap och åkt ner genom Finland, Sverige och Norge.
Detta var första gången han åkte med Autozug trots att det var en fantastisk genväg för honom då han bara bodde 6 mil från Lörrach.
Det Danska paret var desto mer rutinerade då detta var deras 11:e resa med biltåg, de hade för avsikt att slå läger på olika ställen i alperna och ha som utgångspunkt för dagsetapper då de hade begränsade packmöjligheter på sina sporthojar.
Jag fick för övrigt vara med om ett något bisarrt försäljningsförsök då Arman menade på att Polarstern snart gjort sitt.
Det ordnar jag säger Preben som jobbar åt Danska försvaret vilka just står i begrepp att avyttra samtliga sina isbrytare.
Tydligen har den Danska regeringen bestämt att det inte kommer att bli några fler hårda vintrar varvid behovet av isbrytare helt plötsligt försvunnit.
Nu är inte jag en spelare men även om jag vore skulle den typen av gambling vara väl vågat för mig.
Nåväl, självklart kommer ju vår respektive resplaner upp på bordet tids nog.
Arman som ägnat sig åt MC-touring i drygt 30 år ger mig ett väldigt spontant omdöme om min rutt, särskilt morgondagens 400km genom tre alppass och det omdömet är kort och gott: FUCK!
Han sågar på ett diplomatiskt sätt hela resrutten som tämligen överambitiös och går vidare genom att lite mindre diplomatiskt säga att när jag inser att min rutt inte är genomförbar så kanske jag istället...
Hela diskussionen fördes över ett par öl som han sprungit iväg och shoppat strax före avgång så det var i bästa gemyt.
Då väckningen är redan klockan sex börjar det därmed bli dags att krypa till kojs, den här gången verkligen bokstavligt.
Färjeläget i Rödby
Alla tiders bästa gubbdagis, Louis Gigashop Hamburg
Autozug-terminalen på Hamburg-Altona
Med upp till fem personer i samma kupé får man inte ha några större anlag för klaustrofobi
