Fredag
14.8.2020
460km Totalt: 460km
6h 9m Totalt: 6h 9m
340km Totalt: 340km 
Årets resa är planerad att gå genom Polen, Belarus och Östtyskland förutsatt att jag alls tar mig in i Belarus och att jag kan åka tillbaka in i Polen utan att bli kastad i karantän.
Jag hade bestämt mig för att få med Brest i Belarus då det ligger i vad som kallas en Visa-fri zon och således innebär en förenklad process för att få in fler turister i regionen.
Vad jag inte förstod när jag började rodda i saken var att en förenklad process för en fd. kommuniststat som inte riktigt släppt greppet om det gamla fortfarande är en byråkratiskt mardröm för en vanlig människa.
Begreppet förenklad är såldes mycket relativt.
Hotellbokning blidkar föga, det krävs fortfarande en formell inbjudan som visar att du köpt något slags guidad tur.
Det bästa jag kunde hitta var att jag numera har köpt och betalat något slags guidad tur i Grodno (en stad jag överhuvudtaget inte har för avsikt att besöka), en sjukförsäkring som är helt överflödig då jag redan är försäkrad och inträde till ett museum i Brest som jag kanske eller kanske inte går på.
Detta naturligtvis utöver det vanliga med grönt kort, reg.bevis och tulldeklaration för hojen.
Jag har en sån bunt med papper att jag kan klubba ner åtminstone en flugviktig tulltjänstemän och i praktiken hade det inte varit mer komplicerat och inte våldsamt mycket dyrare att helt enkelt skaffa ett Visum.
Nåväl. Tillbaka till nutid. Sover knappt något under natten, tröttnar och kliver upp vid 07 trots att jag i praktiken inte behöver ge mig iväg förrän kl. 11 för att hinna med färjan till Gdynia.
Antagligen börjar jag bli gammal för jag har redan packat färdigt och tröttnar helt enkelt på att bara vänta för väntandets skull så jag ger mig iväg runt tio och fis-kör så lagligt så att det nästan är pinsamt.
Har knappt åkt hoj innan i år så det var en helt underbar känsla att få kliva upp i sadeln och dra iväg.
Milen rullar på och jag käkar lunch i en håla som heter Vrigstad. Det är fullständigt strålande väder med 24-26°C så jag stannar rätt ofta och hinkar i mig vatten.
Det var lika bra att jag åkte tidigt för jag kommer faktiskt bara fram till Karlskrona en timme före sista check-in på färjan och tur var det väl att jag hade lite marginal för jag har nog sällan haft sån jävla otur med valet av kö i hela mitt liv.
Det rullar på bra ända tills en bryt-buss (vit skåpbil) med en minigrävare på släp ska checka in och blir stående i luckan och blockerar kön.
En halvtimme senare i fullständigt stekande sol ger jag upp och åker och ställer mig sist i kön till den enda luckan som i praktiken är öppen.
Men miraklens tid är inte förbi, till slut får den förbannade brytbussen backa tillbaka och den kön kan röra på sig så jag är snabb som blixten tillbaka.
Det går igenom EN, jag upprepar EN bil sedan är det en avföringsfärgad minibuss som blockerar luckjäveln igen!
Efter ytterligare tio minuter är det faktiskt en Polack till vilken jag är evigt tacksam som vinkar att jag ska bryta in framför honom i andra kön varvid jag som var där en timme för tidigt till slut kan checka in med mindre än tio minuter till godo.
Med hojen fastspänd och väl i hytten blir jag knappt ens förvånad när jag ska tvätta händerna och det visar sig att hela avloppet är sönder under vasken varvid jag tydligen samtidigt passar på att tvätta mina strumpor.
Tack för det Stena!
Nåväl, lite lagom gôbbgrinig men ändå fantastiskt skönt att vara på väg.
Väl ombord på båten utmärker jag mig rejält genom att vara den enda personen med munskydd trots att det såvitt jag förstår är krav på det i alla offentliga miljöer i Polen.
Tax-freen var inte att tänka på då det pga Corona var manuellt insläpp och en milslång kö så jag käkar lite mat i en av restaurangerna och drar mig tillbaka till hytten.