Fredag    5.9.2025
619km Totalt: 7628km 6h 03m Totalt: 103h 03m
  4.49km Totalt: 301.15km

Jag var lite tveksam till vilken strategi jag skulle välja för hemvägen.
Valet föll slutligen och efter mycket tvekan på att transitera genom Serbien, trots gränspassage är det på pappret den snabbaste vägen.

Jag vet inte vilken gång i ordningen det blir som jag står i en stillastående kö i temperaturer på 30º+ men när jag stod där i gränskontrollen och tittade på samma jävla gröna skåpbil långt där framme vid luckan i tio minuter kändes detta inte alls som rätt val.

Totalt sett tror jag att det tog en dryg timme att ta mig ut ur Bulgarien och in i Serbien men väl uppe på motorvägen går det som smort.
130km/h, hanterbar trafik och inga stillestånd.

Före tunnlarna i det här landet sitter en neonskylt som säger We are not alone in the tunnel (Vi är inte ensamma i tunneln).
Som tur är så är jag inte mörkrädd men är det inte en jävligt illavarslande sak att skriva just innan man åker in i ett mörkt ställe?
Jag antar att det handlar om att de vill att man ska sänka hastigheten men det är ett rätt kul sätt att formulera det på.

Vid tullstationerna utanför Belgrad som nästan tog kål på oss med köer 2015 hade jag bara fyra bilar framför mig den här gången och andra och sista tullen i Subutica var inte mycket värre.
Gränspassagen mellan Serbien och Ungern tog ungefär en halvtimme så tidsmässigt visade sig strategin trots allt vara sund.
Jag hade visserligen kunnat stöka undan samma sträcka genom Rumänien på en (väldigt lång) dag men det hade varit väldigt mycket mer frustrerande.

Tullkontrollerna mellan Turkiet och både in, ut och tillbaka in i EU har varit minst sagt lindriga, ingen har överhuvudtaget kontrollerat någonting.
Antingen har de gett upp eller också ligger fokus helt och hållet på människosmuggling.
Ur en egoistisk synpunkt jättesmidigt och tacksamt men ur ett vidare perspektiv ganska oroväckande.

Det är tidig kväll när jag rullar in på Novotel Szegeds parkeringen men jag är jävligt lat så då hotellet har både egen restaurang och bar går jag faktiskt ingenstans.

Det var rena antikrundan i en av köerna till den Serbiska gränskontrollen med två Trabanter och en Volga

Utsikten från balkongen på hotellet gick att stå ut med

Torsdag    6.9.2025
497km Totalt: 8125km 5h 12m Totalt: 108h 15m
  5.97km Totalt: 307.12km

Färden genom Ungern är oinspirerande och nu verkar definitivt sötebrödsdagarna med billig bensin vara slut, 19 spänn litern i Ungern och 17.50:- i Tjeckien.
Efter att ha checkat in på Continental och gjort den sedvanliga rutinen ger jag mig ut efter en bit mat.
Detta är första hotellet på hela resan som haft en minibar så i ren glädjeyra sänker jag min standard så lågt att jag faktiskt dricker en Heineken. 

Jag var förutseende not att ta med en tröjja i ryggsäcken vilken jag drog på mig redan 50 meter från hotellet.
Fascineras återigen av hur mycket temperaturen kan sjunka på en dagsetapp, igår vid samma tid hade jag 32º, här är det 19º.

Jag fastnar för ett ställe som heter WokIn och går helt bärsärk i deras beställningsdator.
Det var nog egentligen en rätt billig snabbmatssylta men efter att jag klickat ihop precis allt som såg gott ut hade jag plockat ihop mat för 225:- och när beställningen väl är klar kan jag konstatera att jag kunde gjort matlådor av detta för att täcka större delen av en arbetsperiod.
Gott var det men trots att jag tryckte i mig allt jag kunde gjorde jag en klen insats.

Jag tar en omväg tillbaka till hotellet där jag ordnar det sista för hemvägen.
Sista hotellet blir i Magdeburg och färjan från Kiel är bokad för tisdag natt.

Den här byggnaden på en rastplats i Ungern såg ut att kunna rasa ihop när som helst och har förmodligen varit utdömd i minst ett decennium.
Likförbannat gick det med jämna mellanrum fram folk och drog i dörren.
Även om det varit öppet hade jag inte käkat där om det så var den sista Büfen i hela Europa.

Jag hade gått undan en bit och hängt ut slangen för att pissa när jag tittar upp och för ett ögonblick tror att jag just gjort mig skyldig till grovt förargelseväckande beteende.

En barberare jag gick förbi på kvällspromenaden, jävlar vilken klass!

Söndag    7.9.2025 
16.19km Totalt: 323.31km

Första anhalt för dagen är St. James kyrka men jag ska utan omsvep erkänna att det jag var mest intresserad av var katakomberna under kyrkan.
Det är nämligen Europas näst största benhus med kvarlevorna av 50 000 själar.
Makabert? Absolut men också på sitt sätt vackert tycker jag.

Jag tänkte fortsätta på temat under jord med en rundtur i labyrinten under grönsaksmarknaden men det krävde en guidning så jag bokar in mig på den och fördriver tiden däremellan med en tur till Peter och Paul katedralen.
En vacker gotisk kyrka med en vacker utsikt över centrum uppe från tornet.

Jag har fortfarande lite tid att spilla innan guidningen så jag köper mig något drickbart och sätter mig i en solstol de lämpligt nog strösslat Grönsaksmarknadstorget med.

Guidningen under torget hade de kryddat med att inreda de gamla källarna med lite publikfriande saker som bl.a. en tortyrkammare och en alkemists laboratorium komplett med vad som ganska uppenbart var en hembränningsapparat.
Sådana använde nämligen (enligt guiden) alkemister för att göra "helande" drycker.
Det har allt gjorts en och annan hela(nde) i Sverige också med dylik apparatur men jag tror inte de potatisförädlarna kallade sig alkemister.

Dagen går som sagt i underjordens tecken så härifrån beger jag mig med raska steg till Bunker 10-Z.
Ursprungligen en bunker från andra världskriget som kommunisterna sedan vidareutvecklade till en självförsörjande kärnvapenbunker under kalla kriget tänkt att inhysa parti-eliten.
Uppåt 500 personer skulle kunna överleva här under en kortare period.
Det fanns tv-apparater lite strategiskt utplacerade som visade hur delar av försörjningsutrustningen fungerade.
Totalt var det en promenad bakåt i historien på drygt en halv kilometer och jag älskade varje steg.
Jag är nog inte funtad som de flesta men för mig var detta en av resans absoluta höjdpunkter.

Jag knallar tillbaka mot torget och rådhuset för att kolla in "Brnos Drake".
Den som gett den skapelsen epitetet drake borde definitivt gått till Specsavers.
Trots att det började bli sent på eftermiddagen var tornet fortfarande öppet så jag passade givetvis på och det var absolut mödan värt.

Efter att nästan förfryst hjärnan med en mangosmoothie kommer jag på den svindåliga idén att även om slottet stängt för dagen kan man ju fortfarande knalla dit och titta utvändigt?
Sagt och gjort, en promenad på drygt tre kilometer i starkt uppförslut gjorde då rätt omedelbart att jag slutade frysa efter smoothien i alla fall, jösses vilket jävla fyspass.
Men som i stort sett alltid var det värt det. Det var en fin spatsertur genom en park och även om man rent faktiskt inte kunde se så mycket av slottet var utsikten uppifrån slottsbacken betagande.

Väl nere bland pöbeln igen så har jag arbetat upp en aptit som heter duga och efter att ha googlat på traditionell Tjeckisk mat så vet jag i alla fall att det inte blir Tjeckiskt till kvällsmat för där kan de fan ge Britterna en match om titeln Europas minst inspirerande kök.
Jag söker mig därför till mer exotiska breddgrader och äter Pho på en Vietnamesisk restaurang, det smakade helt fantastiskt.

St. Thomas kyrkan med en intressant (och inte minst hög) häststaty

St. James kyrka. Det var en väldigt vacker orgel.

Benhuset under St. James

Grönsaksmarknadstorget

Peter och Paul katedralen

Utsikten från tornet

Labyrint-guidningen

Bunker 10-Z

Gamla rådhuset, "draken" och utsikten från tornet

Slottsbacken