Lördag 
30.8.2025 
16.27km Totalt: 259.81km 
Käkar frukost och tar en taxi till Topkapipalatset.
Väl där inne finns det för omväxlings skull en skylt för "tickets" (på engelska).
Jag ställer mig i kön bara för att efter 20 minuter framme i luckan få beskedet att den enbart var för Turkar, utlänningar köper sina biljetter på ett helt annat ställe.
Ny kö där jag bara stod i drygt fem minuter innan en kvinna ropar ut att de enbart accepterar kontanter och inte kort.
Då inträdet låg på 2400TRY (~550SEK) så var det definitivt mer än vad jag hade med i plånboken.
I och med att valutan är nära nog värdelös är det en bunt stor nog att klubba ihjäl en mindre säl med.
Jag frågade en guide ifall de åtminstone tog Euro kontant om det tvunget skulle vara kontant betalning men icke, turkish lira only.
Man tänker ju då att det lämpligen skulle finnas en bankomat i anslutning till en verksamhet som drar runt så enorma mängder kontanter? Då tänker man fel.
Istället behöver man tänka att det är betydligt smidigare om närmaste bankomat ligger en halv kilometer bort.
Väl tillbaka i kön som då hade hunnit bli dubbel så stor för ett nytt försök.
När jag kommer fram till luckan efter 15-20 minuter frågar damen om jag vill betala kontant eller med kort och sätter handen på en kortläsare.
Det fanns sex olika biljettluckor, som förutom det tidigare utropet tydligt angav cash only (endast kontanter).
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men efter äventyret med färjan och detta är behållningen jag tar med mig att om man någon gång får rak och tydlig information i det här landet kan man lugnt utgå från att det är ren desinformation.
Två timmar efter att taxi släppt av mig kan jag slutligen efter ytterligare köande faktiskt gå in i palatset.
Jag ska försöka att inte vara orättvis till följd av besväret med inträdet men detta är det mesta jag någonsin betalat för att gå in på en turistattraktion (jämförelsevis betalar turkiska medborgare 400TRY i inträde så "utlänningsskatten" är i det här fallet facila 500%).
Var det sevärt? Absolut. Motsvarade det förväntningarna sett till det kostsamma inträdet och den farsartade proceduren? Nej.
Efter att ha utforskat det slottet hade att ge letar jag upp en restaurang för nu är det hög tid för käk.
Letar förresten, jag gick till första bästa ställe vilket var ett "finare" café mittemot Hagia Sofia.
Det jag ville ha (fisk) hade de inte så då tog jag kyckling istället och det faktum att jag förhandlade bort hummus (vilket jag inte kan äta) och ersatte med pommes tog kocken uppenbart som en förolämpning för det var den mest smaklösa kyckling jag någonsin ätit.
Det är en bedrift att få grillad kyckling att smaka så lite.
För det nöjet betalade jag motsvarande 250:-.
Det är rätt uppenbart att det här inte kommer bli någon särskilt billig vistelse.
Jag kan förmodligen inte anklaga den kocken för det efterföljande för så fort går det inte men magen börjar i det här läget mullra minst sagt oroväckande.
Jag hade ändå inte hunnit se något mer den tagen så jag tar det säkra för det osäkra och beger mig tillbaka till hotellet.
Det var tur för där undanröjdes alla tvivel.
Jag har åkt på fullfjädrad matförgiftning.
Jag spenderar resten av kvällen iförd morgonrock under täcket skakande som ett asplöv in emellan toalettbesöken och de var minst sagt frekventa.
Att detta även resulterar i migränen från helvetet är lika ovälkommet som väntat.
Topkapipalatset
Turkarna tittade på den här fyra hundra år gamla toalett-designen och konstaterade att det fanns 0 förbättringspotential.
(Skämt åsido finns det givetvis moderna toaletter också men att "hål i golvet" toaletter överhudtaget förekommer år 2025 är lite märkligt.)
Grand Bazaar
