Söndag    3.8.2025
476km Totalt: 2288km 6h 02m Totalt: 28h 43m
  9.63km Totalt: 18.43km

Trodde inte jag skulle bli så glad att se en gammal hederlig tvåfilig motorväg men det var med ett brett leende på läpparna jag gick upp på E81 och gasar upp i 130km/h.
Inte särskilt inspirerande körning men det matar i alla fall mil, drygt 20 innan jag stannar för lite flytande till både hojen och mig själv.

Vädret är strålande och temperaturen är i utgångsläget väldigt lagoma 20°.
Kvicksilvret stiger dock successivt tills det framåt tidig eftermiddag har gått upp i 33°.

Dagens finaste åkning hade ingen större konkurrens då i stort sett allt annat var motorväg men DN7 genom Cozia nationalparken var bra åkning om än med det vanliga fenomenet med trafiken vilket säkert också förvärrades av att det är söndag och folk är lediga.
I princip är hela det Rumänska vägnätet frånsett de få motorvägarna en enda lång trafikstockning.

Jag fullständigt badar i svett när jag rullar upp till hotellet vid halv fem på eftermiddagen.
Jag har kört drygt 230mil på fyra dagar och idag har jag nog svettats flera liter.
Visst det är ingen tvekan om att jag är sliten men jag är helt övertygad om att ifall jag inte haft ett uppehåll i åkningen på ett par år pga husköp hade jag efter detta varit på gränsen till nervsammanbrott.

Jag inser nu hur jag helt enkelt blev jävligt bortskämd av att bara kunna ge mig av på långresor flera veckor varje år.
Detta känns som en riktig nytändning.
Jag är givetvis trött men jag också jävligt taggad, glad och tacksam.

Jag fräschar upp mig en aning och beger mig mot det mest uppenbara turistmålet inom gångavstånd, "old town".
Ärligt talat var det lite svårt att uppskatta någon gammal arkitektur i området då det i princip är en enda stor turistfälla.
Restauranger, glassbaren mm längs i stort sett varje gata.
Jag förkastar det inte som turistmål ändå för ren people watching men det är nog det i särklass mest exploaterade old town jag någonsin varit i.

Rumlar runt ganska planlöst, hittar ett par kyrkor som var stängda innan jag ger mig in i turistkaoset för lite kvällsmat.
Fastnar för ett ställe som heter Xclusive och beställer något slags mixed grill med kyckling.
De hade två kypare som uppenbart inte kommunicerade med varandra alls trots att de täckte samma yta.

Jag sitter och surfar på mobilen och märker först inte av att maten aldrig kommer men till slut (efter närmare en timme) blir det uppenbart att stället är så xklusivt att de glömt min order helt och hållet.

Någon av idioterna beklagar och säger att köket håller på att laga maten nu och att det bara dröjer några minuter.
Dvs om 30 är några.
Enda fördelen med att det tog en och halv timme innan jag fick maten var att två gentlemän från Malta vid bordet bredvid började tycka synd om mig en bit in på första timmen och började konversera och det var trevligt folk så det blev det en väldigt trevlig pratstund av.

Det bästa av allt?
När maten väl kom var det inte rätt mat.
Det var mixed grill med lamm och inte kyckling men i det läget var jag så hungrig att jag nog fan nästan ätit grillkolen så jag sket i det.
Efter så fullständigt usel service önskar jag nästan att jag kunde skriva att även maten var skit men det vore lögn, det var faktiskt jättegott.

Ett tydligt tecken på hur missnöjd jag var bestod i att jag inte tog en Guinness till efterrätt trots att de hade det.
Jag ska dock vara ärlig igen och säga att det beslutet var lättare att ta då jag redan visste att det fanns en Irländsk pub runt hörnet så jag tog helt enkelt Guinnessen där istället.

Det var en lång dag i sadeln så det blev inget längre kroghäng innan jag rumlade tillbaka till hotellet.

Kvällspromenad i Bukarest

Måndag    4.8.2025 
16.44km Totalt: 34.87km

Det märks att jag gått upp i klass på hotell då frukostbuffén med rätt god marginal överglänste de tidigare alternativen.

Jag styr därefter kosan rakt mot mitt klart mest prioriterade turistmål, Ceaușescus palats.
Google Maps gör sitt bästa för att få mig arresterad då den tyckte turister skulle gå in på samma ställe som medlemmarna i parlamentet.
Det tyckte gendarmerna inte.

Efter att ha fått något bättre instruktioner av en faktiskt väldigt hjälpsam gendarm traskar jag vidare bara för att hamna på Nationalmuseum för konst istället.
Utsikten att behöva gå ett helt varv runt en av världens största byggnader i stekande sol var lite nedslående men på vägen tillbaka till huvudvägen ser jag en öppen entré som åtminstone är lite lovande i det att den inte har någon gendarm utanför.

Det var först väl där inne som det stod en skylt med "Tourists" så det var ganska onödigt anonymt.
Får dock beskedet att jag måste vänta till nästa hela timme (kl. 13) för nästa guidning vilket var en väntan på 50 minuter men det fanns sittutrymme i skuggan så inte fan skulle jag missa detta för en en sån sak.

Väl inne i palatset är wow-faktorn brutal.
Det är en fullständig orgie i marmor och kristallkronor.

De mesta häpnadsväckande fakta som framkom under visningen:

• Det är inte världens största administrativa byggnad då Pentagon är större men det är dock den tyngsta, alla kategorier pga all marmor.
• Byggnaden väger 4.1 miljoner ton och sjunker med 6mm per år.
• Närmare 500 kristallkronor innehåller 3.5 ton kristall och trots att de gått över till lågenergilampor så om de skulle tända all belysning i palatset samtidigt skulle detta förbruka lika mycket ström som 25% av hela övriga Bukarest tillsammans.
• Elräkningen går på motsvarande drygt en miljon euro i månaden.
• Trots att de tryckt in stora delar av hela statsapparaten i huset står 70% av byggnaden tom.

Detta ofantliga skrytbygge lät diktatorn Ceaușescu uppföra under tiden som stora delar av befolkning svalt.
Trots den egna befolkningens umbäranden exporterades i princip alla kvalitativa födoämnen för att få in pengar till statskassan och han väljer att kalla det för "folkets" palats.
Det finns ju som jag ser det två alternativ här.
Antingen var han mer ond än fan själv eller också var han så fullständig verklighetsfrånvänd att Marie Antoinette framstår som rena proletären.

Visningen pågick under en timme och under den tiden hann vi bara se 5% av byggnaden.
De är så desperata att täcka driftkostnaderna att de i stort sett hyr ut en konferenssal till vem som helst som är beredd att betala.

Jag käkar grillspett på en restaurang till lunch och försöker sänka så mycket vätska det bara går.
Temperaturen är nu uppe i 36°C.

Jag tar därför min tillflykt till kommunistmuseet i old town.
En av de mer bisarra sakerna som framkom där var att kommunistregimen ville hålla nere antalet bilar på gatorna när folk var lediga och införde därför ett varannan veckas system där de som hade en ojämnt slutsiffra på sitt registreringsnummer fick köra ena helgen och jämn den andra.
Förutsägbart nog ledde detta till att de mer kreativa i befolkningen helt enkelt höll sig med en dubbel uppsättning reg-skyltar som de skiftade efter behov.
Ett annat guldkorn var att under den dekadenta rockmusikens framfart i Europa kallades motsvarigheten i Rumänien för electric guitar bands (elgitarrband).
Det var inte uttalat förbjudet att spela rock men texter och scenkläder granskades noga av Securitate och musiker som strävade efter rock n' roll looken fick bära hattar offentligt för att inte riskera att bli tvångsklippta.

Efter detta stövlar jag iväg till den Patriarkala katedralen.
Precis som med Rysslands ortodoxa kyrkor, vacker utvändigt men väldigt mörk invändigt och med ett överdåd av bladguld.
En mässa pågick där inne så jag hade egentligen inte tänkt att gå in men jag blev mer eller mindre insjasad av en vakt.

Det blir inte så mycket mer upptäckt under eftermiddagen då jag dumt nog glömt min medicin på hotellet och väl där kändes det faktiskt inte så lockande att utforska mer under tiden som solen fullkomligt fräser i skinnet.
Tar därför en liten siesta innan jag återvänder till myrstacken som är gamla stan.

Tycker dock att jag gynnat turistfällorna där lite väl mycket hittills så jag söker mig åtminstone en bit ifrån och sätter mig på uteserveringen till en Thairestaurang.
Det var inte direkt billigt det heller (motsvarande 200SEK) men det var definitivt billigare än mina tidigare måltider.
Dock får jag ju helt och hållet skylla mig själv.
Jag är övertygad om att man kan turista betydligt billigare här om man är lite mindre lat men i turiststråken är Bukarest långt ifrån den budgetdestination som mina fördomar föranlett mig att tro.

Eftersom jag behöver checka in löjligt tidigt för båten från Varna till Batumi så har jag lagt en övernattning i Varna.
Det är "bara" trettio mil så det blir en kort dagsetapp som omväxling och teoretiskt sett hade jag möjligen kunnat åka väldigt tidigt och stannat kvar här ytterligare en natt men jag har inte det helt stora förtroendet för varken Rumänsk eller Bulgarisk infrastruktur.

Eftersom det var lite brist på boenden med vettig parkering i Varna så har jag bokat nästa övernattning på en resort.
Ibland måste man ta de tuffa besluten. 😎

"Folkets" Palats

Kommunistmuseet

Patriarkala Katedralen

Tisdag    5.8.2025
283km Totalt: 2571km 4h 18m Totalt: 33h 01m
  1.96km Totalt: 36.83km

Jag tror det tog två timmar att åka de första sju milen.
Delvis pga att det uppstod en kilometerlång kö bara några hundra meter innan gränsen till Bulgarien.
Oklart varför då Bulgarien likväl som Rumänien gått med fullt ut i Schengen så det har varit extremt okomplicerat att åka mellan länder den här resan jämfört med de föregående besöken i de här trakterna.
När jag står där omringad av bilar med motorn igång stiger termometern på hojen så sakteliga upp till 42.5°C.

Efter en stund kommer en man gående och ifrågasätter varför i helvete jag står kvar i kön när jag bara kan åka emellan övriga fordon, det hade han minsann själv gjort som motorcyklist i tjugo år.
Själv hade jag redan konstaterat för länge sedan att det var helt omöjligt så jag föreslog att han tog en titt på hojens arsle och sedan ner längs vägen och hur bra han sedan tror att det skulle gå.
(Det hade tagit stopp redan efter en bil och resten av vägen stod fordonen som plockepinn.)
Jag tror att han egentligen tänkte att han var hjälpsam men hans attityd gjorde att det både kändes och lät allt annat än hjälpsamt.

När kön vars orsak jag aldrig fick klarhet i släppte blev det trots allt en del motorväg på Bulgariska sidan som spännande nog var skyltad till 140km/h vilket vägde upp en del.
Spännande eftersom skicket på den periodvis var så pass dålig att det nog funnits en reell risk för en kortare flygtur i en del av guppen om man faktiskt hållt den hastigheten.
Även om motorcyklar är undantagna krävs vinjett för att åka i Bulgarien, uppenbart täcker inte den intäkten det faktiska behovet av vägunderhåll.

När jag parkerar på hotellets parkering så möts jag av något slags personal/vaktmästare som ser den svenska plåten och utbrister Hyvää!
Nära nog ändå, det är knappast som om den gemene svensken skulle veta skillnad på t.ex. Rumänska och Bulgariska så jag blev i alla fall imponerad.
Efter den Finska hälsningsfrasen ber han mig att vid tillfälle parkera om hojen på ett sätt som inte tog en plats för en bil.
Uppfattat! Under parollen att det ibland är bättre att be om ursäkt än tillåtelse tog jag det som en invit att klappa upp hojen precis bredvid entrén till hotellet.
Det fick definitivt inte plats en bil där.

Trots att jag tycker jag läskar på som en jävla kamel så har jag ändå vissa problem med vätskenivån vilket satt sig på skallen.
Så det blir en väldigt stillsam eftermiddag med kvällen spenderad vid poolen.
Som tur är så har hotellet en egen restaurang för det kändes definitivt som om jag åkte en bra bit ifrån allt sånt för att ta mig hit men det gick verkligen ingen nöd på mig där jag var.

Var det vad han menade? Förmodligen inte.
Får det plats en bil? Definitivt Nej.