Torsdag 
21.8.2025 
420km Totalt: 5296km 
5h 55m Totalt: 75h 46m
120km Totalt: 1620km
2.67km Totalt: 177.39km 
Sedan jag kom in i västra Turkiet har vägstandarden blivit betydligt sämre men det är fortfarande flerfiliga motorvägar och trafiken flyter på.
Jag lämnade hotellet sent och såsar så mycket jag kan men kommer ändå fram till hamnen i Taşucu i åt helvete för god tid trots att de kräver incheckning två timmar före avgång.
Sitter av tid på ett kebabhak med käk och te.
Åker slutligen ner till hamnen tre timmar innan båten går och får efter passkontroll åka in och ställa upp.
Inne i hamnen är det föredömligt skyltat med "passengers and vehicles".
I byggnaden bredvid uppställningsplatsen blir passet utstämplat som en ren formalitet.
Incheckningen däremot var allt annat än föredömligt skyltad då den var i en byggnad på andra sidan infarten och i en lucka mot kajen som inte syntes förrän man började knalla runt byggnaden.
Efter koll av pass, bokning och reg.bevis så får jag mina biljetter och kan knalla tillbaka till hojen.
Gränspolisen sa åt mig specifikt att lämna hojen så i mellantiden antar jag att de ska föreställa ha kollat den men det var då inget som märktes och omedelbart jag kommer tillbaka öppnar de en grind så att vi kan åka ner och ställa upp oss på kajen.
Vi är många som är tidiga (vilket delvis är tvunget pga av den tidiga incheckningen) för vi står där i en halvtimme till fyrtiofem minuter innan de ens börjar lossa personbilarna som kom från andra hållet.
Det är nästan pinsamt att erkänna att jag inte visste det men tanken slog mig inte att det är vänstertrafik på Cypern förrän jag ser alla högerstyrda CY-reggade fordon.
Det blir spännande att ge sig ut i cypern-trafiken i morgon förmiddag förmodligen utan att jag sovit en blund på ett dygn.
Medan vi står och väntar dyker det upp en SydCypriotisk biker som heter Damian.
Han och hans flickvän hade tagit färjan över till Grekland och åkt en rejäl tur genom Balkan och Turkiet för att nu slutligen ta sig tillbaka till ön.
När vi slutligen får åka ombord på färjan blir jag nekad då jag skulle fått mina biljetter stämplade av tullen.
Ingen kunde förklara var tullen var men jag åker tillbaka på en helt vild gåsjakt och går tillbaka in i byggnaden där gränspolisen satt.
De fattar ingenting och vill bara kolla mitt pass igen.
Jag får helt enkelt åka tillbaka till båten och be dem förklara bättre.
En kille pratar åtminstone hjälplig engelska och han snackar ihop sig med bossen bland stuvare varefter han säger Don't worry well get you on the boat (Var inte orolig, vi ska se till att du kommer på båten).
Jag var fortfarande lite orolig men då släppte åtminstone den helt vilda paniken att jag skulle bli kvarlämnad pga en satans stämpel.
Till slut dyker en kille upp på en moppe som guidar mig tillbaka till tullkontoret vilket är en liten (helt omärkt) barack vid sidan av byggnaden där jag checkat in.
När jag slutligen får åka ombord på färjan är det ingen som anvisar plats varvid det enda rimliga var att ställa sig där det redan stod en annan hoj och en scooter.
Innan jag lämnar hojen får jag kontakt med en stuvare och frågar om det är ok att bara lämna hojen på sidostödet (vilket de andra gjort) och han säger ok.
Jag glömmer dock lite saker jag tänkt ha med mig under överfarten så efter en stund går jag tillbaka ner och i samband med att jag hämtar det stöter jag på en annan stuvare så återigen pekar jag på min hoj och frågar om det är ok. Ok svarar han.
Efter en dryg kvart ropar de ut Damians reg.nr. över högtalarna.
Han verkar dock inte uppmärksamma detta men till slut träffar jag på honom och han har då följe med en av stuvarna som säger att jag också behöver följa med.
Det var tyvärr inte den engelsktalande stuvaren så det är bra svårt att få ur honom var problemet är och då han säger customs igen tänker jag att ok, nu är det slutligen kört, de kommer kasta mig av båten för något tulltjafs (som i det här läget skulle avgått för länge sedan).
Väl nere vid hojarna visar det sig dock att Damian verkar ha gjort samma misstag som jag men lyckats köra ombord på båten utan stämpel.
I mitt fall handlade det om att hojens placering (som alltså var ok enligt två olika personer) inte alls var ok, den skulle flyttas till ett helt annat ställe.
Den nya placeringen verkade inte våldsamt mycket bättre från mitt perspektiv än den gamla så jag tror egentligen det handlade om att de ville optimera lastbilarnas placering.
Som bäst hade jag kunnat sitta och slumra i en stol under den fem timmar långa överfarten men med tanke på vilken satans thriller det blev av detta var det inte förrän långt efter färjan lagt ut (vilket skedde först efter 02) jag började slappna av och slutade sitta på helspänn i väntan på att höra mitt reg.nr. ropas ut i högtalarna.
Varför inte passa på att köpa en ny rullstol samtidigt som man tankar på macken?
Även om det blev mycket motorvägsåka så var det bra jävla fin motorväg
Hamnen i Taşucu
En förhoppningsvis någorlunda begriplig grafik över var man ska göra vad i hamnen om någon skulle vara galen nog att vilja göra samma resa
