Fredag    15.8.2025 
17.34km Totalt: 130.67km

Det enda negativa jag kan säga om hotellet är att det inte serveras frukost.
Det löses dock efter tips ifrån portieren med en food court (mattorg) på tio minuters promenadavstånd.
Frunchen blev väldigt LCHF då jag inte förstod att ris var en separat beställning men det var gott ändå.

Jag har inget emot att traska och gå på semestern men de destinationer jag tänkt mig idag var på lite väl orimliga avstånd så jag laddar ner en Armenisk taxiapp som heter gg och beställer en bil till Moderlandsmonumentet.

Enligt guideboken skulle monumentet inhysa ett museum dedikerat till Armeniens insats i andra världskriget (vilken var omfattande).
Det kanske det har varit men nu var såvitt jag inte missförstod något jävligt drastiskt verkar precis hela museet tillägnat konflikten kring Artsach (Nagorno-Karabach).
Precis före utgången stod en gammal gumma vid ett diorama över ett slagfält över andra världskriget hon tände upp och sa sedan i princip ordagrant: tre hundra tusen Armenier döda, donation tack.
I normala fall har jag inget emot frivilliga donationer i dylika sammanhang men detta var jag inte imponerad av.

Dagen går i trafikens tecken så härifrån hade jag tänkt mig vidare till minnesmonumentet och museet över folkmordet på Armenier.
Taxiappen ville dock annorlunda.
Den är så användar-ovänlig att jag undras över att de brytt sig om att översätta den till engelska alls.
Jag bokade en bil, bilen åkte fram, men inte till mig.
Jag vet faktiskt överhuvudtaget inte var den bilen åkte.

I brist på andra alternativ så var det bara att börja knalla, hela sträckan var dock helt orealistisk.
Efter ett par kilometer går jag förbi ett Radisson där jag stövlade fram till receptionen som om jag bodde där och bad dem ringa efter en taxi vilket fungerade alldeles utmärkt.

Minnesmonumentet för folkmordet var väldigt smakfullt och museet oerhört informativt och välgjort.
Man får ju givetvis försöka vara lite källkritisk då ett folk skriver sin egen historia men parallellerna till förintelsen går inte att förneka.
Bara för att verkligen illustrera hur nazisterna inspirerats av detta ska Hitler ha uttalat kvällen innan invasionen av Polen:
Vem, trots allt, talar idag om utplånandet av Armenierna?

Trots att magen nästan vände sig några gånger under utställningen så kan den hunger som nu gör sig påmind inte ignoreras.
Jag behöver inte gå långt för det finns en restaurang i samma park som monumentet/museet.
Normalt försöker jag undvika helt folktomma restauranger men jag var som sagt väldigt hungrig så jag slog till ändå.
Och tur var väl det för det jag fick in var den i särklass godaste färs-kebab jag någonsin ätit.
Det, en omgång pommes och en stor öl gick på motsvarande åttio spänn, turistfälle-placeringen till trots.

Jag gör ett nytt försök med taxi-appen med konsekvensen att taxin åker till destinationen, alltså min tänkta destination och väntar på mig där.
Jag har inte några som helst möjligheter att göra något åt det.
Appen är verkligen farsartat usel.

Det är en jävla tur att jag har ett par vettiga promenadskor för den här gången fanns inget Radisson längs vägen.
Efter fyra kilometer blir jag debiterad femtio spänn för resan som aldrig hände så det kunde ju varit värre, jag räknade faktiskt med att bli svartlistad från appen helt och hållet.

Efter att antal misslyckade försök fattar jag att man i den här appen lägger upp en rutt för chauffören ungefär som i Google Maps.
Så efter att ha rensat all gammal skit gör jag ett nytt försök som hör och häpna fungerar!
Som hämnd skickar de dock "Karen" för att hämta mig vilket något oväntat visar sig vara en ung skäggig man.
Efter att ha kört som om han stulit bilen och släppt av mig (på rätt ställe) fortsätter "Karen" dock att åka på min nota i ytterligare åtminstone tjugo minuter utan att avsluta turen.
Jag har svårt att förstå strategin då han visserligen tjänade hela tio spänn på det men precis som i alla andra appar av den här typen så sätter man betyg på chauffören.
Han fick inte fem stjärnor för den resan.

Sankt Gregorios katedralen var en imponerande byggnad utvändigt men i stort sett helt kal invändigt.
Det är ju dock en plats som ska fylla en funktion och kapaciteten för att ta in folk lär vara enorm.

Nu har jag kommit så pass centralt att det faktiskt är rimligt att gå och jag känner mig rätt klar med turistandet så jag sätter kurs mot en ljuvlig pint på The Beatles Pub.
Det är ju dock fredag och börjar bli kväll så stället fylls på och en barvärdinna verkar ha till uppgift att fullständigt packa stället som en silltunna.
Att beställa käk när man sitter axel mot axel vid baren var inte aktuellt så jag börjar traska tillbaka mot hotellet med tanken att hitta något längs vägen.

När jag går förbi en restaurang (Mov) som har något kallat Lamb khashlama in dark beer var det fan inte mycket att tveka på.
Det beskrevs som en stuvning men visade sig mer vara som en soppa.
Smaken var dock helt fantastisk oavsett konsistens.

När jag ska beställa en en tallrik melon som efterrätt säger kyparen att det är för mycket för en person och erbjuder mig en halv portion vilket jag accepterar.
Det ångrade jag nästan sedan för den honungsmelonen var som en kärleksfull kyss från en vacker kvinna.
Den behövde inte ens tuggas, den smälte som smör på tungan.

Det var en rätt luxuös måltid på en restaurang som utstrålade exklusivitet så slutnotan på motsvarande drygt 320:- var inte mycket att orda om.
På det hela taget en fantastisk upplevelse och en perfekt avslutning på kvällen.

Moderlandsmonumentet

Tsitsernakaberd

Sankt Gregorios katedralen

Nationalmuseum

Aftonsupé på Mov

Lördag    16.8.2025 
19.09km Totalt: 149.76km

Nu när jag tror mig ha fattat hur taxiappen funkar tänkte jag lyxa till mig och först åka till samma food court jag åt frunch igår och därefter vidare till Ararat Brandy där jag bokat in mig på en visning kl. 11.30.
Då det ingick en provning hade jag gärna lagt detta lite senare på dagen även om det var lördag men det var den enda tiden som fanns.

Jag har dock tydligen inte så bra koll på appen som jag trodde även om jag nog snarast skulle vilja hävda att det var appen som inte hade koll på mig.
För när jag valde hämtning vid min position så var det definitivt inte till min faktiska position taxin åkte.
Det blir tydligen Armenisk brandy till frukost idag för med det här debaclet behöver jag traska iväg om jag ska komma i tid.

Hann ändå fram i hyggligt god tid så bristen på transport havererade trots allt inte dagens planer.
Jag ska inte klaga allt för mycket på guidningen för guiden verkade inspirerad och språkkunskaperna var det verkligen inga fel på heller.
Men med det jag har kvar av min hörsel (vilket förmodligen är mindre än jag vill erkänna för mig själv) uppfattade jag inte jättemycket av guidningen.
Lokalen där visningen försiggick hade nämligen ett eko som inte var av denna värld, det var som i en grotta.
De har inte gjort något för att förbättra akustiken alls.

Det var trots det en hyggligt givande tur vilken som sagt avslutades med en provning av två olika Ararat brandys.
De skämdes inte för sig så för 4500 Dram (115SEK) så var det ändå väl spenderad tid.
(Jag drack dock inte all brandy utan att ha ätit frukost innan eftersom jag trots allt inte är helt dum i huvudet.)

Jag stövlade därefter in på första bästa restaurang för frunch vilket blev en som hette The Accent.
Visst jag beställde nudlar med kyckling så det var ju inte det dyraste på menyn men med en fatöl (jag har aldrig sagt att jag är världens smartaste heller) och en kopp te efter maten gick det på motsvarande 115:- på en restaurang som hade riktig klass.
Jerevan är verkligen inte ett dyrt resmål.

Jag drar vidare till Armeniens historiska museum vilket hade en väldigt diger samling från bronsåldern.

Landar efter det på Hard Rock Café för lite vätska där personalen närmast var chockad över att jag ville in i restaurangen och ha något att dricka.
Klockan var ändå halv fyra på eftermiddagen en lördag men de kanske är vana vid att folk bara köper en t-shirt och går därifrån.

Jag satt helt och hållet själv i hela restaurangen och googlade på något att pyssla med under kvällen.
Bland sökresultaten hittar jag Yerevan free walking tour som skulle dra igång från Republic Square ca en halvtimme senare. Perfekt!
Jag sänker ölen och köper med mig en flaska vatten och drar dit.

Först verkade det vara en väldig blygsam uppslutning men vi blev till slut ändå tio personer vilket var en lagom stor grupp.
Guiden var en kvinna med långt knallrött hår som kallades för Lucy.
Just håret var ju verkligen extremt praktiskt när det är en människa man behöver följa efter, hon behövde varken flagga eller skylt för att vara synlig.

Inriktningen på turen var ganska bred då hon kom med historiska fakta blandat med rent praktiska turisttips om vad man bör se och var man bör äta och vad.
Turen pågick i nästan tre timmar och var ett fantastiskt trevligt sätt att spendera kvällen.
Även om turen är "gratis" förväntas man ge guiden dricks och det gjorde jag givetvis.
Jag gav henne 5000 Dram (125SEK) vilket hon verkade vara helnöjd med.

Något av det roligaste på turen tyckte jag var när jag frågade guiden om det inte genererar lite friktion att landets nationalsymbol (berget Ararat) inte längre ligger i Armenien?
Jo, svarade guiden, Turkarna ifrågasätter ibland att symbolen får vårt land inte är vår men då brukar vi svara med att fråga varför Turkarna har månen på sin flagga.

Jag käkar kvällsmat på ett ställe som heter Beer Republic (lite fantasilöst granne med Mov där jag åt igår).
Något slags lammgryta med klyftpotatis.
Fantastiskt gott.

Ararat Brandy

Historiska museet

© Yerevan Free Walking Tours

Katoghikekyrkan
En kyrka från 1264 som genom historien blivit glömd och återupptäckt.
1695 byggdes en basilika runt kyrkan som gjorde att den doldes i ett hörn och glömdes bort.
Tills Sovjet beordrade att basilikan skulle demoleras 1936 då den återupptäcktes och räddades via massiva folkliga protester.
Men den räddades då vara så till vida att den inte revs, Sovjets allt annat än välvilliga inställning till religiösa byggnader gjorde att de valde att bygga ett språkinstitut runt den varvid den åter doldes för folket och föll i glömska.
En tid efter Sovjets fall revs språkinstitutet och kyrkan såg åter dagens ljus.

Söndag    17.8.2025 
8.55km Totalt: 158.31km

Jag tar en hygglig sovmorgon då jag inte har jättemycket planerat och käkar frunch på SAS food court efter att ha gått igenom en marknad precis bredvid.

Modern konst brukar inte tilltala mig nämnvärt men jag har tid att spilla så varför inte?
Så fick det bli och det fanns faktiskt verk där som jag tyckte riktigt mycket om så det var ett lyckat besök mina fördomar till trots.

Efter det försöker jag ta mig in på Nationalmuseet för vad som väl då blir omodern konst?
De förmedlade dock inte sina faktiska öppettider särskilt väl då det stod att det skulle vara öppet överallt (inklusive precis utanför dörren).
Men när jag försökte köpa mig en inträdesbiljett blev jag trots det informerad om att de stängt för dagen.
Så där gick jag bet.

Alternativet var en riktig turistfälla, ett illusionsmuseum på bekvämt gångavstånd från Republic Square.
6500 Dram i inträde var jämförelsevis chockerande högt men det var då med guider (en per våning) som faktiskt var mer engagerade än vad som kan förväntas.
Mycket av det var hemskt barnsligt men jag har heller aldrig påstått att jag är särskilt vuxen så jag tyckte det var rätt kul trots allt.

Nu är fantasin slut så jag går tillbaka till Beatles Pub, tar en pint och käkar kvällsmat innan jag tar en taxi tillbaka till hotellet vilken hör och häpna både hämtade och lämnade på någorlunda rätt ställe.
Väl tillbaka på hotellet förbereder jag lite inför morgondagens avfärd.
Tack vara fiaskot med Azerbajdzjan så torskar jag en smärre förmögenhet då jag var så jävla dum att jag valde bort avbokning på hotellet i både Baku och Jerevan.

Egentligen har jag rummet här bokat ända till på onsdag men jag valde att stanna över söndagen mest av strategiska skäl då jag egentligen tycker mig ha sett det jag ville se.
Sett till helvetesfärden mellan Batumi och Tbilisi verkar det vettigt att vänta in en vardag innan jag ger mig ut på vägen igen när jag nu kan.

Jag har inte bokat boende för imorgon än då jag inte har lust att torska ännu mer pengar på rum jag aldrig bott i.
I och med att jag ska korsa två landgränser vill jag veta helt säker på att jag tar mig in i Turkiet i vettig tid men jag siktar preliminärt på orten Kars.

Nu när det börjar bli dags att lämna Armenien kan jag reflektera lite över nationalidentiteten.
Förutom berget (i Turkiet) verkar Armenierna ha en slags back-up som nationalsymbol och det är frukten aprikos.
Det tar sig ibland lite absurda proportioner som att de brygger ett aprikos-öl (det är precis så hemskt som det låter, jag var dum nog att prova).
Dessutom kallar de inte det orangea i flaggan för orange utan aprikos.

Guiden på gårdagens walking tour återgav flaggans symbolik i sin helhet.
Jag parafraserar aningen fritt här:

Rött: Symboliserar det blod som Armenier spillt och det de är beredda att offra för att skydda sitt land.
De ska i princip slakta sina fiender i en orgie av blod, tarmar och hjärnsubstans för att sedan dricka vin ur sina fienders kranier.

Blått: Symboliserar hur de vill leva fredligt under den blå himlen.

Orange: Aprikos, för helvete, måste ha med aprikos!

Guiden såg överhuvudtaget inget motsägelsefullt mellan rött och blått alls.

Marknaden bredvid food court.

Museet för modern konst

Illusionsmuseet

Nej. Bara nej.