Måndag    23.8.2021
  318km Totalt: 318km   4h 24m Totalt: 4h 24m    441km Totalt: 441km

Årets semester är tänkt att gå till Italien och Malta.
För att inte få allt för mycket astråkig åkning på motorväg när jag ska såpass långt söderut har jag valt så många genvägar jag kunnat med färjor och tåg på vägen ner.
Fick dock beskedet att biltåget jag bokat mellan Hamburg och Innsbruck ställts in pga strejk dagen före avfärd så det kullkastade mina planer ganska dramatiskt.
Istället för att ligga och tryna i en egen kupé på tåget genom hela Tyskland behöver jag nu alltså rulla de närmare 100 milen för egen maskin.
Hotell och färjor är redan bokade så det är bara att bita ihop och försöka köra in den sträckan genom att beta av så mycket som möjligt imorgon.
Idag ska jag dock inte längre än till Göteborg och färjan till Kiel.

Har som vanligt inte lyckats ställa om dygnet så sömnen har lyst med sin frånvaro.
Använder den stora marginal jag har till färjan i Göteborg till ganska täta stopp, det första redan vid Göta Kanal slussen i Sjötorp.
Timingen för ankomst i Götet var allt annat än optimal då rusningstrafiken gjorde att trafiken antingen kröp fram eller stod stilla.
Den enorma marginal jag hade imorse hade därför krympt till trekvart när jag checkade in på färjan till Kiel.

Men nu är jag i alla fall ombord på färjan och det kommer bli en tidig kväll då underhållningsvärdet på morgondagens hojåkning inte kommer vara värst högt.

Inga dramatiska förändringar från förra årets set-up

Sjötorp

Rastplats Viggen i Grästorp

På färjan

Tisdag    24.8.2021
  667km Totalt: 985km   6h 53m Totalt: 11h 17m 

Jag trodde jag skulle sova som en klubbad säl med utgångsläget från natten innan men icke.
Någon timme fick jag i alla fall och Stena som annars brukar väcka upp folk flera timmar innan ankomst (vad tror de folk har för morgonrutiner egentligen?) börjar inte plinga i högtalaren förrän drygt 1.5 timme innan vi är i hamn.
Trycker ner så mycket frukostbuffé att jag bör stå mig på detta till långt fram i eftermiddag.

Har inte bokat boende för idag då planen juh var att sova på tåget egentligen så tar dagen som den kommer.
Bäst förutsättningar för morgondagen blir det ifall jag sätter en mastodontetapp idag men börjar jag storkna får jag omvärdera, autobahn är inte riktigt platsen man vill vara på om man inte kan hålla fokus.

Jag höll ut så långt som till Rothenburg ob der Tauber, en pittoresk by jag åkte igenom på den sk. Romantiska rutten 2019.
För klart överkomliga €65 får jag ett rum innanför de gamla stadsmurarna.
När jag väl är incheckad och klar återstår det inte mycket av dagsljuset men det här var ju egentligen heller inte med i planen som ett turiststopp.

RodT är en av bara tre städer i Tyskland som fortfarande har en intakt ringmur.
De äldsta fortifikationerna stammar så långt bak som till 1170.
År 1274 fick Rothenburg stadsprivilegier, då som en av de tjugo största städerna i Tysk-Romerska riket.
Under det trettioåriga kriget ville en katolsk fältherre inkvartera sina 40000 trupper i staden men istället för att tillåta detta försvarade staden sig och befäste sin position inför belägring.
Förhoppningen var att Gustav II Aldolfs Svenska trupper skulle komma till undsättning.
Någon hjälp fick de aldrig och staden intogs snart med endast 300 stupade soldater.
Legenden säger att straffet för stadens motstånd var att stadsråden skulle avrättas och staden skulle brännas ned till grunden men om någon antog utmaningen att dricka en bägare med 3¼ liter vin så skulle staden skonas.
Borgmästaren antog vadet, svepte hela bägaren och skonade därmed staden.

Legenden har förevigats på ett klockspel i på Ratstrinkstaube och firas årligen med ett fylleslag kallat Der Meistertrunk.

Jag hinner utforska lite av gamla stan och får mig en promenad uppe på stadsmuren innan jag käkar kvällsmat på en kina-restaurang.
Jag som normalt ligger och tittar upp i taket i en timme innan jag somnar slocknar som ett ljus.

Hildesheim

Rotheburg är en fantastiskt pittoresk by.

Onsdag    25.8.2021
  488km Totalt: 1473km   7h 6m Totalt: 18h 23m 

Även om jag betade av merparten av det jag egentligen skulle åkt med tåget igår återstår ändå en dagsetapp för dagen på drygt 50mil.
Autobahn-åkningen är så tråkig att jag blir gråtfärdig men det rullar på.
Nöjesvärdet och utsikten bättras betydligt när jag korsar gränsen till Österrike och sätter kurs mot Lombardiet via det legendariska Stelvio.

Jag hade lite olika alternativ att välja på över alperna för att undvika Brenner och jag tyckte det var dags för en revansch på Stelvio.
Jag och Björn åkte där 2013 i höjden av semestertrafik där jag la ikull hojen i en kurva bakom en husbil som missbedömt svängen.
Har därför misstänkt att mitt mentala underbetyg på passet är lite orättvist för jag minns det inte som någon särskilt underhållande åkning.

När jag kommer fram till de första hårnålarna på Stelvio klarnar två saker tydligt:
30mil motorvågsåka var inte optimal uppvärmning för detta och i kombination med det faktum jag knappt åkt hoj i övrigt i år gör det att jag är stel som en pinne.
Det enda som räddar mina muttersvängar med ett krampaktigt tag i styret är den mycket glesa trafiken i övrigt.

Jag stannar till halvvägs upp på ett café och njuter av utsikten över en kopp te.
Under tiden jag sitter där rullar det in en liten Piaggio transportbil med något slags konstruktion för att lägga vajer på flaket.
De gentlemän som klev ur sätter sig sedan på uteserveringen och börjar hinka öl med den äran.
Det fanns inga övernattningsmöjligheter här så det var definitivt något att ha i åtanke beträffande den trafik jag skulle möta under resten av färden.

När jag samlat mod till etapp 2 har det lossnat betydligt, det är fortfarande talanglöst men i alla fall inte trafikfarligt.
Stannar som hastigast och tar lite bilder innan jag drar vidare, nu gäller det att ta sig från passet medan det fortfarande är ljust.

Det som från början skulle ha varit en bekväm dagsetapp från tåget i Innsbruck har blivit till 49 mil när jag rullar in i Tirano och det boende jag bokade i samband med tågbiljetten på hotell Corona (det gick liksom inte att motstå).
Har en fantastisk tur med vädret då det mulnade på när jag åkte upp i bergen men det enda regn jag får är en näve droppar på visiret drygt en mil före Tirano.

Även detta boende var bara planerat med hänsyn till avstånd men jag fick mig en liten kvällspromenad där jag åtminstone hittade ett mystiskt gammalt torn och en vacker kyrka.

Nordtyskarna är så förtjusta i sin ost att en sån här automat stod uppställd på en mack.

Lunch efter vägen i Fließ, Österrike

Efter att ha gått över Reschenpasset från Östterrikiska till Italienska Tyrolen stannade jag vid Resia-sjön.
En konstgjord sjö som är en del av ett 677 hektar stort område som evakuerades och översvämmades på 50-talet för att man skulle bygga ut vattenkraften.
Samtliga byggnader i den före detta byn Alt-Graun demolerades förutom klocktornet.

Foten av Stelvio

Stelvio

Torre Torelli i Tirano.
Ett skrytbygge uppfört av Luigi Torelli i början av 1800-talet som en ren maktdemonstration.
Tornet har således aldrig vilket man annars skulle tro varit en del av stadsmuren eller haft någon annan strategisk militär betydelse.

Katedralen. Santuario della Madonna di Tirano byggd 1505-1528.