Torsdag    4.8.2022
  394km Totalt: 2638km   6h 09m Totalt: 37h 28m  16°

Sol! Ljuvliga sol!
Ok, det är fortfarande inte direkt någon stekande temperatur men det regnar inte vilket gör underverk för humöret.

Humöret blir sannerligen inte heller lägre av att bland det första som sker under dagens åkning är jag åker över Glengesh passet.
Jag är i stort sett ensam på vägen och utsikten är minst sagt spektakulär.

Jag åker över passet och ner mot nordsidan av Donegalbukten som jag sedan följer in i Donegal där jag efter ytterligare lite felnavigering letar mig fram till slottet.
Slott brukar ju inte vara direkt svåra att hitta annars men i den divisionen får nog Donegals slott betraktas som ganska anspråkslöst till sin storlek och dessutom inte som brukligt lokaliserat på en höjd utan nere vid floden.
Under de senaste två århundradena har hela slottet varit en ruin men det restaurerades till sitt nuvarande skick 1990.
Donegal översatt blir i princip Främlingarnas Fort vilket tros stamma från att vikingar hade ett fort här som raserades 1159.
Den på den här resan ständigt aktuella Red Hugh O'Donnell lät bygga Donegals slott år 1474 och det betraktades som ett av de vackraste Gäliska slotten på Irland.
Britternas riksskattmästare på Irland benämnde det som den största och starkaste befästningen på hela Irland och vidare det vackraste slott han någonsin sett i Irländska händer.
Därav knappast oväntat att Britterna lade beslag på det efter nioårskriget och kolonisationen av Ulster.

Jag fortsätter längs bukten och stannar som hastigast på Easky pier innan jag framåt eftermiddagen landar på Rosserks klosterruin.
Det betraktas som ett av de bäst bevarade Fransiskanerklostren på Irland och byggdes 1440.
Detta kloster ihop med min nästa anhalt Moyne ska ha bränts ner till grunden av den Brittiska provinsguvenören 1590 i reformationens namn.

När vi gick Dark Dublin turen frågade guiden om deltagarnas ursprungsländer och när ett par Britter identifierade sig så grimaserade guiden lite varpå han svarade att större delen av berättelserna han skulle återge inte skulle låta särskilt smickrande ur ett Brittiskt perspektiv.
Irländarna verkar i princip kunna ha det som motto för hela sin moderna historia.

Efter att ha slevat i mig en readymeal sittande på trappan till Rosserkklostret fick jag kämpa lite mer för att hitta till Moyne då det numera är lokaliserat mitt i en kohage.
Moyne byggdes 1460 men överlevde försöket att bränna ner det varvid det fortfarande var i bruk fram till kring sekelskiftet 1800.
Det var en vacker ruin jag kunde utforska ensam (såvida man inte räknar kor) med ett fantastiskt fint läge vid Killalabukten.

Det börjar bli dags att bryta WAW här och bege mig mot boendet i Galway men jag har lagt upp det så att jag inte genar helt utan några sevärdheter varvid jag parkerar vid Moore Hall runt kl. 18.
Temat för dagen är utan tvekan ruiner då även denna byggnad för länge sedan sett sina glansdagar.
Från parkeringen var det en mycket angenäm promenad upp till huset som byggdes i slutet på 1700-talet och oavsett tidsepok var ett skrytbygge av rang.
Tre våningar och 35 rum byggt på en mark uppgående till nära 400 hektar vilket slutligen utökades av familjen Moore till närmare 6000.
Grundaren George Moore byggde sitt kapital efter att i praktiken blivit landsförvisad till Spanien av Britterna då han vägrade erkänna den protestantiska kyrkan.
En ganska lönsam affär för herr Moore bevisligen som från Alicante byggde upp en större förmögenhet genom handel med vin och konjak.
Att byggnadens öde var att brännas ner till grunden var ju ingen högoddsare sett till tidigare destinationer den här dagen, dock var faktiskt Britterna helt oskyldiga den här gången.
Det var IRA som satte eld på huset under Irländska inbördeskriget som hämnd för att dåvarande Moore betraktades som för det Anglo-Irländska avtalet med Britterna.

Jag landar utanför mitt guesthouse i Galway klockan närmare nio på kvällen varvid det enda som hände därefter var lite markservice och kvällsmat.

Glengesh passet

Donegal Slott

Det fanns en del tämligen kuriosa inslag i slottets arkitektur.
Trappans svängningen är byggd i enlighet med O'Donnells önskemål baserat på hans svärdsfattning för att han lättare skulle kunna nedkämpa en invaderande fiende.
Det är också anledningen till att de enskilda stegen i trappan medvetet inte håller samma mått. Detta för att fienden lättare ska snubbla i trappan.
Till och med skithuset är byggt med försvar i beaktning då avloppet (som givetvis går rakt ut i floden) dragits på ett sådant sätt att en fiende inte ges möjlighet att kunna sätta en pil i röven på den som nyttjar faciliteten.

Easky

Rosserks klosterruin

Moyne klosterruin

Moore Hall

Neale Kyrka

 Fredag    5.8.2022
  375km Totalt: 3013km   6h 57m Totalt: 44h 25m  16°

Även om jag fortfarande har en del av WAW-rutten kvar i Nordvästra county Mayo så börjar jag den här dagen med att åka västerut längs med Galway-bukten för att därefter se hur högt upp jag kommer innan jag behöver bryta för att åka hemåt igen.

Förmiddagen bjöd på fin åkning längs Cashelbukten.
Sky Road väster om Clifden har jag åkt på tidigare men den var väl värd ett återbesök.

Efter lunch landar jag på Kylemore Abbey, ett Benediktin-kloster grundat 1920.
Byggnaden är dock ursprungligen (vilket onekligen också syns) ett slott byggt 1868 av en Brittiskt textiltillverkare.
Det tog 100 man fyra år att bygga slottet som som är på 3700m², inhyser över 70 rum och har bärande väggar som är närmare metern tjocka.
Hertigen av Manchester köpte slottet men sålde det sedan vidare till nunnorna för något så ironiskt och syndigt som spelskulder.
Det var en slående vacker byggnad exteriört men här märktes närheten till Galway då det var uppenbart att det bussades hit horder av Amerikaner på jakt efter "sina rötter" med sina medtvingade och ytterst oinspirerade barn.
Hela den invändiga rundturen gick vi packade som sillar vilket förtog rätt mycket av upplevelsen och jag trängde mig igenom hela klostret på tio minuter.
Det gjorde att inträdet på €15 inte kändes våldsamt prisvärt men å andra sidan behövdes det inträde bara för att få komma i närheten av byggnaden.

R335 längs Killaryfjorden var sublim men trots det bleknar den i jämförelse med den plats som jag längtat tillbaka till alltsedan jag senast var på ön, Doolough Valley.
Det är en av de vackraste platserna jag någonsin sett och även om jag inte kände att jag kunde lägga mer en än halvtimme där var det en rent meditativ upplevelse och balsam för själen.

Jag gör ett kortare stopp på Murrisk klosterruin innan jag bryter Atlantic Way i Westport och åker tillbaka mot Galway.

Då jag faktiskt rullar in i Galway så "tidigt" som halv åtta har jag faktiskt tid att ägna mig åt åtminstone lite turistande.
Jag strosar runt i Galway och letar mig givetvis fram till katedralen då det är en av de mest uppenbara turistattraktionerna.
Där kallar en uråldrig tant mig till sig under förespeglingen att jag ska hjälpa henne att översätta en latinsk inskription på fasaden.
En ren kupp visade det sig då hon mycket väl vet vad det står, hon ville bara ha ursäkt för att få min uppmärksamhet för att därefter försöka övertala mig att se henne lira orgel i en "konkurrerande" kyrka.
Något jag självklart lovar att jag ska trots att jag visste att det var en praktisk omöjlighet.
Det är väl bara är en av anledningarna till att jag kommer brinna i helvetet på domedagen.

Jag käkar kvällsmat nere på en kinarestaurang vid hamninloppet och avnjuter en rostad anka med ananas och ingefäramarinad.
En utsökt måltid som inte blev ett dugg sämre av att till och med en kinasylta har Guinness på tappkran.
Jag nattsuddar inget i Galway då jag vet att det kommer bli en lång dag imorgon.

R340 vid Cashelbukten

Sky Road
Kornas ägare tror jag reklamerar det faktum att han föser korna med bilen med den som framavlats för uppgiften.

Kylemore Abbey, slottskyrkan och utsikten över sjön.

R335 vid Killaryfjorden

Doolough Valley

Galway
Enligt en plakett på byggnaden ska AIB-huset vara det finaste tornhuset i hela Irland vilket jag kan tycka att de borde gjort något bättre med än inhysa en bank.
Hur man än vrider och vänder på det är den här "poolen" för vattenpolo i praktiken Atlanten, jag kan inte tänka mig att det finns en enda dag på året då det inte är rena tortyren att bada där.
Själv skulle jag förmodligen inte ens försöka plaska om jag trillade i utan istället välkomna dödens varma hand.

Katedralen

 Lördag    6.8.2022
  569km Totalt: 3582km   8h 48m Totalt: 53h 13m  17°

Jag åker tillbaka till Westport och återupptar Atlantic Way längs bukten.
De som hängt med i temat de senaste dagarna blir inte förvånande över att första stoppet är klosterruin, närmare bestämt Burrishoole Friary strax utanför Newport.
Munkarna byggde klostret 1470 utan Vatikanens välsignelse men blev förlåtna av den efterföljande påven.
Det hade ett fantastiskt fint läge på en liten kulle vid floden.

Det blev sedan grymt fint åkning längs med bukten ut mot Corraun på enkelfilig väg med mötesplatser och utsikten längs kusten ute på Aschill Island var magnifik.
Jag åker så långt ut man kan komma på Aschill vilket är Keem Beach.
Beachen hade en häpnadsväckande hög aktivitet sett till att även om temperaturen stigit sedan Malin så var det då rätt långt ifrån att jag hade ens övervägt att ta ett dopp.

Jag åker tillbaka in på fastlandet och vidare uppöver för att framåt seneftermiddagen landa på Blacksod-udden.
Uddens största claim to fame är att den väderstation som ligger här sänt ut en av världshistoriens mest betydelsefulla rapporter.
Det var nämligen prognosen från Blacksod tidigt på morgonen med hård bris och en kraftigt fallande barometer den 3:e juni 1944 som gjorde att de allierade styrkorna valde att senarelägga invasionen av Normandie till den 6:e.

Resten av dagens åkning på WAW uppe i norra Mayo var inte jätteinspirerande men utsikten över Nordatlanten mot majestätiska klippor gjorde det ändå mödan värt.
Brytpunkten för där jag avvecklade Atlantic Way i förrgår är Ballina så när jag börjar närmare mig passar jag på att äta lite lax på The Merry Monk strax utanför stan.

Jag åkte 8 mil i morse för att återuppta rutten och nu har jag 11 mil till hotellet i Galway och klockan är åtta på kvällen.
Det här med att boka boende baserat på grova överslag på kartan börjar kännas mindre och mindre som ett genidrag.

Jag landar på Four Seasons i Galway strax före kl. 22 och är helt vimmelkantig.
Förmodligen är det bara uppvärmning för de som åker ironbutt men det är då här någonstans min gräns går i alla fall för jag är totalt färdig.

Burrishoole Friary

Aschill och Keem beach

Längs kusten i norra Mayo