Onsdag    10.8.2022
  248km Totalt: 4585km   4h 43m Totalt: 72h 12m  22°

Jag lämnar kvinnan med den obegripliga dialekten bakom mig och åker över Molls Gap på Wild Atlantic Way över Kenmarebukten och ut på Beara-udden.
Första anhalt är Kilmakilloge kyrka som blivit helt återtagen av naturen på en kyrkogård som verkar vara helt övergiven.
Objektivt sett rätt makabert antagligen men jag tyckte det var vackert.

Jag fortsätter ett par mil ut på udden och nästa stopp har samma tema då det är kyrkoruinen Kilcatherine.
Det fanns tidigare ett kloster på platsen från 600-talet men kyrkan är inte fullt så gammal, "bara" drygt tusen år då den är byggd någonstans runt 1000-1100.
Kyrkogården har fortfarande kors som stått där i 1200 år.

Jag fortsätter ner mot och följer Bantrybukten tillbaka mot fastlandet.
Det har varit rätt bra åka hela dagen men när jag framåt tvåtiden går på 574 över Healy Pass blir det nästan löjligt bra.
Jag drar ut på upplevelsen så mycket jag kan genom att sätta mig vid sidan av vägen och dingla med benen medan jag äter en readymeal som sen lunch.
Med en hisnande utsikt och orgasmisk åkning har jag svårt att tro annat än att detta är resans höjdpunkt, Healy Pass var ren njutning för alla sinnen.

Då Healy egentligen tog mig åt fel håll (vilket det var totalt värt) så behöver jag ta mig tillbaka söderut och då finns lämpligt nog Caha Pass.
Åkningen sedan jag kom till Kerry har skämt bort mig och med Healy bakom mig kändes Caha lite avslaget men nog fan slog det fortfarande motorväg alla dagar i veckan.

Jag åker ut på Sheep's Head udden på andra sidan Bantrybukten på en väg som översatt blir Get-stigen.
Riktigt så illa som det låter var det som tur var inte och den går precis längs med vattnet med en slående utsikt.
Apropå knepiga namn så börjar det nästan kännas lite löjligt när skyltarna visar ortsnamnen Skibereen, Ballylickey och Ballydehob.
Det låter som om någon underavdelning till Ministry of Silly Walks suttit och spånat på helt parodiska namn för att underhålla dumma turister som tror att ställena faktiskt finns på riktigt.

Jag landar på The Longboat Bar B&B i Durrus strax efter kl. sex på kvällen.
Efter att ha inkvarterat mig så utforskar jag Durrus vilket går rätt fort.
Ärligt talat finns det inget att se alls men det är ändå en trevlig liten håla med ett ändå rätt imponerande utbud i det att det finns fyra barer i en by med trehundra invånare.
Jag käkar kvällsmat på O'Súilleabháins bar vilket är precis mittemot mitt boende.

Imorgon blir sista dagen då jag rundar av Wild Atlantic Way med nästa boende i Cork.

N71 (Ring of Kerry) i Killarney nationalpark

Kilmakilloge

Kilcatherine

Healy Pass

Caha Pass

Sheep's Head

 Torsdag    11.8.2022
  220km Totalt: 4805km   4h 39m Totalt: 76h 51m  22°

Jag börjar dagen med vad som egentligen borde vara det naturliga slutet på WAW, Mizen Head.
Till skillnad från Malin har de gjort den här udden till ett rent turistspektakel med entré via ett besökscentrum och en entréavgift på €7.5.
Vyn över klipporna var spektakulär men ärligt talat var den det även från parkeringen så den där entréavgiften var inte jättevärt.

Jag åker in mot fastlandet igen och utanför en liten håla som heter Kilkoe försöker jag leta rätt på ett slott (lämpligt nog Kilkoe Castle) som skådespelaren Jeremy Irons köpt och renoverat upp.
Dåligt påläst som jag var inbillade jag mig att slottet var öppet för besökare men allteftersom skyltar som börjat upplysande övergick till ett mer aggressivt budskap om "privat mark" och "obehöriga äga ej tillträde" inser jag att jag nog inte var fullt så önskad som besökare här.
Jag knäppte ett litet paparazzi-kort på behörigt avstånd och åkte vidare.

Dock inte särskilt långt då Aughadownkyrkogården bara ligger några kilometer längre bort.
Kyrkoruinen är rena ynglingen i de här sammanhangen då den är byggd 1812 men den var bara i bruk i 60 år.
Kyrkogården har dock gravar daterade bak till 1703 så kyrkogården är uppenbart äldre än kyrkan.

Jag språkade lite med en äldre gentleman på parkeringen som hade uppgiften att som vaktmästare bedriva en förlorande kamp så att kyrkogården inte blev helt igenväxt.
Han hade åkt motorcykel i sin ungdom, då på en 200cc maskin så när han får klart för sig att Tigen har "hela" 800cc tyckte han att det var en riktig best.

Ytterligare några mil längs N71 återfinns Coppingers Court i en kohage.
En uppenbart ståtlig kåk under sin storhetstid som byggdes 1616 av en bankir.
Tyvärr fick den inte stå orörd särskilt länge utan blev plundrad och bränd under det Irländska upproret 1641.
Sista dödsstöten fick dock enligt sägnen huset då ägaren Sir Walter Coppinger lämnade huset en kväll för att lösa en ekonomisk tvist med en granne med instruktionen till sina tjänare att de skulle sätta eld på huset om han inte återvände inom en angiven tidsperiod.
Tvisten löstes så pass gemytligt att Coppinger återvände mätt, belåten och tämligen berusad till ett hus som stod i lågor.
Antar att det är vådan av lojalt tjänstefolk.

Ytterligare en bit inåt kusten och i lite mer civiliserade trakter finns Timoleague klosterruin efter ett Franciskanerkloster byggt 1240.
Klostret brändes ihop med större delen av staden av kronans styrkor 1642 som hämnd för att de inte lyckats inta slottet.

Jag följer R600 längs med kusten upp till Kinsale.
Även om Mizen head är den geografiska och naturliga slutpunkten på Wild Atlantic Way är Kinsale den "officiella".
De mjölkar detta för precis allt det är värt och ska jag vara helt ärlig så var faktiskt ingenting efter Mizen särskilt bra åkning.

Jag är framme i Cork strax efter kl fem på eftermiddagen men hinner inte med särskilt mycket utforskande innan det blir mörkt.

Mizen Head

Kilkoe Castle

Aughadown

Coppingers Court

Timoleague

Saint Fin Barre's Cathedral, Cork

 Fredag    12.8.2022
  231km Totalt: 5036km   4h 16m Totalt: 81h 07m
  106km Totalt: 867km 24°

De nästföljande dagarna är rena transporter.
Den här dagsetappen är högst human så jag degar kvar på Redclyffe Guesthouse så länge jag kan och lämnar därför inte Cork förrän strax före lunch.
Även om jag ruttar långsammaste vägen är jag ändå framme i hamnen i Rosslare ett par timmar före avgång.

Färjan avgår 18.15 men tuffar inte direkt i överljudsfart då överfarten som raka vägen är mindre än 10 mil tar 3.5timme.
Det är således kolsvart när jag rullar ut från hamnen i Fishguard.

Jag landar på B&B Farmhouse Lochmeyler och det är inte bara som det låter, det är verkligen en "riktig" bondgård.
Det var en störtskön gammal gumma som tog emot och i "minibaren" på rummet fanns ett fat med kakor och mjölk.
Att döma av råmandet utanför fönstret var nog mjölken så färsk den kunde bli.
Tacksamt nog har också boendekostnaden för den här natten jämfört med på andra sidan Irländska sjön ganska precis halverats.

R675 vid Kilmurrin Beach

Hamnen i Rosslare. Jag tvivlar starkt på att destinationen verkligen är Gotland.

På Lochmeyler var minibaren laddad för fest.