Söndag    7.8.2022
  316km Totalt: km   5h 42m Totalt: 58h 55m
  4km Totalt: 761km 19°

Misstag händer och det tycker jag är helt ok så länge man lär sig något.
Och objektivt sett får man nog definitivt säga att flerdagarsbokningen i Galway var en rätt grov geografisk blunder som kostade mig 40mil totalt i ren transportsträcka.
Vad lärde jag mig då av det? Inte ett jävla skit.
Nästa bokning är tre dagar på Duglasha House i Killarney, ett halvsjaskigt B&B ute i obygden för det facila priset av €99 (1126SEK) natten.

Nåväl, solen skiner och det är 19° varmt vilket är resans klart bästa väder hittills.
Jag bläddrar fram Steve Earls Galway Girl när jag rullar vidare runt Galwaybukten men hinner inte långt in på övriga repertoaren innan dagens första stopp då det bara är drygt tre mil till slottet Dunguaire.

Slottet byggdes 1520 och var i två olika klaners ägor till det köptes av kirurgen och poeten Oliver Gogarty 1924 som gjorde det till en samlingspunkt för dåtidens litterära elit såsom George Bernard Shaw och W.B. Yeats.
Slottet ägs och förvaltas av staden Shannon sedan 1973 och drivs nu ekonomiskt som en ren turistattraktion.
Då Donegal lärt mig att tänka som en invaderande fiende noterar jag att trappan även här är byggd bör att lättare kunna nedkämpa en objuden, dock anmärkningsvärt nog något som aldrig behövts då det genom sin femhundraåriga historia aldrig sett en strid.
Utsikten från tornet var magnifik.

Jag åker vidare längs kusten på en väg som inte bjöd på något våldsamt underhållningsvärde men det vägdes mer än väl upp av att klipporna vid Kilkee var så ståtliga att hakan antagligen slagit i tanken på hojen om jag inte haft hakbandet fastknäppt ordentligt i hjälmen.
En syn som gör en ödmjuk och sannerligen inte står de överexploaterade Moher-klipporna långt efter.

Av Carrigaholtslottet finns inte mycket kvar sedan det byggdes runt 1480 då det till skillnad från Dunguaire övertagits i den ena striden efter den andra.
Tornhuset som står kvar sägs dock vara ett av de bäst bevarade på Irland kanske till dels en följd av att vidskepliga dårar svär på att ett förseglat rum i tornet är hemsökt av en illvillig ande.

Jag tar färjan över sundet till County Kerry (€12), såvitt jag kan se är det en färd på bara drygt 1500meter vilket är en lagom lång båttur för en landkrabba.
Från hamnen i Tarbert är det bara några kilometer till Carrigafoyle slottsruin.
Även om det som ännu finns kvar sedan det byggdes 1490 inte var så imponerande gick det fortfarande att gå upp i resterna av det gamla slottet vilket gav en strålande utsikt över bukten där jag också passade på att käka en readymeal till lunch.

Framåt slutet på dagens etapp åker jag förbi ruinen efter Ardfertkatedralen vilket jag egentligen inte hade på min lista men inte gick att motstå.
Även om det kostade inträde (€5) var det klart värt ett besök, särskilt som personalen tog sig tid att gå runt och berätta lite om katedralens historia trots att jag var helt själv.
Katedralen byggdes ursprungligen på en annan plats men flyttades till den plats den nu står år 1117 och delar platsen med ruinerna efter tre medeltida kyrkor.

Framme på Duglasha House möts jag av vad som uppenbart måste vara en utomjording.
För trots att hon uppenbart är inföding talar hon ett språk jag inte förstår.
Dialekten var så parodiskt obegriplig att jag aldrig hört något liknande i hela mitt liv.
I alla fall inte i verkligheten för det närmaste jag kommer är Brad Pitts enastående insats som Pikey i filmen Snatch.
Vi lyckas nå någon form av konsensus vilket identifierar mig som en väntad hyresgäst och jag får nyckeln till ett rum.
I övrigt är strategin att hålla dialogen till enstavig kommunikation för allt annat lär leda till missförstånd.

Det var en ren chansning när jag bokade boendet för jag hade ingen aning om ifall det skulle gå att hitta någonstans att äta kvällsmat då det såg ut att ligga mitt i ingenstans.
Således är det bara ren tur att det faktiskt finns en pub kallad The Golden Nugget på bara 1500meters avstånd, man skulle tom kunna drista sig till att kalla det ett guldkorn i tillvaron.
Så efter en fish & chips på The Nugget tar jag kvällen.

Dunguaire Castle

Doonagore Castle

Kilkee Cliffs

Carrigaholt castle

Det är ingen större trängsel ombord på färjan men sedan går den också en gång i halvtimmen.

Carrigafoyle castle

Ardfertkatedralen

 Måndag    8.8.2022
  192km Totalt: 4090km   3h 26m Totalt: 62h 21m  20°

Jag åker tillbaka upp i norra Kerry och ut på Dingle-udden.
Vädret har bara blivit succesivt bättre sedan dag 1 och det gäller nog faktiskt också åkningen för det här är riktig finåka.

Dagens höjdpunkt i dubbel bemärksele anländer jag till runt lunch vilket är Conor Pass.
Med sina jämfört med alperna ganska blygsamma 456meter var utsikten ändå fullständigt slående och mc-åkat ren nirvana.
Upplevelsen blev just heller inte sämre av att en gubbe med feeling dragit fram en gitarr uppe på passet och lirar med den äran.
Jag hade inte bråttom härifrån.

Även om Conor var närmast en religiös upplevelse för mig så är nästa anhalt en kyrka.
En ganska blygsam sådan på blott 14m² men till gengäld har den stått sedan någonstans mellan 5 och 600-talet vilket man nog får säga är ett ganska gediget byggnadsverk oavsett epok.
Gallarus Oratory är den bäst bevarade tidiga kristna kyrkan på Irland.
Enligt den lokala legenden ska man man kunna uppnå själa-rening genom att klättra ut ur kyrkan genom fönstret.
Fönstret mäter 18x12cm.
Jag vet inte riktigt vad det säger om guds förhållande till människokroppen men nog begränsar det vilka som får tillgång till "reningen" ganska kraftigt.

Från den ena uppenbarelsen till den andra så är Slea Head Drive längst ut på Dingle-udden helt makalös både till utsikt och underhållningsvärde.

Clochán eller Beehive Huts (bikupe-hyttorna) löste jag biljett till av en gammal gubbe i en uråldrig husvagn efter vägen.
Byggd enligt keltisk tradition men av okänt byggår tror man att att konstruktionen är från åtminstone före år 700.
(Hyttorna alltså, inte husvagnen. Den var av något nyare modell.)
Även om benämningen bikupa väl inte är direkt fel skulle jag närmast likna konstruktioner vid en igloo i sten med väggar upp till 1.5meter tjocka.
För nördar kan nämnas att en liknande bosättning av bikupe-hyddor på ön Skellig Michael utgör eremitage för Luke Skywalker på planeten Ahch-To i The Last Jedi.

Jag följer Dingle-bukten tillbaka till Dromin och även det var fantastiskt fin åkning.
När jag landar på hotellet var det knappt en meter av dagen jag hade velat ha ogjord.

Min värd lyckas trots viss språkförbistring att förmedla en frågeställning om huruvida det inte varit på tok för varmt för att åka motorcykel idag?
Temperaturen översteg aldrig 20.5° hela dagen.

Kvällsmat på The Nugget.

Conor Pass

Gallarus Oratory

Slea Head Drive

Clochán

 Tisdag    9.8.2022
  247km Totalt: 4337km   5h 08m Totalt: 67h 29m  22º

Den delen av Wild Atlantic Way jag ska åka idag kallas för Ring of Kerry.
Dagen inleder med fin åkning och även om det funnits sporadiska ögonblick av spektakulärt hojåkande även i norra delen av WAW så har det ändå blivit drastiskt bättre sedan jag tog färjan över sundet.

Första stoppet gör jag vid Ballycarbery Castle, en slottsruin efter ett slott från 1500-talet.
Tyvärr ligger det på privat mark där ägaren gjort det extremt tydligt att de enda som nu tillåts gå nära slottet är ulliga saker på fyra ben.

Jag fortsätter ut på udden och när det börjar peka norrut går färden över Coomanaspig Pass, det var ingen direkt fantastiskt åkning men det var en fin panoramavy över Valtentiaön och Dinglebukten.

Sevärdheterna duggar förhållandevis tätt ute på Iveragh-udden och först på listan är ett sten-fort som heter Loher.
Även om det inte krävdes inträde så fick jag betala med svett då det var en gemensam parkering vid vägen och sedan några kilometers promenad i hyggligt brant stigning.
Dock mödan värt både för byggnaderna och utsikten.
Loher är en lämning efter en fortifierad lantgård på 800-talet.

På vägen upp till Loher möter jag en äldre herre och tänker inte mycket mer på den saken förrän jag under min utforskning hör en äldre dam ropa ett namn i fullständig förtvivlan gång på gång.
Då jag kunde räkna ut att han för länge sedan var utom hörhåll tänkte jag som gentleman att det var bäst att kolla om allt stod rätt till.
Det visade sig att damen hade klättrat upp på ringmuren och väl där uppe drabbats av sådan svindel att hon inte längre var förmögen att ta sig ner igen.
Med lite hjälp räddades damen ner från muren. Gubben däremot som tydligen gått tillbaka till parkeringen lär vara bortom all räddning när de möts igen.

Jag hade tänkt mig lite lunch när jag åkte genom Waterville men det var uppenbart att det var full fart på kommersen.
Efter att ha svängt in på en restaurang där jag blev erbjuden möjligheten att sitta inomhus och käka en club-sandwich för €20 blev jag lite gôbbgrinig och parkerade istället på en avfart med en slående utsikt över bukten och käkade en readymeal.

Mätt och belåten åker jag vidare till ett ställe som heter Derrynane House.
Tidigare hemvist för den Irländske politikern och folkhjälten Daniel O'Connell.
En ståtlig byggnad som varit i släktens ägo sedan det lät byggas på 1700-talet och nu ett nationalmonument.

Efter att ha följt Kenmarefloden tillbaka österut har jag tänkt avsluta dagen med att åka över ett pass som heter Gap of Dunloe.
En väg som beskrivit som:
En smal väg med extrema höjdskillnader och dussintals blinda hörn.
Även om det är helt lagligt att åka över Gap of Dunloe är vägbanan ofta helt ockuperad av hästar, friluftsfolk och cyklister vilket gör det till en ren säkerhetsrisk.

Själv tyckte jag det kändes fullt tillräckligt men vägen Garmin ruttade från Moll's Gap fram till Dunloe kryddade onekligen detta mer än jag hade önskat.
Det var den smalaste asfalterade väg jag någonsin åkt på, rena promenadstigen.
När man tyckte att det omöjligt kunde bli smalare så blev den det ändå och det fanns en slående brist på mötesplatser.
Jag hade fått ha tungan rätt i mun även om jag mött en annan motorcykel, ett möte med en bil hade varit en fysisk omöjlighet.
Jag åkte 1.5mil på den vägen med röven så ihopknipt att det hade gått att knipsa armeringsjärn med den.
Otroligt nog fick jag enbart möten på de ytterst fåtal ställen det gick att hantera vilket är nästintill absurt osannolikt då det kunde gå flera kilometer mellan dem.

Enda fördelen med detta var att när jag väl kom fram till Dunloe som påståtts vara överjävlig i kubik framstod det som rena söndagspromenaden.
Även om beskrivningen var i sak korrekt då jag mötte precis allt som det varnats för inklusive häst och vagn var det ändå inga problem att hantera och det var utan någon som helst tvekan omvägen värt.
Gap of Dunloe var helt klart en av resans både bokstavliga och bildliga höjdpunkter med magnifik åkning och en slående utsikt på passet.

Väl tillbaka i Dromin mellanlandar jag och åker vidare till The Nugget för kvällsmat.
Skillnaden idag är att jag har en välkomst-kommitté.
När jag parkerar utanför stormar tre barn fram och bokstavligen trycker sig mot rutan med ögon stora som tefat, det var som en tecknad film.
Det visar sig vara en Svensk familj som flugit över och åker runt och utforskar Kerry i hyrbil.
De hade sett den Svenska flaggan på vindrutan och tyckte det var helt fantastiskt att se en Svensk hoj och höra vad jag hade gjort under resan hittills.
Även om jag inte alls kände mig förtjänt av uppmärksamheten var det givetvis jättekul.
När jag ätit färdigt och startar upp hojen för att åka tillbaka till mitt B&B sker det bokstavligen till "publikens" jubel.

Ballycarbery Castle

Coomanaspig Pass

Loher

Här satt jag på en liten kulle och käkade lunch.

Derrynane House

Molls Gap och vägen mellan Molls och Dunloe

Gap of Dunloe, 241m