Dag 9: Derry, Nordirland till Glenties, Irland (Donegal)

Onsdag 3.8.2022
414km Totalt: 2244km 7h 40m Totalt: 31h 19m 12°

Inte för att vara sådär onödigt gnällig men när jag vaknar upp har förkylningen mognat till en fullfjädrad man-cold från helvetet.
Jag har dessutom en galopperande migrän, det är 12 grader varmt och regnet öser ner.
Ursprungsläget den här dagen är kort sagt inte strålande.
Under gårdagen övervägde jag faktiskt i ett svagt ögonblick att förlänga bokningen på Chamberlain i Derry bara för att försöka kurera mig lite men svårigheten att hitta överkomliga boenden har gjort att jag för ovanlighetens skulle förbokat boende för de nästkommande dagarna utan möjlighet till återbetalning.

När jag då sedan efter bara en halvtimme i sadeln får beskedet från föreståndaren för kvällens boende att hon tagit bort min bokning så sjunker humöret (om det nu alls var möjligt) till nya bottenrekord.
Det blev sannerligen inte bättre av att motiveringen till att hon tog bort min bokning (vilken jag gjort flera veckor tidigare) var att hon fått en chans att hyra ut hela hotellet till ett större sällskap.

Dagens första stopp är Wild Atlantic Ways nordvästra punkt vilket ligger på en udde kallad Malin, inte helt ologiskt därför att spetsen kallas Malin Head.
När jag parkerar hojen smattrar regnet ner i en sådan omfattning att jag inte ens bryr mig om att ta av mig hjälmen och hela udden som förmodligen när vädret tillåter har en magnifik utsikt är dold av tjock dimma.
Då kliver en äldre herre fram med ett anteckningsblock, presenterar sig som representant för Ireland Tourist Board och frågar om han får ställa några frågor om kundnöjdhet.
I mitt sinnestillstånd och under rådande omständigheter kändes det så farsartat att jag började se mig omkring efter en dold kamera.

Jag kunde dock inte göra annat än konstatera på frågan om prisvärdhet att sett till att just precis detta rent faktiskt inte kostade någonting hade det just inte mycket att leva upp till.
Han verkade konstigt nog nöjd med svaret även om jag själv tyckte jag undvikit att egentligen svara på frågan.

Farsartat är också en tämligen bra benämning på den navigering jag presterar när jag ska försöka ta mig vidare från Malin Head. Patetiskt vore också lämpligt.
Nu har förkylningsfebern tydligen fördunklat mitt sinne så till den grad att jag inte längre ens kan skilja på motsatta väderstreck.
Jag lyckas förvandla vad som borde varit en trip på en timme till över två genom att åka fram och tillbaka till på udden som en halshuggen kyckling.

Jag lyckas till slut ta mig vidare längs WAW och stannar inte särskilt ofta då regnandet aldrig upphör och temperaturen överstiger aldrig 13° under hela dagen.
Vid ett av stoppen lyckas jag hitta ett nytt boende på ett Homestay i Glenties.
Det här kommer sannerligen inte bli en billig semester. Hotell är helt uteslutet då jag här fick betala €75 (857SEK) för ett rum i någons bostad.

När jag inkvarterat mig hemma hos Mary på Brook Lodge är klockan närmare åtta på kvällen och jag är i stort sett helt knäckt både fysiskt och mentalt.
Vädret här får Island att framstå som rena solsemestern och behållningen av den här dagen är helt ärligt nästintill obefintlig.
Närmare 8 timmar i sadeln för att ta mig 40mil hade varit helt ok under bättre omständigheter men den här dagen kostade milen betydligt mer än de smakade.
Som om jag inte börjat överväga mina livsval redan innan det så fick jag ägna en halvtimme på telefon med booking.com för att inte bli debiterad för det boende som något diplomatiskt bett mig fara åt helvete.
Att hon fick bättre betalt för att hyra ut rummet åt någon annan hindrade henne alltså inte från att försöka få betalt för rummet två gånger då hon tekniskt sett aldrig tog bort min bokning.
Fanns det överhuvudtaget något annat alternativ hade jag undvikit booking.com då jag haft dåliga erfarenheter av dem sedan tidigare men de verkar vara den totalt dominerande bokningstjänsten på Irland.

Den här navigeringen är inget jag kommer ta med i CV:t.