Dag 3: Harwich, England till Dublin, Irland

England Torsdag Dateicon  28.7.2022 Ireland
Tigericon  594km Totalt: 1542km Handlebaricon  7h 41m Totalt: 19h 15m
Ferryicon  112km Totalt: 757km Weathericon18º

Ytterligare en idiotdag i sadeln där jag ska korsa England från öst till väst för att hinna ombord på kvällsfärjan från Holyhead till Dublin.
Om motorvägsåka genom Tyskland och Holland var stentrist lyckas Britterna faktiskt göra det ännu lite tråkigare.
Trots att jag tycker att jag stannar ganska ofta har jag ändå stökat undan 20mil redan kl. 10 på förmiddagen så jag kan i alla fall såsa rätt rejält.

Jag var givetvis inställd på det men omställningen till vänstertrafik blev ändå ganska chockartad.
Hjärnan ville verkligen inte välja vänster fil efter utfarten från hamnen och att köra åt fel håll genom rondellerna kommer aldrig kännas naturligt.
Det mildras dock något av att merparten av rondellerna i motorvägsnätet är så groteskt stora att de inte känns som rondeller, i vissa fall är det en hel skog i mitten och på något konstigt sätt har de lyckats blanda in trafikljus i det vilket känns som det förtar större delen av vitsen med en rondell.

Inte för att det har någon avgörande betydelse då jag har all tid i världen men det kan inte ha varit många meter av de över 500km jag körde som inte övervakades av fartkameror.
Det är helt makalöst.
Den mörkgrå himlen jagar mig precis hela dagen men det blir åtminstone aldrig värre än några regndroppar här och där.
Enda stoppet under dagen är på Trajja-fabriken i Hinckley.

Det är tydligen mitt öde att aldrig kunna gå på en fabriksvisning här för senast jag var på ön skulle de först börja med visningarna den hösten och den här gången har de ställt in dem hela sommaren.
Men det var i stort sett ändå längs vägen och det är ju närmast helig mark trots allt.

De hade en mindre utställning med riktigt gamla hojar och ett trevligt café så det var utan tvekan den lilla omvägen värt.
Jag kommer som väntat fram i hyggligt god tid men trots allt bara en timme innan check-in öppnade.
Därefter fick vi åka ner till kajen och vänta en timme till.
Stuvandet av båten måste varit ett fullständigt vidunder av effektivitet för när vi inte vinkades ombord förrän en halvtimme före avgång trodde jag inte längre ett dugg på tidsplanen men färjan avgick trots det på minuten enligt utsatt tid.

Jag har aldrig fattat riktigt vad det är som avgör ifall det är man själv som ska spänna fast hojen (vilket det klart oftast är) då det den här gången var en stuvare som ordnade det.
Som vanligt när stuvare gör det så är det rem över sadeln vilket jag därmed antar är en beprövat effektiv metod.
Trots det avskyr jag den och spänner aldrig hojen på det sättet när jag får göra det själv.
Varför det inte var upp till mig den här gången på tredje överfarten på lika många dagar med samma bolag är som sagt en gåta.

Rullar av båten i Dublins hamn vid midnatt och kör lagoma 12km till hotellet där bror redan mött upp och installerat sig vid lunchtid idag.
Efter att ha kört dryga 1500km på tre dagar har jag redan förhandlat mig till lite sovmorgon innan vi utforskar Dublin gemensamt, något jag ser väldigt mycket fram emot då jag fullständigt förälskade mig i den här staden då jag var här senast.

 

Hinckley