Fredag 
02.08.2013 
Solen steker så att det fräser i skinnet och det finns inte ett moln i sikte.
Vi inser att vi måste vidta åtgärder då jag kände av solen redan igår.
Därför drar vi omedelbart in på merch-gatan och köper oss varsin hatt.
Därefter är det dags att dra mot dagens första spelning, Tristania på True Metal stage.
Vid den här tiden (12.15) har de flesta inte riktigt vaknat till så vi stod ända framme vid scenen.
Visserligen blir ljudet lite konstigt i och med att man står framför en bashögtalare men i köpet ingår gratis helkroppsmassage.
Efter detta hade vi ett hyggligt glapp till nästa spelning så vi gick bort till Biergarten och bänkade oss med lite lunch under ett parasoll för att få lite skydd från solen och fick då samtidigt höra Bob Wayne för andra gången.
Vi drog sedan upp till det gigantiska tältet som kallas för Bullhead City Circus för att lyssna på Henry Rollins spoken-word föreställning.
Det är alltid underhållande att lyssna på Henry både live och på skiva men lite synd att man kände igen det mesta materialet från förra året.
Vi blev kvar i tältet då Mustasch gick på sin spelning på scenen bredvid bara 10 minuter senare, faktiskt måste jag erkänna att Ralph är en riktigt entertainer trots att hans Metal-trovärdighet sjönk till 0 i och med melodifestivaldeltagandet.
Sedan var det bara att följa lämmeltåget mot det stora scenområdet för nästa svenska band, Sabaton.
Helt otroligt gensvar från publiken och en mycket bra spelning även om ljudet på sången var i lägsta laget.
En paus senare var det dags för Doro’s 30-year anniversary gig.
Klart lyssningsvärt men enligt min personliga åsikt ungefär så nära hissmusik man kan komma inom metal.
Ozzy kommer undan med att använda samma oneliner (I can't hear you) genom en hel spelning för att han är Ozzy, mörkrets furste.
Jag tappade räkningen på hur många gånger Doro sa Fantastisch under den här spelningen och så jävla Fantastisch var den faktiskt inte.
Dagens värsta besvikelse kom dock till sist, Amorphis.
Såvitt jag förstod och hade lyssnat på tidigare skulle vara Finsk symfonisk metal.
Döm av min förvåning när en saxofon river igång konserten på scenen.
Om melodifestivalen är trovärdighetssänkande så är en saxofon i ett metal-band närmast en förbrytelse mot hela mänskligheten.
Vi härdade ut i tre låtar i förhoppningen att halsremmen skulle glida runt och strypa saxofonisten men då det inte hände lämnade vi och gick mot avhämtningsplatsen för skjuts hem.
På vägen hem fylldes bilen med fullständigt odrägligt fulla Norskar varvid jag som i de flesta sällskap är minst blev förpassad till skuffen.
Det i sig hade varit illa nog då Torsten kör som om han stulit bilen.
Nu fick jag dessutom lyssna på en dryg Norsk prata oljepengar och höra hur de anser sig kunna köpa och stycka av Sverige bit för bit.
Tack vare min bakgrund har jag visserligen ett minimum av nationalism men det var ändå tur att jag var så trött att jag inte gick in den diskussionen för det hade inte slutat väl.
Norrmännen byggde för övrigt vidare på en tradition av överkonsumtion av alkolhol då jag minns oljepengar-norsken från förra året som i berusningen blev en sådan som Seinfeld kallar en ”close talker”.
Torsten imponerade genom att bibehålla lugnet när norrbaggen skulle förklara för honom att han hade druckit Franschhhischhhhiskaner Weischhhhbier så nära att det måste varit som att bli översköljd av saliv med en brandslang.
Setlists:
Tristania • Bob Wayne • Mustasch • Sabaton • Doro • Amorphis
Det blev som sagt lite varmt igår
Tristania
Nudeln mit hühnerfleisch. Detta kan jag äta varje dag. Händelsvis är det också precis vad jag gör.
Wasteland warriors
Sabaton
