Dag 9: Milano

Tisdag 06.08.2013

Vi var ganska slutkörda efter gårdagen så vi tar sovmorgon till kl. 09 och äter frukostbuffé innan vi drar ut på stan.
Temperaturen är så att det fräser i skinnet.

Vi hade inga större planer på vad vi skulle se i Milano utan det blev vårt resmål pga det var den största staden inom behändigt avstånd från Stelvio men vi har i alla fall fått klart för oss att Domkyrkan skall vara värt ett besök.

På vägen dit svalkade vi oss in glassbar som självklart hade ”citronsorbetto” varvid jag slapp bekymra mig om mjölkinnehåll, sorbetton serverades som en milkshake var trots brainfreeze-effekten mycket god och svalkande.

Trots att Duomo visade sig bli den enda turistattraktion vi såg i Milano så är jag helnöjd, den mest makalösa byggnad jag någonsin varit i (och på).
Man känner sig ganska ödmjuk i en byggnad som har 65 meter till taket, tog 600 år att färdigställa och som har en entréport i brons med en vikt på 37 ton.
Då jag vis av erfarenheten vet att det brukar bli så att vi bara ser en eller ett par sevärdheter per destination gick vi all-in och köpte varenda tillval ”i katalogen” vilket inkluderade kryptan och det hutlösa inträdet till taket på €12 som visade sig vara värt varenda cent.

Tanken var nämligen att vi därefter skulle gå och se Da Vincis ”Den sista nattvarden” i Santa Maria del á Grazie kyrkan men när vi väl kommit dit visade det sig vara fullbokat resten av dagen.
Hur en väggmålning kan bli fullbokad förstår inte jag men sedan är jag inte Italienare heller.

På vägen till kyrkan råkade vi på ett slott vid namn Castello Sforza och då nattvarden var full så gick vi tillbaka till slottet och köpte oss lite svalka medan vi strosade omkring.

Därefter går vi tillbaka till shoppingdistriktet kring Doumo där vi knallar omkring rätt planlöst.
Vi hamnar bland annat i en Ferrari-butik där man till det facila priset av €13500 kan köpa sig en trampcykel.

När vi tröttnat på fönstershopping satte vi oss på en uteservering med utsikt över Domkyrkan vilket brutalt nedgör Rådhuset på Mariannenplatz i München som den bästa utsikt jag någonsin dinerat vid.
Björnen gjorde som man sig bör och beställde en pizza emedan jag inte riktigt kunde förmå mig till det då huvudingrediensen i deras pizzor är mozzarella och oliver, mozzarella KAN jag inte äta och oliver avskyr jag med en sådan intensitet att jag lika gärna kunde varit allergisk mot dem också.
Jag beställde således rostbiff med sallad och tomater, tomater gillar jag i vanliga fall inte men här nere smakar de mycket godare (placebotomat?).
Nytt ölprisrekord på €9 för en inhemsk flasköl men räknar man med utsikten var det faktiskt prisvärt.

Vi letade upp en närbutik på vägen tillbaka till hotellet där vi kunde köpa med oss några öl innan vi planerade den fortsatta resan och styrde upp hotellbokningar för Venedig och Ljubljana.