Söndag
04.08.2013 

60km Totalt: 1121km
791km
Vi går upp och äter frukost innan vi åker mot Autozug check-in i Hamburg.
Det blev några navigeringsfel som jag endast delvis kan beskylla gps:en för då jag efter långa festivaldagar med lite sömn inte direkt var i mitt esse.
Det spelade ingen större roll då vi var ute i god tid.
Även om vi var väldigt tidiga öppnade de faktiskt check-in bara en dryg kvart efter vår ankomst.
Innan dess hade vi lyckas träffa på två Svenskar som är i ett sällskap av fyra på varsina nya KTM 1190 varvid vi efter incheckning och parkering av hojarna får oss en liten pratstund med dem innan vi kör ombord på tåget.
De tyckte tydligen om att driva med varandra så i vårt sällskap lyckas den ene av dem dra en vals om att man måste lossa en batteripol när man kört ombord vilket vi mer eller mindre föll pladask för trots att vi började ana ugglor i mossen när förklaringen till detta skulle vara vagabonderande strömmar.
Vi fick oss i alla fall ett gott skratt, det var trevligt folk.
Under tiden vi fikat och provianterat inför färden har Autozugpersonalen förberett fästpunkter på motorcyklarna så när vi sedan kör på tåget (vilket var en mycket speciell upplevelse) är det bara att lämna hojen och invänta personvagnarna.
Tysk ordnung när den är som bäst.
Väl ombord visar det sig att vi får dela vagn med en nordtysk bonde och hans fru, pga deras ytterst begränsade engelska-kunskaper så hade vi inget större utbyte men de vanliga vänligheterna kunde i alla fall utbytas på engyska.
Både Björn och jag satt och halvslumrade i kupén under eftermiddagen då vi bägge var ganska slutkörda efter festivalen.
Vi lyckas åtminstone pallra oss iväg till restaurangvagnen för lite kvällsmat innan vi i samspråk med paret som gudskelov inte var några nattsuddare gör upp att det börjar bli dags att tänka på refrängen.
Nu har dock damen astma så det var tydligen ett absolut och orubbligt krav att fönstret skulle vara öppet, ett fönster som är drygt en decimeter från mina fötter.
Det var i princip som att sova med fötterna utanför fönstret och dessutom lät det som blitzkrieg när vi mötte ett annat tåg.
Men akut sömnbrist och öronproppar gjorde att jag trots allt sov några timmar.
Det gäller att ducka när man kör ombord.
Det är inget direkt överdåd av lyx men det är ändå ett bra sätt att ta sig genom Tyskland.


