Söndag    31.7.2011
  440km

Vi har gjort upp att vi skulle träffas vid det lokala vattenhålet för avfärd kl. 8 men Björnes packväskor ville annorlunda och låset på ena väskan har bestämt sig att totalhaverera.
Jag åker istället upp till Björnens håla och agerar moraliskt stöd medan reparation pågår.
Det visar sig ändå gå förhållandevis fort och vi kommer iväg ett par timmar senare än bestämt.
Det saknade egentlig betydelse då vi ändå inte har någon destination satt för dagen.

Vi tar ett fikastopp i Mellerud och har några bensträckare efter vägen.
I det stora hela förlöper dagen helt oproblematiskt.
Vi bestämmer oss för att för att börja leta boende runt klockan sex på kvällen när vi rullat in på en större rastplats i kransen runt Helsingborg.
Vissa människor har uppenbart gjort den här parkeringsplatsen till sitt hem och bland torklinor och familjer som ser ut att ha väl grumligt DNA kändes det lite prioriterat att komma fram till ett beslut relativt snabbt.

Vi har med oss SMC Boken och den tipsar om boendet Tomasdals Vandrarhem.
Vi slår en signal och får beskedet att vi är varmt välkomna.

Vägen fram till Tomasdal är utan tvekan dagens finaste åkning och vandrarhemmet ger ett omedelbart gott intryck med sitt fantastiska läge omgiven av öppen åkermark.
Då vi inte ätit någon kvällsmat är vi inte sena att nappa på erbjudandet att dela värdparets egen bestående av chorizo och potatissallad med en lokal öl.

Efter maten passar vi på att ta ett dopp i poolen.
En högst oväntad bekvämlighet för ett boende som trots allt "bara" var ett vandrarhem.

Redo för avfärd.

Tomasdal

 Måndag    1.8.2011
  486km Totalt: 926km

Vi marschar på bra under dagen och använder något hädelsefullt mitt fädernesland Danmark enbart som lunchsstopp.
Självklart på en korvrestaurang även om jag faktiskt inte minns att någon av oss åt de röda delikatesserna.

Dagens destination har vi satt till Owschlag då det är hemvist för ett känt Bikerboende, Dannevirke.
Vi har dock inte bokat boendet i förväg och till vår besvikelse så upplyser den personal vi närmast skrämde slag på då vi letade upp henne i tvättstugan att det är fullt.
Hon är dock snabbt behjälplig genom att tipsa om det kan finnas rum på behändigt avstånd då det finns ett Gasthaus bara ett stenkast därifrån.

Sagt och gjort, vi knallar bort till Landhaus Hentschel (vilket jag tror blir ungefär Hönans lantgård eller liknade) och frågar om det möjligtvis finns ett rum för natten.
Det fanns det och på frågan om det fanns någon säker förvaring för våra motorcyklar över natten får vi till svar att de kan vi parkera i hennes carport.

Det här har varit föremål för livliga diskussioner i efterhand men min möjligtvis något förhastade teori till det ovanligt vänliga bemötandet är att vi bara frågade efter ett rum trots att vi var två män och (vilket jag helt enkelt inte tänkte på) inte frågade efter antalet bäddar i rummet.
Jag har inga större belägg för min teori annat än det faktum att hennes terrier fick ett okontrollerat raseriutbrott när vi inspekterade carporten och hon förklarar det med att den "hatar män".
Hon sa det som om det var den mest självklara sak i världen.

Jag tror kort sagt att hon själv föredrog kvinnor och drog slutsatsen att vi nog spelade på motsvarande planhalva, vem av oss som drog förhastade slutsatser eller hade värst fördomar får förbli ett mysterium men ett bra boende fick vi i alla fall och ifall värdinnan delade samma aversion mot män som hennes hund dolde hon det i så fall väl.
Då vi var lite slitna efter dagens åkning utforskade vi inte samhället ytterligare utan intog vår kvällsvard i Hentchels egen restaurang.
Jag tyckte att jag omfamnade det lokala köket fullt tillräckligt då jag tog en schnitzel men Björne löpte linan fullt ut och tog in en rätt som heter Saurfleisch (vilket direktöversatt blir surkött).
Jag är ytterst tveksam till om han visste vad han gav sig in på men han tog det väldigt bra när servitrisen kom in med vad som såg ut som en slags sylta inbakad i en genomskinlig gelatinboll.
Han gav skapelsen betyget fullt ätbart men med tanke på hur hungrig jag själv var ställer jag mig tvivlande till om det verkligen var ett objektivt och rättvist betyg.
Under middagen hamnade vi i samspråk med några bikers ifrån Skåne så samtalsämnet var givet.
Inte blev vi heller mindre pratsamma av att värdinnan bjöd på kornschnapps som digestif.

Vi tog oss inte direkt långt ner på kontinenten innan det första stilleståndet.

Hentschel

Parkering bevakad av en hund som hatar män.

 Tisdag    2.8.2011
  116km Totalt: 1042km

Tack och lov för GPS:en för nu har lantisarna verkligen kommit in till stan.
Stadstrafiken i Hamburg är fullständigt kaotiskt och det händer flera gånger att jag gör manövrar som normalt sett hade fått folk att få en hjärnblödning samtidigt som de gör sitt bästa för att trycka tutan igenom ratten.
Jag vet inte om det är för att de är mer förlåtande mot turister över lag eller om de gillar oss Svenskar i synnerhet men vi verkar komma undan med i princip vad som helst, inte så mycket som en obscen gest i vår riktning trots att det varit mer än välförtjänt.

Tur är väl också det för här inleder jag något som visar sig bli ett tema genom hela den här resan: när jag kommer fram till ett rödljus som är på väg att slå om så drar jag instinktivt på gasrullen för att hinna igenom... vilket jag visserligen också alltid gör.
Problemet är att Björnen som saknar GPS och knappast vill bli övergiven inne i centrala Hamburg får välja att antingen bli kvarlämnad eller köra mot rött.
Jag tror att det hände 3-4ggr bara den här dagen, jag är verkligen ingen särskilt omtänksam navigatör.

Vad gör så lantisar när de kommer till stan? Shoppar naturligtvis!
Vad shoppar lantisar på motorcykel? Självklart motorcykeltillbehör och således har vi tagit sikte på MC-Tillbehörens Mekka, Louis Megashop.
En fullständigt gigantisk butik där vi nog kunde ha fördrivit hela dagen.
Jag vet inte om det beror på återhållsamhet eller brist på packutrymme men allt vi faktiskt köper är varsitt utdragbart vajerlås.
En smart sak i den här butiken var att de hade gjort ett slag vindtunnel genom att ställa upp en hoj med en gigantisk fläkt framför vilket gjorde att de som provade hjälmar fick en bättre uppfattning om hur den sitter och låter under körning.
Det var en smart grejj jag aldrig sett varken förr eller senare.

När vi nu ändå är inne på det  temat åker vi direkt vidare till Touratechs butik men de hade inte särskilt mycket leksaker framme så det var ganska snabbt överstökat.
En T-shirt fick bli tröstpris.

Då vi inte hade den blekaste aning om var vi skulle bo för natten tog vi sikte på centralstationen.
Min tanke var att det bör finnas en turistbyrå i nära anslutning som kan ge oss tips.
Så blev det också och då vår prioritet var en säker parkering för hojarna ordnades boendet ståndsmässigt på Crowne Plaza.

Efter incheckning och uppfräschning går vi ut på lite sightseeing men då vi inte har läst på på förhand blir det ganska planlöst.
Egentligen åtgår större delen av kvällen åt jakten på föda vilken inleds med att Björne knäcker planen att om vi är i Hamburg måste vi naturligtvis äta Hamburgare.
Detta gav upphov till en fullständigt farsartad Benny Hill liknande vild gåsjakt då det tydligen namnet till trots inte är en maträtt som är särskilt gångbar i den här staden.
Det tar oss närmare två timmar innan vi kan sätta tänderna i varsin burgare men vi fick samtidigt sett en hel del av centrala Hamburg.

Om vi nu skulle sätta menyn efter stereotyper kändes det för mig fullständigt självklart att desserten skulle bestå av Apfelstrudel.
Den jakten var åtminstone något mer framgångsrik då vi endast ägnade en timme åt den.
Vi fick vår Strudel på en fantastisk uteservering vid Alsterfloden och till den fick jag något slags alkoholhaltigt kaffe som med tanke på smaken förvånar mig inte var genomskinligt.

Någon gång under kvällen går vi naturligtvis också ett varv på Reeperbahn, ett fenomen vi bägge hade hört talas om men ingen av oss hade tillräcklig lokalkännedom för att ens veta att det låg i den här staden.
Hjälpsamt nog var det utmärkt som en sevärdhet på turistkartan men var på det hela taget inte särskilt överväldigande.
Visst blev vi antastade av såväl prostituerade (som tilltalade oss med "Wacken?" vilket således alltså tydligen var uppenbart) och inkastare på diverse suspekta "klubbar" men på det överlag kändes det mer som en krog-gata än den syndens högborg man hört talas om.

Det är inte utan att man känner sig som ett barn i en godisbutik.

Jag fattade ganska omedelbart tycke för Hamburg, en vacker stad med vissa pittoreska undantag.

Här nere satt vi och åt vår apfelstrudel

Altstersjön