Torsdag    29.6.2017
  203km Totalt: 5551km    104km Totalt: 1092km
  2.22km Totalt: 276.43km

Så då börjar det tyvärr bli dags att ge sig hemåt och färden över Irländska sjön går via färja från Rosslare till Fishguard.

Jag hade inga sceniska omvägar längs vägen så milen försvinner ganska fort.
När jag stannar till för att tanka så hamnar jag i samspråk med en tant och det självklara samtalsämnet är precis som hemma vädret.
Just för tillfället är det strålande, bland det bättre jag haft på hela resan vilket jag självklart kommenterar.

Då jag nämner att jag på trettio dagars resa bara haft tre utan regn så tänker jag att hon nog antagligen kommer svara att ojsan vilket otur eller något åt det hållet men nej, hennes replik blir istället Ooooh! Tre dagar! Ja vi har verkligen vackert väder ibland.
De är sannerligen inte bortskämda med sol på den här gröna ön.

Efter en ytterst oinspirerade lunch på McDonalds kommer jag fram i alldeles för god tid till färjeläget och checkar in, vid den här tiden har det vackra vädret definitivt lämnat oss.
Nu är det gråmulet, blåsigt, regnstänk och 12°C som står på agendan.

Tar min tillflykt till terminalen en stund innan vi till slut får köra ombord.
Som tur är har jag inga större anlag för att bli sjösjuk för det gungade rejält på överfarten, inte blev det direkt bättre av heller att de hade något problem med avloppet på skutan så halva båten luktade som en latrin.

Jag får faktiskt visa passet vid ett litet bås när jag åker av men jag slipper i alla fall stripp-genomsökning.
Boendet, The Ferryboat Inn ligger på alldeles lagom avstånd, jag tror inte jag åkte mer än max 1.5km från färjeläget.
Det var ett riktigt charmigt familjeägt ställe, ett av resans trevligaste boenden.

Nästan synd att jag inte gör så mycket mer än langar in bagaget, värmer mig en måltid och hoppar i bingen innan jag ska upp och härifrån.

Jag råkar som genom en slump stanna till i byn Fethard som stoltserar med världens längsta bevarade ringmur från medeltiden.

 Fredag    30.6.2017
  593km Totalt: 6141km    0.89km Totalt: 277.32km

Gjorde en rätt rejäl tankevurpa när jag insåg att jag inte skulle få plats på färjan idag.
Då jag således inte direkt hade någon tid att passa inbillade jag mig till en början att jag skulle ha en hel dag i Wales till mitt förfogande.
Nu är ju inte landet jättestort men jag ska ju ändå åka kust till kust tvärsöver vilket motsvarar en sträcka på nästan 600km kortaste vägen så således blir antalet avstickare på ett absolut minimum.

Tur är väl det för så fort jag börjar närma mig London på M4:an så börjar köerna och det rejält.
I min enfald tänkte jag att det nog skulle bli bättre bara jag kommit förbi avfarten till M25:an.
Det blev det inte, det blev värre. Mycket värre.
I princip var hela M25:an en nära 100km lång kö, det är det i särklass värsta jag någonsin upplevt vad det gäller köbildning.

Jag tappade flera timmar i den där kön.
Köra mellan fälten var inte ett alternativ. Britternas ködiciplin ingav inte något som helst förtroende och jag är alldeles för bred om arslet med väskorna på.
Jag accepterar stillestånd, det är en del av motorvägsåkat men i det här fallet stod det i princip aldrig still.
Det var stillestånd i 3 sekunder, sedan åkte man 4-500 meter och sedan var det stillestånd i 3 sekunder osv.
Jag tror jag slet mer på koppling under de milen på M25:an än jag gjort på de tidigare 5000milen tillsammans.
Den här killen summerar både upplevelsen och mitt sinnestillstånd ganska bra.

Det är tidig kväll när jag till slut rullar in på boendets parkering och jag är helt slut i kroppen.
Det blir inte mer gjort än en dusch, en readymeal och de sista detaljerna på datorn för resterande resan hem.

Jag vet i alla fall vad jag ska svara om jag blir stoppad i tullen i Holland.

Lördag    1.7.2017
  51km Totalt: 6192km    204km Totalt: 1296km
  13.62km Totalt: 290.94km

En otroligt tråkig 7.5 timme lång färjeöverfart senare så rullar jag av båten i Hook of Holland.
Har bokat hotellet på lagom avstånd så efter en dryg halvtimme parkerar jag utanför Hague Teleport Hotel.

Vilken lyckträff det här var!
Jättetrevlig personal i receptionen, billig garageparkering (€4) och restaurang (och med en McDonalds 50 meter bort).
Rummet är inte ett rum utan i praktiken en lägenhet med ett fullstort kök, en gigantiskt dubbelsäng, en läsplatta som tillhör rummet och en TV med Netflix.
Tanken var att jag skulle vila upp mig lite innan sista biten hem och det lär jag nog kunna göra här utan problem.

Ger mig ut på lite upptäcktsfärd.
Det var några km att gå till centrum men det var det värt sett till hur prisvärt hotellet var (693:-/natt).
När jag väl tråcklat mig igenom vad som var ett mindre industriområde var det heller inte någon uppoffring att gå då det omedelbart blev arketypiskt holländskt med kanaler, husbåtar och vackra hus.

Kommer bort till Mauritshuis och Binnenhof där det sitter en kvinnlig gatumusikant och spelar cello med underbar akustik inne på borggården.
Kalla mig en sucker men det var klart värt att betala för.

Hamnar i vad som verkar vara ett krogområde och käkar kvällsmat vilket blev havsabborre med rösti.
Äntligen något annat än sôggliga pommes!

Efter att ha irrat omkring ytterligare ett stycke tid så blir jag helt desperat efter en Guinness.
Att hitta en Guinness i landet Heineken var då sannerligen inte lätt.
Det vill sig inte bättre än att jag får knalla tillbaka hela vägen till mer eller mindre samma ställe som jag käkat.
Värt varenda steg bara för första klunken av the black stuff.

Jag har hört att det är viktigt att hålla vätskenivån uppe när man går mycket så jag rumlar in på ett ytterligare en bar efter vägen tillbaka till hotellet.
Nu har det gått såpass länge sedan jag käkade kvällsmat att jag är lite sugen, fullständigt desperat efter mat.
Allting annat var stängt och då McDonalds-restaurangen bredvid hotellet också var på väg att stänga så var gråten nära.

Efter att ha uttryckt min desperation som en fråga om liv och död får jag tillåtelse att gå till fots igenom drive-in kön och beställa mat.
Jag vet inte hur många fler nuggets jag fick än jag faktiskt beställde men uppenbart alla de hade kvar då jag var kvällens sista kund, det är fan kärlek.
Lagom avslappnad sitter jag i sängen och käkar nuggets till Family Guy på Netflix.
Det lutar rätt kraftigt åt sovmorgon.

Jag behövde inte gå värst långt innan det kändes arketypiskt holländskt.

Mauritshuis och Binnenhof