Måndag 26.6.2017
274km Totalt: 4827km 2.04km Totalt: 261.5km
Det är lite trist att säga adjö till Dublin men det är dags att dra vidare.
Trots att jag egentligen har destination västerut börjar jag dagen med att åka söderut för att åka en scenisk omväg via Old Military Road - R115 genom Wicklowbergen.
Det var också både vackert och omvägen värt men jag kunde inte ta mig över riktigt hela R115 då den var avstängd på grund av vägarbete.
Det blev i alla fall en fin tur av det och betydligt roligare körning än M7:an.
Jag snirklar mig via till större delen B-vägar till Tullamore för ett besök på (det gamla) destilleriet där.
Då jag stod i reception och läste beskrivningen lät det som en ren whiskeyprovning så jag frågade jag om det fanns något att hämta från turen alls om man inte kunde dricka och jodå, provningen kom sist av en hyggligt lång rundvisning och jag fick pensionärsrabatten för att jag inte kunde dricka proverna.
Jag passade på att äta lite lunch i den tillhörande restaurangen medan jag väntade på turen, det blev slow roasted pork marinerat i... gissa vad?
Det smakade ljuvligt och för en gångs skull fick jag något som kan liknas vid pommes.
Irländarna delar annars med resten av öarna en fasansfull förkärlek till mjuka pommes frites.
Inte ens Skottarna som tamejfan friterar allt äter annat än sôggliga pommes.
Guidningen var ganska underväldigande, det var en väldigt oengagerad guide som pratade jättefort och avslutade alla meningar med okey?
Det de byggt upp i det gama destilleriet för att återspegla den gamla tillverkningsprocessen kändes lite väl mycket kuliss trots att nästan allt faktiskt var autentiskt enligt guiden.
Nu har jag varit på tre olika whiskeyguidningar men inget annat kommer ens i närheten av Jamesons.
Bushmills kunde jag med fördel åka förbi för den whiskeyn smakar terpentin (med undantag för Black Bush) men inte fan åker jag förbi Tullamore när det ändå ligger på vägen.
Nej, det var ett minnesvärt stopp trots allt.
När jag lämnar Tullamore och styr kosan mot Galway väljer jag motorvägen då det börjat regna och det tilltar allteftersom för att till slut bli ett så finfördelat ihållande regn att när jag åkte in i Galway hade jag svårt att hålla visiret rent.
Jag hittar dock fram till hotellet till slut och då vädret inte blir bättre så stannar jag här resten av kvällen.
Det har blivit ett bakslag då båten jag tänkt åka hem med är full och nu är jag ju tyvärr såpass nära slutet på min resa att jag behöver spika planerna för att ta mig åter till Svea rike.
Wicklowbergen vid Lough Tay även kallad The Guinness Lake pga vattnets mörka färg och strandens vita sand vilket ger intryck av en Guinness med skumkrona.