Tisdag    30.5.2017
  270km    441km    1.75km

Går upp tidigt men såsar ändå med avfärden då vädret inte alls inbjuder till hojåkning.
Jag ska inte möta upp resten av gänget på terminalen i Göteborg förrän kl. 17 så jag har heller inte bråttom.

För första gången så åker jag delvis inte i egen regi då jag hoppat på en resa med SMC Travel till TT-Racen på Isle of man.
Jag började planera den här resan i februari och insåg på ett tidigt stadium att det är ungefär då man bör planera sin resa... om man vill åka nästa år.
Efter att ha kollat upp lite kostnader för boenden där det inte var alls ovanligt med priser på runt £100 per rum och natt för homestay (ett hyrt rum i någons hem) så kändes SMC-resan väldigt prisvärd.
Inte desto mindre eftersom jag fick avdrag på priset för de färjor jag inte är med på då jag inte följer med resten av gänget hem utan fortsätter min resa i Storbritannien & Irland.

Jag ger mig till slut iväg och hela färden blir i princip en orgie i blöt tristess, 2/3 in så är det rena monsunen.
Jag stannar och käkar lunch på Vårgårda Rasta och där kan jag tömma ut ungefär 1dl vatten ur varje dojja, jag måste verkligen köpa mig ett par bättre kängor för jag inte är ett dugg blöt för övrigt.

Då jag efter lunch fortfarande har gott om tid ägnar jag en stund åt att mha handtorken på toan göra det jag kan åt strumpor och skor.
Med tanke på att det fortfarande regnar är det ungefär lika konstruktivt som Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna men jag var i alla fall lite mindre blöt en väldigt kort stund.

Åker vidare och möter upp ett större gäng på terminalen trots att jag var där före utsatt tid, totalt blir vi 22 personer på resan och det verkar vara ett skönt gäng.
När vi väl kört ombord installerar vi oss i hytterna enligt tilldelning.
Jag jag delar min med en kille som heter Nisse från Västerås som jag även ska dela boende med på Isle of Man.
Därefter har vi en samling i baren där vi får presentera oss för varandra.
Guiden Fredrik berättar om den fortsatta resplanen och lite om vad som kommer att hända på ön.

Det obligatoriska före-kortet.

Färjeläget i Göteborg

Interaktiv karta över rutten från reseplaneringsverktyget Furkot.
Klicka här för att öppna kartan i eget fönster/flik.
Där jag inte följt snabbaste vägen finns ytterligare info och länkar i informationen.

GB

Onsdag    31.5.2017
  598km Totalt: 868km    204km Totalt: 645km
 2.82km Totalt: 4.57km

Då vi är såpass många och vi har strikta tider att passa är sceniska rutter helt uteslutet, det är snabbaste vägen som gäller och därmed den själsdödande Autobahn.
Milen knatar på fort och tur är väl det då det är många av dom, vi har nästan 600 km till nästa färja över till Harwich.

Vi har stämt träff på en japansk restaurang vid terminalen och kommer dit en och en halv timme före avtalad tid 20.00 vilket även den var tilltagen med rejäl marginal till båtens avgång 22.30.
Men hellre har jag gott om tid över än missar färjan pga något slags haveri längs vägen, jag hade antagligen inte gjort något annorlunda även om jag rest själv.

Så ett antal tankstopp och en lunch på en Autohof senare käkar vi kvällsmat på Yamasaki.
De släpper på oss i god tid innan avgång vilket alltid är trevligt då jag oavsett hur mycket tid jag får på mig aldrig blir nöjd med surrningen av hojen.
Nu har vi dessutom inte särskilt mycket tid till sömn på den här båten då vi behöver kliva upp 5.30 för att hinna käka frukost innan vi ska av.

Således blir det bara en öl i baren och ett fåtal hojhistorier innan läggdags.

Samling i Kiel

...och en ny samling innan vi ska ombord på båten i Hook of Holland

Det fanns ett par riktigt fina gamla pärlor ombord på färjan.

Torsdag    1.6.2017
  422km Totalt: 1290km    127km Totalt: 772km    3.62km Totalt: 8.19km

Ytterligare en ren transportdag och här är det verkligen livsviktigt att vi kommer i tid till färjeläget då Steam Packet färjan över till Isle of man är fullbokad sedan flera månader tillbaka, missar vi den är det en katastrof.

Då vi tog beslutet redan under gårdagen att vi skulle åka parvis är det jag och Nisse som bildat team även idag och då vi kommit överens om en hastighet på runt 130km/h så innebär det inte den helt stora förändringen att slå av till 70mph.

Lite inspirationslöst käkar vi lunch på McDonalds men det lär bli tillräckligt med fish & chips på den här resan ändå misstänker jag så premiären kan få vänta ytterligare någon dag.
Milen rullar på bra men det är stundtals lite svårt att anpassa sig till trafikrytmen då hastighetsefterlevnaden inte är hög (förutom där det finns kameror som mäter medelhastighet).

Vi korsar England utan incidenter och rullar in i ett hav av hojar på piren i Liverpool där vi anländer i god tid.
Det kommer att dröja ett tag innan vi blir fulltaliga då en av resenärerna drabbades av ett haveri när vi skulle ombord på färjan i Holland och hans hoj var död.
Diagnosen blev ett dött batteri men det var tydligen inte bara att få tag på i Harwich.
De lyckades dock till slut men de 45min som batteriet skulle stå på laddning måste tett sig oändligt med en hård deadline att passa.
Det fanns dock redan en backup-plan att lämna hojen, flytta över packningen och sätta sig på bönpallen men som tur var behövdes det aldrig.

Vi får vänta på piren väldigt länge innan vi kör ombord på färjan.
Väl ombord är fordonsdäcket för omväxlings skull skräddarsytt för motorcyklar, här var det alla andra fordon som var undantagen.
Som tur är skiner åtminstone solen, rent av steker den så att det fräser i skinnet men hellre det än regn.

Tyvärr kommer migränen krypande under tiden vi står och väntar på piren så jag ser därför till att käka och leta upp ett ställe där jag kan ta medicin och vila under överfarten.
Sjögången blir bara värre och värre desto närmare Isle of Man vi kommer och den stekande solen vi hade i Liverpool har förbytts mot mörka moln och regn.
Till slut gungar båten så mycket att de repstumpar de surrat hojarna med känns orimligt att det ska räcka och jag börjar nästan ställa in mig på världens dyraste spel av domino vid ankomst.

Men med tanke på att båten inte gör något annat än åker skytteltrafik fram och tillbaka borde man ju kanske lita på att de vet vad de gör och det var heller såvitt jag känner till inga skadade hojar när vi åkte av i Douglas vid 22.30 i totalt beckmörker och duggregn.

Vi har redan fått adress till dit vi ska bo och jag har följe av Nisse och en äldre gentleman från Dalarna vid namn Anders som ska bo hos familjen vägg i vägg.
Förvirringen var dock rätt stor när vi rullar in på rätt gata men inte hittar ett enda husnummer.
Som tur är så är kvinnan som vi ska bo hos ute och går med sin hund så situationen löser sig per omgående.
Även Anders värdinna möter upp på gatan så det var ett varmt välkomnande.

Vi lastar av hojarna och kryper till kojs.

Hamnen i Harwich

Färjeläget i Liverpool

Ombord på färjan