Söndag 6.8.2015
508km Totalt: 8016km 19
Jag trodde inte riktigt att det skulle kännas så men det var skönt att komma upp på hojen igen.
Utan större svårigheter tråcklar jag mig ut ur stan och trots avsaknad av större motorväg till större delen så matar milen på bra.
Jag hade ingen större anledning att dubbelkolla rutten i gps:en då jag kollat avståndet i google maps och gps:en visade i princip det samma.
Jag börjar dock bli lite nojjig fram på eftermiddagen då fler och fler bilar har nationalitetsbeteckningen BY (Belarus) så jag stannar och kollar.
Som jag befarat så tycker gps:en att den snabbaste vägen är att gena genom Belarus och jag befinner mig just nu drygt 20km från gränsen.
Nu hade jag ju i och för sig förstått att något var galet då både Polen och Litauen är med i EU så jag förväntade mig ingen bemannad gränsstation alls men den Polska gränspolis som inte hakar på ett fordon som tvärvänder vid gränsen tar nog inte sitt jobb på så stort allvar så det var ett problem jag klarade mig bra utan.
Jag lägger in den Polska staden Augustow i gps:en för att komma med i matchen igen och vilken spännande genväg det blev.
Drygt 10km av vägen gick igenom någon form av naturområde på kullersten, det är en jävla tur att Tigrar är så bouncy och att det inte regnade.
Lagom till jag faktiskt kommer in på en större väg så blir den omdirigerad in till rena banjospelartrakterna, skyltningen är obefintlig och vägarna blir bara mindre och mindre.
Till slut är det enkelspår (om än fortfarande asfalt) och alla ser ut att ha grumligt DNA.
Jag förutsätter att jag missat skylten som ledde tillbaka till den stora vägen.
Jag drar en rövare och sticker in på första bästa väg som går åt rätt väderstreck och det börjar ganska bra med ett bra grusspår men sedan blir även den här mindre tills det är ren traktorväg som till slut övergår i sand.
Sand är inte mitt favoritunderlag men vägen går åt rätt håll och det värsta som kan hända är väl att jag landar i lite koskit och vad fan är väl det jämfört med ett stup på ena sidan och landminor på den andra? Jag kör.
Jag kommer faktiskt igenom och går ut på vägen precis innan omdirigeringen går tillbaka, jag hade alltså åkt på rätt väg från början men lyckats hitta en ”genväg”.
Nu börjar klockan bli ganska mycket och gränsen borde inte vara långt borta så jag hittar ett ställe som skyltar för kebab och svänger in för en väldigt sen lunch (klockan är närmare fyra på eftermiddagen).
Resten av färden mot och inne i Vilnius förlöper utan incidenter och bland det första som händer efter att jag anlänt är att jag träffar på ett Engelsktalande Tyskt sällskap som är väldigt fascinerade av cykeln och var jag har varit så det blir en liten snabbsummering inför beundrande publik, det var roligt.
Missuppfattningen att Triumph är ett Tyskt märke är ganska vanlig men det förvånar mig att inte ens Tyskarna själva vet.
En lindrande varm dusch och en minibarsöl senare är jag nästintill utslagen, jag kan inte förmå mig själv att lämna rummet för att gå ut och äta, särskilt då som jag inte egentligen ens är hungrig.
Jag tar istället en tidig kväll och laddar för morgondagen.