Dag 28: Warsawa, Polen till Vilnius, Litauen

Polen Söndag  Dateicon  6.8.2015 Litauen
Tigericon  508km Totalt: 8016km  Globeicon  19

Jag trodde inte riktigt att det skulle kännas så men det var skönt att komma upp på hojen igen.
Utan större svårigheter tråcklar jag mig ut ur stan och trots avsaknad av större motorväg till större delen så matar milen på bra.

Jag hade ingen större anledning att dubbelkolla rutten i gps:en då jag kollat avståndet i google maps och gps:en visade i princip det samma.
Jag börjar dock bli lite nojjig fram på eftermiddagen då fler och fler bilar har nationalitetsbeteckningen BY (Belarus) så jag stannar och kollar.
Som jag befarat så tycker gps:en att den snabbaste vägen är att gena genom Belarus och jag befinner mig just nu drygt 20km från gränsen.

Nu hade jag ju i och för sig förstått att något var galet då både Polen och Litauen är med i EU så jag förväntade mig ingen bemannad gränsstation alls men den Polska gränspolis som inte hakar på ett fordon som tvärvänder vid gränsen tar nog inte sitt jobb på så stort allvar så det var ett problem jag klarade mig bra utan.

Jag lägger in den Polska staden Augustow i gps:en för att komma med i matchen igen och vilken spännande genväg det blev.
Drygt 10km av vägen gick igenom någon form av naturområde på kullersten, det är en jävla tur att Tigrar är så bouncy och att det inte regnade.

Lagom till jag faktiskt kommer in på en större väg så blir den omdirigerad in till rena banjospelartrakterna, skyltningen är obefintlig och vägarna blir bara mindre och mindre.
Till slut är det enkelspår (om än fortfarande asfalt) och alla ser ut att ha grumligt DNA.
Jag förutsätter att jag missat skylten som ledde tillbaka till den stora vägen.
Jag drar en rövare och sticker in på första bästa väg som går åt rätt väderstreck och det börjar ganska bra med ett bra grusspår men sedan blir även den här mindre tills det är ren traktorväg som till slut övergår i sand.

Sand är inte mitt favoritunderlag men vägen går åt rätt håll och det värsta som kan hända är väl att jag landar i lite koskit och vad fan är väl det jämfört med ett stup på ena sidan och landminor på den andra? Jag kör.
Jag kommer faktiskt igenom och går ut på vägen precis innan omdirigeringen går tillbaka, jag hade alltså åkt på rätt väg från början men lyckats hitta en ”genväg”.

Nu börjar klockan bli ganska mycket och gränsen borde inte vara långt borta så jag hittar ett ställe som skyltar för kebab och svänger in för en väldigt sen lunch (klockan är närmare fyra på eftermiddagen).

Resten av färden mot och inne i Vilnius förlöper utan incidenter och bland det första som händer efter att jag anlänt är att jag träffar på ett Engelsktalande Tyskt sällskap som är väldigt fascinerade av cykeln och var jag har varit så det blir en liten snabbsummering inför beundrande publik, det var roligt.
Missuppfattningen att Triumph är ett Tyskt märke är ganska vanlig men det förvånar mig att inte ens Tyskarna själva vet.

En lindrande varm dusch och en minibarsöl senare är jag nästintill utslagen, jag kan inte förmå mig själv att lämna rummet för att gå ut och äta, särskilt då som jag inte egentligen ens är hungrig.
Jag tar istället en tidig kväll och laddar för morgondagen.

 

Någonstans på den Polska landsbygden.

Dag 29: Vilnius, Litauen

Litauen Måndag  Dateicon  7.8.2015  Parked

Jag läser på och laddar telefonen med lite sevärdheter innan jag går ut på stan.
Det är det typiska urvalet med kyrkor, byggnader och statyer men just här verkar byggnadsverken dominera.
Hela stadsdelen i Vilnius gamla stad är nämligen upptagen på Unescos världsarvlista och jag förstår varför, det är helt fantastiska byggnader och trånga gränder överallt.

Ett lite annorlunda inslag är att ett kvarter kallat Uzupis utropat sig till republik, utnämnt sin egen president och skrivit en kontitution på 41 punkter.
Den ger bland annat dess invånare rätten att gråta, bli missförstådda och att låta en hund vara en hund.

Jag dricker kaffe i ett rustikt gammalt café innan jag trampar vidare mot St. Peter & Paul kyrkan, avståndet var inte så långt men höjdskillnaden var infarktframkallande.
Hade jag inte just druckit kaffe med en liten avec utesluter jag inte att jag klämt fram en liten tår.
Till slut är jag dock framme och nog var det också mödan värt, bara interiören tog tydligen 30 år att färdigställa så det ger väl en uppfattning om utsmyckningen.

Går tillbaka mot stan och käkar lunch på Zoe’s grill, ett ställe som redan vid dörren visar att det har klass när det uppenbart råder förbud att medföra handgranater in i restaurangen.
Trots att det var en grill kunde jag helt enkelt inte förmå jag att välja något annat än nudlar och kyckling när det nu fanns på menyn.

Kryssar lite planlöst efter lunch och då det även kommer regnstänk från en gråmulen himmel går jag till slut tillbaka och mellanlandar på hotellet innan kvällsmat.

Letar mig tillbaka in i old town och en restaurang som heter Lokys (LP-tips självklart) för att äta lite kvällsmat.
Lokys-restuarangen är inhyst i labyrintliknande källare och är specialicerade på vilt.
Jag slår på stort och dinerar på vaktel med sötpäron och bovete i vinsås.

Som om inte maten var underhållning i sig står en Dansk på bordet bredvid för middagsunderhållningenen genom att underhålla sitt sällskap med att mycket måleriskt berätta om kalkon-inseminering.
Som tur är var jag halvt dold bakom en pelare för när han (tämligen berusad) förtydligar att "det er meget viktigt att puste, man skall icke træk vejret" så var jag nästintill svimfärdig av tillbakahållet skratt.

Som en liten digestif till kaffet fick det bli en lille en, jag vet inte varför men på den norra delen av resan har whisky varit löjligt billigt så en 12-årig Macallan för motsvarande sextio riksdaler gick inte att motstå.
På min ära, det var på det hela taget en så betagande måltid att jag inte kunna finna varken min monokel eller min cylinderhatt när det var dags att bjuda adieu.

Det var en värdig avslutning på mitt besök i den här staden, imorgon bär det vidare mot Riga.

 

Republiken Uzupis

St. Peter & Paul kyrkan

Vy över Vilnius uppe från kullen.

Zoes Bar & Grill

Taxin gjorde reklam för en engelsk pub

Man måste gilla en stad som har en staty över Frank Zappa. Särskilt som de gjort den bara för att de kunde.
Zappa har aldrig varit i Litauen, än mindre i Vilnius och ändå gjorde de den enda Zappa-skulpturen i världen av den enkla anledningen att det inte längre var förbjudet att göra en.

Nere i källaren på Lokys

Dag 30: Vilnius, Litauen till Riga, Lettland

Litauen Tisdag  Dateicon  8.9.2015 Lettland
Tigericon  291km Totalt: 8307km Globeicon  20

Jag hade haft kontakt med min bror under gårdagen och han hade berättat om såpass kraftig nederbörd hemma att det orsakat översvämningar.
Den nederbörden hade uppenbart nu letat sig österut för lagom till jag kommit ut på motorvägen öppnar sig himmelens slussportar på vid gavel.
Även om kläderna till större delen håller pall så blir jag ändå stel och frusen som en pinne.

Jag blir ju alltid så glad när det regnar så jag skiter i lunchen och kör på vilket gör att jag till slut åker ifrån regnvädret.
Men det får också konsekvensen att jag anländer till hotellet en och en halv timme för incheckning.
När den ljuvliga kvinnan i receptionen inte ens ifrågasätter det utan bara ger mig i ett rum som dessutom har ett badkar, ja då hängde nästan frieriet i luften.
Jag käkar lunch på hotellet och tar ett så långt bad att jag nästan behövde använda strykjärnet på mig själv efteråt.

När jag i mitt bad låg och läste på i Lonely Planet om sevärdheter och för femtielfte gången återfinner "old town" som turistmål nummer ett blir jag inte våldsamt inspirerad.
Nu när jag väl letat mig hit kan jag bara konstatera att de har rätt som vanligt.
Att allt vid den här tiden redan hade stängt vilket gjorde att jag var förpassad till att kryssa planlöst runt och bara titta på utsidan av byggnaderna var snarast en fördel, det spelade ingen roll varåt man vände sig så hade man ett kulturminne i blickfånget.

När jag väl kommit så långt som till domkyrkotorget blev det nästan surrealistiskt.
Vykortsvärdiga byggnader hela vägen runt och tack vare att byggnaderna effektivt skärmade bort alla andra ljud så kunde man höra cellospelaren som satt framför domkyrkan och spelade över hela torget.

Jag sätter mig på en uteservering och tar en kaffe och en lokal specialitet som heter Riga-balsam, en örtlikör som tillverkats här sedan 1750-talet.
Att det kallas balsam beror på att det uppfanns av en apotekare och "marknadsfördes" som ett läkemedel, främst mot magåkommor.

Det är väl tveksamt om det hjälper mot IBS, men jag får väl offra mig för vetenskapen!
Utlåtande: drickbart men inget jag fyller sidväskan med och IBS:en är visst kvar.

Motvilligt tar jag på mig min safarihatt och traskar vidare, det finns ju trots allt mer att utforska!
Jag letar mig fram till Swedish Gate, en del av ringmuren som fortfarande är bevarad sedan slutet 1600-talet då staden var underställd Svea rike.
Nördfakta: porten figurerar också i Wallanderboken "Hundarna i Riga".

Efter ett pit-stopp på hotellet börjar jag leta mig igenom LP-tips för kvällsmaten bara för att konstatera att:
1. En del restauranger stänger för säsongen ganska tidigt och
2. De som inte stänger för säsongen stänger kl. 22.
Då klockan redan hunnit bli halv tio två säsongsstängda restauranger senare och jag inte ville kasta i mig maten fick kvällens supé bestå av en footlong från Subway och en lokal öl på hotellet, ärligt talat rätt ok det med.

 

Utsikten över Daugavafloden mot gamla stan i Riga

Rådhusplatsen

Domkyrkotorget

Swedish gate

Bron från hotellet över Daugavafloden in till stan