Dag 25: Lviv, Ukraina till Warszawa, Polen

Ukraina Torsdag  Dateicon  3.8.2015 Polen
Tigericon  407km Totalt: 7508km  Globeicon  18

Som tur är så kommer vi på gränsövergången tidigt för detta var en av mest tidsödande gränspassagerna hittills.
Under drygt två timmars stekspadeviftande (jodå, Polen kan också) kröp vi fram.
Dokumenten för motorcykeln kollades av Ukrainsk gränspolis tre gånger, det är så man kan lura på om inte Mr ”varför du åka” skrev in den i systemet som en Trabant i alla fall bara för att jävlas.
Det är också den mest omfattande kontrollen av vår packning som tullen gör på de 18 gränspassager vi hittills gjort men den begränsar sig ändå bara till att vi fick öppna väskorna så de kunde se det övre lagret på packningen.

I mina vildaste fantasier trodde jag att när vi nu till större delen reste mellan icke eu-länder skulle de vilja detaljgranska packningen så till den mildra grad att jag såg mig själv med innehållet i min necessär utspridd över marken och med långa förklaringar till vad migränpillren är till för.
Hade någon sett den patron-formade pillerförvaringen jag har på hojnyckeln hade jag inte räknat med mindre än att få en pistol i nacken och en latexförsedd hand uppkörd i arslet.
Ibland är jag väldigt glad över att ha fel.

Det blir en mycket lång dag i sadeln och vi är allihop tämligen slut när vi kommer fram till hotellet i Warszawa.
Men vi lyckas i alla uppbåda energi till att leta upp ett lonely planet tips på restaurang som hette London Steakhouse.

Jag kan ju inte motstå att beställa in konstiga saker på menyn så jag tog en köttbit i hallon och Jack Daniels (whisky alltså) sås.
Det smakade... annorlunda.

Det är sista kvällen då vi alla är samlade då vi kommit till den punkt på resan då vi delar på oss.
Ladyn och Björnen åker hem till moder Svea via färja från Gdynia då de behöver hem till en familjeangelägenhet och jag drar vidare till Baltikum på egen hand.
Stämningen blev därför lite tryckt då Björne antagligen använde all sin tankeverksamhet till att rendera 3D-kartor inne i skallen inför navigeringen ut ur stan till morgonen och var således just inte så talför.
Vi promenerar tillbaka till hotellet och säger adjö.

 

Någonstans i Polen

Dag 26: Warsawa, Polen

Polen Fredag  Dateicon  4.8.2015  Parked

Björnen väcker upp mig då jag glömt skicka med clipsen till gps:en jag lånat honom varefter vi åter säger hej då.
Nu har den renovering av hotellet som uppenbart pågår dragit igång på allvar så att fortsätta sova är ingen större idé, jag går istället ner och äter frukost.

Kan inte riktigt samla ihop mig till att göra något så pysslar lite och degar på rummet till långt fram på eftermiddagen.
Det mest konstruktiva jag får gjort är att skriva ikapp på den här reseberättelsen och boka båtresan hem från Tallinn.
Men till slut känner jag ändå att jag vill göra något.

Det var en nationell helgdag senast vi var här så hade museerna stängt och det grämde mig lite att vi inte kunde se Warszawa Uprising museet.
Då vi såg det mesta annat senast vi har är så är det i princip allt jag har på min to-do-list så jag stövlar däråt.

Heroism är ett överutnyttjat ord men den kamp de Polska soldaterna förde mot nazisterna i den här staden kan inte beskrivas på något annat sätt.
Trots att nazisterna urskillningslöst avrättade ett hundra polacker för varje stupad Tysk gav de sig inte förrän staden i princip var förintad (när röda armén rullade in var mer än 90% av byggnaderna förstörda).
Det var en ganska somber stämning som sig bör sett till ämnet men besöket var både lärorikt och intressant.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle käka på KFC så jag letar upp ett på kartan och stövlar däråt, det visar sig dock att det i princip var en drive-in restaurang belägen efter motorvägen som går genom staden.
Det var ett helvete att ta sig dit men jag fick allt min kycklingburgare till slut.

Tar omvägen tillbaka till hotellet via en av stadens parker där de byggt en skidbacke av plast med liftar och allt, det såg tämligen hälsovådligt ut för de hade ordentlig fart ner.

Jag tror säkert att jag gick mer än en mil totalt så jag är rätt färdig när jag kommer tillbaka till hotellet.
Där kollar jag lite på tv innan jag inte klarar av att hålla ögonen öppna längre.
Innan jag somnar bestämmer jag att jag skiter i att ställa någon klocka då jag behöver sova ut, bommar jag frukosten så må det väl vara hänt.

 

Warszawa uprising museet

En ganska träffande karikatyr över den situation Polen befann sig i efter kriget.
Pratbubblan lyder "Jag, er frälsare befriar er från nazismen" och bildtexten lyder "Med skäran mot strupen."

Minnesvägg över stupade

Skidbacken mitt inne i stan

Dag 27: Warsawa, Polen

Polen Lördag  Dateicon  5.8.2015  Parked

Jag hade uppenbarligen inte fel.
Jag sliter åt mig telefonen när jag vaknar i förhoppningen att jag kanske hinner ner innan de stänger frukosten halv tio.
Det jag vaknar upp från verkar dock snarast vara en koma då klockan är halv tre på eftermiddagen.
Hade jag varit mer desorienterad hade jag fått ringa receptionen och fråga vad det är för år.

Skönt att få sova men samtidigt lite synd då allt stänger fyra på lördagar.
Jag kommer alltså inte hinna se något idag som har inträde men sömnen var uppenbart välbehövlig.

Slänger mig i duschen och käkar ”frukost” på Subway på vägen mot centrum och gamla stan.
Stadsvandring i gamla stan var trevligt även om jag ju varit där förut, kommer fram till ett torg där en orkester spelar Chopin (som stammar härifrån vilket de som sig bör är ganska stolta över).

Det lät ju trevligt så jag går och beställer en öl.
Lagom tills jag fått min öl har den klassiska orkestern gått av och en ny gått på.
Till min oerhörda fasa spelar den nya helt utan föregående varning modern jazz.
Bomber och granater! Anfäkta och anamma!
Så jävla god var inte ölen att jag står ut med denna akustiska tortyr varvid jag lämnar den halvdrucken och beger mig snabbast möjligt utanför hörhåll.

I min desperation att skölja öronen beger jag mig till Hard Rock Café som visserligen normalt sett spelar allt annat än hard rock.
Men dagen till ära var det Freddie Mercurys födelsedag så förutom att personalen rockade helschyssta mustascher spelades det även klassisk hederlig rock.

Får mig en Murphys Irish Stout och en grillkyckling med pommes.
Är ganska säker på att det var fler kalorier i ölen än i måltiden då det mer eller mindre var tuggmotstånd redan i skummet.
Tar en taxi tillbaka till hotellet till det facila priset av motsvarande ungefär tjugofem kronor.

Väl uppe på rummet får jag ett telefonsamtal där jag tämligen bryskt blir nedkallad till receptionen för ”payment of services” vilka jag såvitt jag kunde påminna mig hade beställt exakt inga alls.
Det visade sig vara kostnaden för parkeringen.
Jag blev faktiskt ganska irriterad över att bli nedkallad som om det fanns någon befaring om att jag skulle skippa notan.
Sån skit ordnas normalt sett i samband med utcheckningen.
Det här var med god marginal resans dyraste boende så jag hade redan betalat flera tusen i förskott för rummen.
Att de trots det behandlade mig som en potentiell brottsling för någon hundralapp i parkeringsavgift irriterade mig så till den milda grad att jag nog får erkänna att jag ställde till med något av en "scen".
Den stackars tjejen i receptionen (som inte alls var den som initierat det här spektaklet) blev så skärrad av min tämligen högljudda indignation att jag nog hade kunnat diktera vilken betalning som helst för parkeringen.
Hon hade inte hade den blekaste aning om vad vi gjort upp från början och ville nog bara snabbast möjligt förkorta sitt eget lidande.

När detta hände var jag precis i valet och kvalet om jag skulle stanna här ytterligare en dag men detta avgjorde saken, det var dags att dra vidare.
Jag bokar nästa hotell på Ratonda Centrum Hotel i Vilnius.

 

Gamla stan