Dag 33 Frinton-on-Sea, England till Haag, Holland

Lördag  Dateicon  1.7.2017  Tigericon  51km Totalt:6192km  Ferryicon  #7 204km Totalt:1296km  Feeticon  13.62km Totalt:290.94km

En otroligt tråkig 7.5 timme lång färjeöverfart senare så rullar jag av båten i Hook of Holland.
Har bokat hotellet på lagom avstånd så efter en dryg halvtimme parkerar jag utan Hague Teleport Hotel.

Vilken lyckträff det här var!
Jättetrevlig personal i receptionen, billig garageparkering (€4) och restaurang (och med en McDonalds 50 meter bort).
Rummet är inte ett rum utan i praktiken en lägenhet med ett fullstort kök, en gigantiskt dubbelsäng, en läsplatta som tillhör rummet och en TV med Netflix.
Tanken var att jag skulle vila upp mig lite innan sista biten hem och det lär jag nog kunna göra här utan problem.

Ger mig ut på lite upptäcksfärd.
Det var några km att gå till centrum men det var det värt sett till hur prisvärt hotellet var.
När jag väl tråcklat mig igenom vad som var ett mindre indrustriområde var det heller inte någon uppoffring att gå då det omedelbart blev arketypiskt holländskt med kanaler, husbåtar och vackra hus.

Kommer bort till Mauritshuis och Binnenhof där det sitter en kvinna och spelar cello med underbar akustik inne på borggården.
Kalla mig sucker men det var klart värt att betala för.

Hamnar i vad som verkar vara ett krogområde och käkar kvällsmat vilket blev havsaborre med rösti.
Äntligen något annat än söggliga pommes!

Efter att ha irrat omkring ytterligare ett stycke tid så blir jag helt desperat efter en Guinness.
Att hitta en Guinness i landet Heineken var då sannerligen inte lätt, det vill sig inte bättre än att jag får knalla tillbaka hela vägen till mer eller mindre samma ställe som jag käkat.
Värt varenda steg bara för första klunken av the black stuff.

Jag har hört att det är viktigt att hålla vätskenivån uppe när man går mycket så jag rumlar in på ett ytterligare en bar efter vägen tillbaka till hotellet.
Nu har det gått såpass länge sedan jag käkade kvällsmat att jag är lite sugen, fullständigt desperat efter mat.
Allting annat var stängt och då McDonaldsrestaurangen bredvid hotellet också var på väg att stänga så var gråten nära.

Efter att ha uttryckt min desperation som en fråga om liv och död får jag tillåtelse att gå igenom drive-in kön och beställa mat.
Jag vet inte hur många fler nuggets jag fick än jag faktiskt beställde men uppenbart alla de hade kvar då jag var kvällens sista kund, det är fan kärlek.
Lagom avslappnad sitter jag i sängen och käkar nuggets till Family Guy på Netflix.
Det lutar rätt kraftigt åt sovmorgon.

 

Jag behövde inte gå värst långt innan det kändes arketypiskt holländskt.

Mauritshuis och Binnenhof