Torsdag  Dateicon  8.6.2017  Tigericon  0km Totalt:1510km  Ferryicon  Totalt:441km  Feeticon  7.28km Totalt:73.08km

Då var det dags igen.
Nisse och Anders har tänkts sig åka med ångloket till Castletown men jag är precis utslagen av förkylningen.
Det är varken träning eller tävling idag så jag vilar hellre upp mig idag än missar tävlingen imorgon.

Jag tar en rejäl sovmorgon varefter jag går iväg och jagar rätt på medicin.
Näsan forstar oavbrutet så fort jag lämnar horisontalläge så jag har inga större förhoppningar men det var riktigt bra skit jag fick.
Jag piggar på mig framåt eftermiddagen och går ner till strandpromenaden.

Möter upp grabbarna grus när de återvänt från Castletown och vi käkar kvällsmat tillsammans.

 

Fredag  Dateicon  9.6.2017  Tigericon  27km Totalt:1537km  Ferryicon  Totalt:441km  Feeticon  2.61km Totalt:75.69km

Finaldag på racingen.
Idag körs det högaktade TT Senior racet vilket är det i särklass mest publikdragande evenemanget på hela veckan.

Vi bestämmer därför att vi bör vara ute i god tid och är på plats på vår utvalda plats Creg-Ny-Baa runt klockan nio.
Väl tidigt skulle det visa sig då racet blir fördröjt i två omgångar på grund av vädret.
Klockan är långt efter lunch när första racet drar igång och de hinner inte köra mer än drygt två varv innan det blir rödflagg pga att Hutchinson fått haveri på framhjulet och gått av vägen.
Med den här tävlingens mått mätt var skadorna lindriga (=han lever fortfarande) men i praktiken skrotade han samma ben som redan är mer metall än ben så det var ett otroligt tråkigt slut för "Hutchys" i övrigt mycket framgångsrika deltagande på ön.

Efter att ha rensat banan blir det omstart men pga tidsbrist har de nu dragit ner antalet varv från sex till fyra där Michael Dunlop slutligen avgår med sin 15:e Isle of man seger.

Efter de vådliga sidovagnarna är det dags för det i särklass mest föraktade racet, TT Zero, elhojarna.
Då utvecklingskostnaderna är astronomiska är det ett väldigt tunt startfält men jag förstår inte alls föraktet för dessa maskiner, nuvarande varvrekord ligger på drygt 19 minuter med en snitthastighet på 192km/h så det är fan inget att fnysa åt.

Nya Zeeländaren Anstey kniper segern framför Guy Martin som pga Hondas totalfiasko med nya Firebladet gör sitt enda kompletta race det här året.
Då elhojarna smyger sig på en från ingenstans lyckas jag självklart inte ens få en vettig bild på allas vår hjälte men jag har åtminstone sett honom tävla vilket kändes mäktigt.

Nu skriker magarna efter mat.
Vi intar världshistoriens senaste lunch i Laxey dit Nisse lockat med oss för att titta på vattenhjulet där innan vi drar tillbaka in till boendet i Douglas.
Vattenhjulet i Laxey, även kallat Lady Isabella (uppkallat efter dåvarande guvenörens hustru) var imponerande, byggt 1854 för att pumpa upp vatten från gruvorna.
Anledningen till att man valde att bygga ett vattendrivet hjul för detta var att Isle of man saknade egen tillgång till kol.
Kul fakta: Laxey Wheel har en egen sång.

 

TT Racing Creg-Ny-Baa




Vinnaren i årets Senior TT Michael Dunlop


Michael Rutter. Slutade femma men jag är lite svag för den guldfärgade BMW:n.



David Johnson på en Norton. Gick i mål som 7:a men hade klart snyggast hoj och skönast ljud.

Det är inte direkt någon tvekan om att Laxey har varit en gruvstad.

Laxey Wheel


 

Lördag  Dateicon  10.6.2017  Tigericon  0m Totalt:1537km  Ferryicon  Totalt:441km  Feeticon  14.03km Totalt:89.72km

Tävlingarna är slut för i år och folk börjar lämna ön.
Vi tar en slappardag där vi rent faktiskt inte presterar något mer än shopping, fika och mat på hela dagen men det var riktigt gött faktiskt.
Jag har hört att detta är vad vanliga människor normalt sett gör på sin semester.

Framåt kvällen har vi gemensam avskedsmiddag på den Italienska restaurangen Alessandros.
Det är väldigt gemytligt och trevligt ända tills vi kommer fram till formaliteten med betalningen.
Jag, Nisse och Anders åt här en kväll tidigare i veckan och blev både idiotförklarade och nästintill lynchade för att vi ville splitta notan på tre.
Därav förutsåg jag i princip händelseförloppet när vi ska splitta en nota på motsvarande drygt 5000kr på 18 personer, att säga att det blev dålig stämning är årets underdrift.

Det hela ger upphov till rent farsartade scener där det växlas hotelser och förolämpningar fram och tillbaka som en tennismatch.
Allt medan en stackars ung servitris som faktiskt försöker lösa problemet är på gränsen till nervsammanbrott.
Jag får erkänna att jag är så skadad att jag faktiskt tyckte att hela situationen var helfestlig öven om jag inte uteslöt på något sätt att det skulle sluta med att restaurangchefen drog dit polis.

Vi klarar dock upp det hela utan länsmans inblandning och en dryg timme senare är situationen i alla fall löst och vi kan dra vidare till en pub för en liten digestif.
Då det inte fanns plats inne och jag frös (som vanligt) begränsade jag mig till en Guinness innan jag drog mig tillbaka till boendet.
Med tanke på att vi hade obligatorisk samling i Castletown 09.30 dagen därpå ångrade nog ett par av dem att de inte gjorde detsamma.

 

Så här såg depån ut efter fjorton dagars regnande.

George Formby statyn i Douglas. Formby cementerade sin plats i Manx-bornas hjärta med filmen No Limits från 1935.

Jag tror inte det är speciellt kul att köra hojen men den som som sitter i sidovagnen åker i alla fall som en kung.

Snillen spekulerar om hur notan ska uppdelas.
Guiden Fredrik lånade någon annans glasögon.
Han sa att var för att han behövde det för att kunna läsa men jag utesluter inte att det var ren taktik för att försvåra identifiering om vi skulle bli tvungna att dra en springnota.