Dag 3 Lörrach, Tyskland till Chamonix-Mont-Blanc, Frankrike

Onsdag  Dateicon  3.8.2016  Tigericon  413km Totalt:1286km

När konduktören otroligt indiskret "knackar" på dörren klockan sex för att lämna över frukosten har jag som vanligt inte sovit en blund. Jag tycker annars att det borde vagga en till sömns men varje gång jag är på väg att somna så är det något jävla tågmöte som ylar som en vampyr eller ett ryck som gör att man undrar om vi inte trots allt lättat lite från rälsen.

Preben och Solveig totalt levererar som stereotypa danskar och korkar upp varsin Gammel Dansk till frukost.
Så Dansk blir jag ändå aldrig, jag tror trots allt att jag nöjer mig med kaffe vid den här tiden på dygnet.

Det är en ganska mulen morgon men uppehållsväder, i princip optimalt för hojåka.
Jag sätter fart mot den första av dagens alppass, Sustenpass.
Gränspassagen in i Schweiz som ju inte är med i EU var tämligen lindrig, gränspolisen viftade bort mig som en oangenäm odör.
Det skulle jag dessutom defintivt lida av under dagen då temperaturen som mest var uppe i +32°C och som minst 14° beroende på vilken höjd man var på.

Schweiz är verkligen ett vacker land och även om Susten led av något tät turisttrafik kunde man ändå inte låta bli att imponeras.
Furka passet höjde ribban ytterligare och var dagens om inte högsta punkt geografiskt så åtminstone estetiskt, jag vet inte om det är att man som värmlänning fått en så kraftig överdos av granskog eller vad det är men jag får aldrig riktigt nog av bergen.

Efter en transportsträcka är det dags för dagens tredje och sista pass, Forclazpasset ner till Chamonix där jag bokat nästa hotell.
Det passet saknar i vyer uppväger det i körglädje med långa svepande kurvor så var det rena hojåkarens nirvana vilket var tur för vid det här laget är jag så trött att varje km orsakar i det närmaste fysiskt smärta.
Trots att jag tycker att jag dricker som en svamp ur både flaska och camelbak så har jag ändå lite lätt huvudvärk av vätskebrist och de sista milen blinkar jag tydligen så frenetiskt av tröttheten att jag känner tårar trilla ner för kinderna.
Jag nog sällan varit så glad att komma fram som när jag rullar in på parkeringen till hotell Richemond.

Jag kastar in sakerna i rummet, mig själv i duschen och springer ner på stans för att turboturista i det sista av dagsljuset.
Jag hinner dock inte gå mer än gågatan ner i Chamonix innan jag inser att jag har ett blodsocker ner vid fotknölarna, klockan är över åtta på kvällen och jag åt senast vid lunch.
Det är den här typen av tillfällen som gjort McDonalds till ett av världens framgångsrikaste företag för utsikten att få vänta på mat på en finare restaurang kändes som om svältdöden var given.

Trötthet, paltkoma och med huvudet fullt av fantastiska synintryck förvånar jag mig själv genom att gå förbi puben strax utanför hotellet och hoppar isäng istället.

Sustenpass




Furkapass



Chamonix-Mont-Blanc