Måndag  Dateicon  1.8.2016  Tigericon  521km Totalt:521km

Förra årets briljanta idé att åka direkt jag gått av nattpasset på morgonen straffade sig ju med migrän flera dagar i rad så det var jag inte särskilt sugen på att uppleva igen.
Men så kan jag ju inte riktigt med att "kasta bort" första semesterdagen heller...
En kompromiss således, jag sover fyra timmar till klockan tolv sedan drar jag iväg.
Till skillnad från förra året var jag ändå hyggligt förberedd så i praktiken innebar det att jag kom iväg strax efter två.

En fullständigt händelös färd snabbaste vägen till Malmö med så få stopp att jag faktiskt för första gången ställts inför problemet att jag måste stanna då alternativet är soppatorsk.

Jag letade hotell i Malmö bra länge då det var svårt att få tag på ett med eget garage, det första stället jag mailade till hade haft sitt garage fullt i tre veckor.
Till slut drog jag en fuling och bara bokade mig på Best Western Malmö Arena och skrev i "information till hotellet" rutan att jag behöver plats till en motorcykel vilket inte nödvändigtsvis innebär en vanlig p-plats.

Väl på plats så var jag "killen med motorcykeln" vilket tydligen vållat lite huvudbry men kunde jag bara tänka mig att stå på ett ställe direkt innanför porten "där det inte får plats en bil" så var det helt ok.
Jag hade kunna ställt sex motorcyklar på det utrymmet så det gick alldeles utmärkt, jag fick dessutom rabatt.

Det här var bara planerat som en ren övernattning så placeringen blev därefter, det finns således just inget att se i närområdet så jag tar bara en kort promenad innan jag hoppar i säng.

 



Karta över rutten som högupplöst jpeg.
spain map

Här är en interaktiv karta över den rutt jag körde hämtat från reseplaneringsverktyget Furkot.
Klicka här för att öppna kartan i en egen skärm/flik.
Samtliga rutter där jag inte följde motorväg har länkar i informationen.

Tisdag  Dateicon  2.8.2016  Tigericon  352km - Totalt:873km

Någonstans längs vägen till Hamburg ser jag att min vänstra blinkers slokar.
Jag har ingen aning om hur eller när det hände men blinkersen är bevisligen knäckt och hänger bara i sladden.
Jag hade säkert kunnat göra en tillfällig lösning men jag måste ändå skaffa en ny förr eller senare och jag är ute i väldigt god tid då tåget inte avgår förrän 21.30.

Planen hade annars varit att fördriva tiden på Louis Gigashop och/eller Touratech men istället googlar jag upp den största av de tre Trajja återförsäljarna i Hamburg, Triumph Flagship Store.
Jag rullar in på parkeringen runt klockan halv fyra och förklarar att jag behöver en blinkers, ny eller begagnad spelar ingen roll då detta bara är dag två av en tre veckors resa.
De skulle kolla vad de hade på lager så under tiden var jag välkommen att sitta ner i deras "lounge" med en kopp kaffe.
Medan jag sitter där och inmundigar detta livselexir ser jag att de faktiskt har Triumphs LED-blinkers vilket är en blingig uppgradering jämfört med original, jag går därför bort och säger att jag kan köpa det paketet om de inte har någon vanlig.
Hellre två blinkers än ingen blinkers.
Det kräver dock även ett reläbyte och lång-historia-kort, hon tror att det ordnar sig så hon säger vänligt men bestämt att jag nog borde forsätta dricka mitt kaffe.
Jag tror att det ungefär var den tyska motsvarigheten av "chill the f**k out".

Det tog nog max en kvart sedan kommer Marvin som "kollat på lagret" och tycker att jag ska dra på tändingen och kolla om den nya blinkersen fungerar!
Han har alltså inte bara hittat en, han har dessutom monterat den utan att jag ens märkte det och han beklagade att det tog "så lång tid" för han är ju inte mekaniker utan säljare.
Sjävlklart fungerar den alldeles utmärkt och när jag frågar hur mycket jag är skyldig sträcker han bara ut handen, ett handslag var full likvid och en lyckönskning om en trevlig fortsatt resa.

Jag åker därifrån i ett fullkomligt lyckorus, sånt händer ju inte i verkligheten.
Jag gillade Hamburg och Tyskarna redan innan, nu älskar jag det här stället och jag har heller inte varit någon Trajja-fanatiker men nu är jag tamefan både född på nytt och frälst.

Klockan är inte mer än att jag fortfarande har massvis med tid över så det blir allt ett besök på Louis i alla fall, bättre gubbdagis för en hojåkare får man leta efter, dessutom hade jag ju med en fullständigt snedvriden logik massvis med pengar över eftersom jag slapp en helt oförutsedd utgift för en ny blinkers.
Jag går runt i butiken tills de stänger och lämnar med famnen full av bra-att-ha saker som jag inte alls behövde ha.

Jag åker vidare till Altona och checkar in för Autozug och ställer upp på det vanliga stället.
Under tiden som jag väntar passar jag på att shoppa lite på Lidl och käkar kvällsmat på Subway.

Väl ombord på tåget delar jag kupé med ett Danskt medelålders par som jag antingen glömt namnet på eller aldrig fick men bara för att det ska bli maximalt stereotypt kan vi väl bara säga att de hette Preben och Solveig.
Att Tysken hette Arman minns jag, han hade också ett vädligt exotiskt jobb i det att han var besättning på RV Polarstern, en forskningsisbrytare.
Han hade som mest legat ute 15 månader och gjort en övervintring på nordpolen, nu hade han varit uppe med sin BMW till Nordkap och åkt ner genom Finland, Sverige och Norge.
Detta var första gången han åkte med Autozug trots att det var en fanstastisk genväg för honom då han bara bodde 6 mil från Lörrach.
Det Danska paret var desto mer rutinerade då detta var deras 11:e resa med biltåg, de hade för avsikt att slå läger på olika ställen i alperna och ha som utgångspunkt för dagetapper då de hade begränsade packmöjligheter på sina sporthojar.
Jag fick för övrigt vara med om ett något bisarrt försäljningsförsök då Arman menade på att Polarstern snart gjort sitt.
Det ordnar jag säger Preben som jobbar åt Danska försvaret vilka just står i begrepp att avyttra samtliga sina isbrytare.
Tydligen har den Danska regerigen bestämt att det inte kommer att bli några fler hårda vintrar varvid behovet av isbrytare helt plötsligt försvunnit.
Nu är inte jag en spelare men även om jag vore skulle den typen av gambling vara väl vågat för mig.

Nåväl, självklart kommer ju vår respektive resplaner upp på bordet tids nog.
Arman som ägnat sig åt MC-touring i drygt 30 år ger mig ett väldigt spontant omdöme om min rutt, särskilt morgondagens 400km genom tre alppass och det omdömet är kort och gott: FUCK!
Han sågar på ett diplomatiskt sätt hela resrutten som tämligen överambitilös och går vidare genom att lite mindre diplomatiskt säga att när jag inser att min rutt inte är genomförbar så kanske jag istället...

Hela diskussionen fördes över ett par öl som han sprungit iväg och shoppat strax före avgång så det var i bästa gemyt.
Då väckningen är redan klockan sex börjar det därmed bli dags att krypa till kojs, den här gången verkligen bokstavligt.

 

Färjeläget i Rödby

Alla tiders bästa gubbdagis, Louis Gigashop Hamburg

Autozug-terminalen på Hamburg-Altona


Med upp till fem personer i samma kupé får man inte ha några större anlag för klaustrofobi

Onsdag  Dateicon  3.8.2016  Tigericon  413km Totalt:1286km

När konduktören otroligt indiskret "knackar" på dörren klockan sex för att lämna över frukosten har jag som vanligt inte sovit en blund. Jag tycker annars att det borde vagga en till sömns men varje gång jag är på väg att somna så är det något jävla tågmöte som ylar som en vampyr eller ett ryck som gör att man undrar om vi inte trots allt lättat lite från rälsen.

Preben och Solveig totalt levererar som stereotypa danskar och korkar upp varsin Gammel Dansk till frukost.
Så Dansk blir jag ändå aldrig, jag tror trots allt att jag nöjer mig med kaffe vid den här tiden på dygnet.

Det är en ganska mulen morgon men uppehållsväder, i princip optimalt för hojåka.
Jag sätter fart mot den första av dagens alppass, Sustenpass.
Gränspassagen in i Schweiz som ju inte är med i EU var tämligen lindrig, gränspolisen viftade bort mig som en oangenäm odör.
Det skulle jag dessutom defintivt lida av under dagen då temperaturen som mest var uppe i +32°C och som minst 14° beroende på vilken höjd man var på.

Schweiz är verkligen ett vacker land och även om Susten led av något tät turisttrafik kunde man ändå inte låta bli att imponeras.
Furka passet höjde ribban ytterligare och var dagens om inte högsta punkt geografiskt så åtminstone estetiskt, jag vet inte om det är att man som värmlänning fått en så kraftig överdos av granskog eller vad det är men jag får aldrig riktigt nog av bergen.

Efter en transportsträcka är det dags för dagens tredje och sista pass, Forclazpasset ner till Chamonix där jag bokat nästa hotell.
Det passet saknar i vyer uppväger det i körglädje med långa svepande kurvor så var det rena hojåkarens nirvana vilket var tur för vid det här laget är jag så trött att varje km orsakar i det närmaste fysiskt smärta.
Trots att jag tycker att jag dricker som en svamp ur både flaska och camelbak så har jag ändå lite lätt huvudvärk av vätskebrist och de sista milen blinkar jag tydligen så frenetiskt av tröttheten att jag känner tårar trilla ner för kinderna.
Jag nog sällan varit så glad att komma fram som när jag rullar in på parkeringen till hotell Richemond.

Jag kastar in sakerna i rummet, mig själv i duschen och springer ner på stans för att turboturista i det sista av dagsljuset.
Jag hinner dock inte gå mer än gågatan ner i Chamonix innan jag inser att jag har ett blodsocker ner vid fotknölarna, klockan är över åtta på kvällen och jag åt senast vid lunch.
Det är den här typen av tillfällen som gjort McDonalds till ett av världens framgångsrikaste företag för utsikten att få vänta på mat på en finare restaurang kändes som om svältdöden var given.

Trötthet, paltkoma och med huvudet fullt av fantastiska synintryck förvånar jag mig själv genom att gå förbi puben strax utanför hotellet och hoppar isäng istället.

Sustenpass




Furkapass



Chamonix-Mont-Blanc