Måndag  Dateicon  6.8.2018  Tigericon  479km Totalt:4748km  Feeticon  2.0km Totalt:264.71km  Bordericon #9 1h.10m Totalt:13h50m Weathericon

Dagen börjar med helt underbar åkning uppe i Transylvanien men så fort jag kommer ner från bergen börjar nötandet genom byar igen.
Körningen blir heller inte bättre av att Rumänerna kör så fruktansvärt illa att de ger Albanerna en match som Europas sämsta bilförare.
Albanerna är fortfarande det sämsta jag sett men Rumänerna kvalar in som en mycket stark tvåa.
Ryssarnas superaggresiva körning var trots allt inte helt talanglös men efter att ha kört här i större delen av två dagar ser jag det som helt omöjligt att körkort om de alls finns föregås av någon form av kompetensprov.
Det är helt spontana undanmanövrar över precis hela vägen, panikinbromsningar ner till stillastående före en sväng och allt eftersom jag kommer in i mer industrialisera delar stöter jag på det absolut mest patetiska trafikbeteendet jag någonsin bevittnat:

Rumäner klarar inte av att åka över en järnvägsövergång i hastighet, det är som om det vilar en Romsk förhäxning över dem alternativt att de tror att de åker runt i bilar gjorda av glas.
Kvalitén på övergång spelar ingen roll, de flesta av dom var som de är hemma men likförbannat var alla hastigheter överskridande 5km/h helt uteslutet, även suv:arna gjorde detta.
Det hände flera gånger under dagen att det bildades köer på flera hundra meter för en helt vanlig järnvägsövergång.
Manligheten för samtliga Rumäner är permant återkallad baserat enbart på det beteendet för det är det löjligaste jag någonsin sett.

Väl framme vid gränsen Ungern blir jag grillad levande som vanligt och det blir inte bättre av att jag inbillade mig att den här gränsövergången mellan två EU-länder som sämst skulle vara en ganska raskt avklarad formalalitet.
Det är det inte, 70 minuter tog det att ta sig igenom.
När jag väl kom fram till kontrollen gick det visserligen snabbt men köerna var enorma.
Jag har sedermera lärt mig att anledningen till detta är att Rumänien av någon anledningen gått med i EU men inte i Schengen.

Väl på andra sidan gränsen ökar medelhastigheten något och det är faktiskt ett kortare parti på motorväg.
Jag fick dock dålig valuta för pengarna i det att jag var tvungen att köpa en Vignette för Ungern även för MC och de milen jag körde på Vignette-vägar var sannerligen inte många.
Men jag orkade helt enkelt inte töla med att rutta längs långsammare vägar för att spara €12.

Hotell Ambassador i Kosice var en mycket angenäm överraskning och tack vara dess perfekta placering på huvudstråket hann jag faktiskt se lite av stan.
Stort plus i kanten för att de tände upp en stängd restaurang bara för att servera kvällsmat till mig, den typen av service är inte jättevanligt.
Det var ändlösa rader av uteserveringar längs huvudgatan Hlavná med St. Elisabeth katedralen i mitten.
Det verkade vara ett angenämt resmål som jag får försöka återkomma till men som det är nu trycker jag hellre på och varvar ner i Wroclaw innan jag tar båten hem.

 

Lunchstopp nära Tarcal, Ungern. Det är solrosor så långt ögat kan se.

St. Elisabeth katedralen uselt avbildad i mörker med telefonkamera

Jag kan inte äta glass men även om jag kunde skulle jag inte vara våldsamt lockad till köp av vad som ganska uppenbart är en rabiessmittad mus.

Tisdag  Dateicon  7.8.2018  Tigericon  507km Totalt:5255km    Feeticon  2.73km Totalt:267.44km  Weathericon

Milen tuggar på långsamt i början, jag åker vid det här laget och närmast dagdrömmer om en vidöppen motorväg.
Sista biten i Slovakien är dock faktiskt riktig finåka, fantastiskt väg och underbart landskap med bergen skymtande i fjärran.

När jag kommer upp i närheten av Krakow går jag äntligen på A4 och om än att det definitivt inte är finåka så är 140km/h motorväg precis vad doktorn ordinerade för att stöka undan mil.
Jag ligger och harvar motorväg resten av dagen men kommer trots det inte fram till hotellet förrän strax efter klockan sex på kvällen.
Hela resan är helt oproblematisk bortsett ifrån en bonde som spritt ut en särdeles potent grisdynga på sin åker, jag tror aldrig jag varit så nära att spy i hjälmen någonsin och då har jag ändå åkt hoj med bängmigrän vid ett flertal tillfälllen.
Jösses, den stanken hängde kvar länge.

Jag unnade mig inkvartering på Radisson Blu för den sista hotellvistelsen och efter att ha installerat mig på rummet och gjort den sedvanliga saneringen av mitt anlete käkar jag middag i hotellets restaurang innan jag går en promenad ner till gamla stan och marknadstorget som ligger ungefär en kvarts promenad från hotellet.
Jag vet inte alls vad det i övrigt finns att se här, gamla stan är enda anledningen till att jag åkte hit och trots att det vid det här laget hunnit bli mörkt levererar den tämligen omedelbart.

Massvis med mysiga uterserveringar kring flera stora och öppna torg.
Hela stadsdelen är som hämtad ur en Disneyfilm och rådhuset är rena konstverket.

Jag lyckas leta upp en pub som serverar Irländskt och avslutar kvällen med en Guinness och en liten dram.

 

Stará Ľubovňa, Slovakien drygt 10km söder om Polska gränsen.

Marknadstorget i Wrocław

Onsdag  Dateicon  8.8.2018  Tigericon  0km  Feeticon  6.42km Totalt:273.86km  Weathericon

Jag gör en riktig slapparstart på dagen i det att jag går ner och käkar frukost och går upp och lurar igen ett par timmar innan jag går ner på stan.
Jag traskar tillbaka ner till gamla stan och bland det första jag ser är en liten dvärgstaty.
Det visar sig efter lite forskning vara ett vanligt inslag i stadsbilden då finns ett stort antal av dem placerade runt om i stan.

Gamla stan med marknadstorget är verkligen helt fantastiskt och man vet att det kommer vara helt fantasiskt när det nya rådhuset är byggt 1860.
Det gamla rådhuset mitt på marknadstorget är en fullständigt underbar byggnad, ett rent konstverk.

Jag knallar vidare till St. Elisabeths Kyrka och köper inträde till tornet.
Jösses vilken blunder!
Drygt 30ºC varmt, nästan ingen ventilation och 300, jag repeterar 300 trappsteg!
Helt ärligt tror jag att jag dog på vägen bara att hjärnan inte registrerat det ännu.

Utsikten var ju dock helt fantastisk så efter att ha hyperventilerat ett tag så kändes det i princip nästan en liten smula värt det.
Efter att ha rumlat ner alla trapporna igen i ett töcken av uttorkning bänkar jag mig på ett café på torget som var så hipster att det inte gick att skilja personalen från uteliggarna som gick mellan borden och tiggde.

Efter en längre vätskepaus driver jag runt lite i gamla stan innan jag käkar en helt fantastisk New York Steak på Steak n' Roll med all den dryck en delikat köttbit förtjänar.

 

Dvärgar, jag såg långt ifrån alla


Marknadstorget och rådhuset


St. Elisabeths Kyrkan och utsikten från tornet


Maria Magdalena kyrkan