Måndag  Dateicon  4.8.2014  Tigericon  Dag:433km Totalt:2206km

Det händer faktiskt att jag lär mig av mina misstag så den här gången hade jag faktiskt räknat på vad vi skulle kunna tänkas hinna med på en dag och har kommit fram till att det inte finns några möjligheter att vi ska hinna med resten av västfjordarna under morgondagen.
Nästa boende är bokat på Hotell Bjarkalundur vilket skulle innebära en dagsetapp på cirka 400km.
Med tanke på vilket bra skick grusvägarna är och att vi inte hade särskilt många utflyktsmål längs vägen borde det vara gott och väl genomförbart.

Huvuddestinationen för dagen är Látrabjarg, en lunnefågelkoloni på Islands västligaste punkt. Rentav därmed också den västligaste punkten för hela skandinavien (eller som Islänningarna själva skryter med europa exkluderat Azorerna).
På vägen ut till fågelkolin, längst in i Patreksfjörður ligger en av våra på förhand pålästa turistmål vilket är en ståltrålare som gått upp på land.
Kul fakta: Trålaren Gardar BA 64 byggdes 1912 men fick då namnet Norröna vilket är samma namn som på färjan som tog oss till ön.
Vi passar på att äta en av våra readymeals innan vi åker vidare västerut. Det var riktigt fin åkning och även om det var mulet så var det åtminstone uppehåll så maxläget på Keissjackan fick vila idag.

Ett antal mil och ett fikastopp senare är vi framme vid Latrabjarg.
Med tanke på att det skulle vara en av världens största lunnefågelkolonier inbillade jag mig naivt nog att man knappt skulle kunna ta ett andetag utan att få munnen full av lunne.
Så var det inte riktigt, det var faktiskt till överväldigande delen fiskmåsar men vi fick i alla fall sett fyra lunnefåglar och även om vi inte sett en enda så hade ändå bara utsikten varit resan värd, vykortsvärdiga vyer vartän man vände sig.
Lunnefåglarna är löjligt fotogeniska och fullständigt orädda för turister, en av dem landade precis vid våra fötter och promenerade runt som om han ägde stället (vilket han väl i princip också gör).
Vi knäpper loss med våra kameror likt de turister vi är innan vi hoppar upp på hojarna igen och nu sätter kursen rakt österut.

Ett par timmar senare tämligen slitna och fullständigt utsvultna (som vanligt) rumlar vi in på hotellet, tyvärr till ett mycket underväldigande mottagande.
Som tur är så har vi som vanligt förbokat rummet så det kunde de inte neka oss men en hänvisning till att vi skulle checka in först innan vi var välkomna till restaurangen var ju tämligen uppenbart bara att något finare sätt att säga skitiga bikers undanbedes.
Ok, vi var skitiga men till gengäld var inte hans restaurang i närheten så fin som han trodde.

Efter en överprissatt hamburgertallrik hoppar jag i duschen. Jag är väldigt tacksam för duschsilen, att döma av vattentemperaturen hade jag annars fått alla isbitarna i huvudet och jag förstår nu varför fönstret i duschrummet var öppet, föregående gäst ville antagligen släppa in lite av den värmande utomhusluften (+10°C).
Jag skakade verkligen när jag kom tillbaka till rummet och tog mig faktiskt en liten whiskey innan jag gick till sängs. (I rent överlevnadssyfte naturligtvis.)
Det här var heller inte sista gången jag tänkte att jag hellre skulle sätta eld på vårt medhavda tält än tvingas att sova i det.

 

Västfjordarna, på väg till Patreksfjördur

Gardar, strandad trålare
{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166610531949778' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }
{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166613995531282' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }


På väg till Latrabjarg


{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166360547652674' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }


Latrabjarg fågelkoloni




På väg till Bjarkalundur
{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166358594984370' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }

Tisdag  Dateicon  5.8.2014  Tigericon  438km Totalt:2644km

Vi behöver verkligen få ordning på vår rutt. Tack vare den första marathonetappen i västfjordarna har vi åkt runt som huvudlösa höns.
Men trots att vi (ok, så det kanske råkar vara min uppgift) inte kan navigera oss ur en tunna bestämmer vi att vi ändå ska göra allts som vi från början föresatt oss att göra när vi är här.
Vi har trots allt fortfarande gott om tid.

Därför bestämmer vi oss för att åka upp till nordöstra delarna av västfjordarna och ta oss ett dopp i Krossness varma källa.
Det hade väl i princip varit vansinne att lägga en hel dag på den här utflykten om det inte vore för att åkningen i västfjordarna varit den bästa på hela resan och det är ju trots allt därför vi är här.
Underlaget är fantastiskt, vädret gynnsamt (för att vara Island) och övrig trafik lyser närmast med sin totala frånvaro.

Efter att ha skakat runt på Isländsk grusväg i några timmar var det en både underbar och fullständigt surrealistisk upplevelse att för den närmast symboliska summan 450ISK (ungefär 30SEK) ta sig ett dopp i polen nere på stranden med utsikt över havet. När jag läste om den här upplevelsen innan vi åkte hade författaren beskrivet det som att simma vid världens ände och jag kan inte annat än instämma.

Det var resan väl värt. Dessutom brukar det vara så att jag hatar att åka tillbaka samma väg som jag redan åkt men med vägarna här uppe i västfjordarna var det snarast något som jag såg fram emot.
Vi hade lagt upp en dagsetapp på ungefär 450km idag då vi bokat nästa hotell lite strategiskt inför morgondagen.
Jag har bokat in oss på Hotell Hunavellir strax norr om Blönduós för att kunna starta vår färd över väg 35 så tidigt som möjligt.
Vi hade valt ut 35:an som den fjällväg vi skulle åka på ön då vi läst på ADVrider att detta skulle vara den mest sceniska och väl underhållna av fjällvägarna på ön.

Vi kommer fram till hotellet fullständigt utsvultna som vanligt och jag frågar när restaurangen stänger. Kl. 21 blev svaret så det gav oss gott om tid.
När vi bänkar oss i restaurangen strax efter kl. 20 så är det olyckligt nog så att vi inte längre kan beställa någon mat.
Hotellets placering är precis i mitten på ingenstans så övriga restaurangalternativ lyste med sin totala frånvaro.
En fältportion i handfatet och en öl senare var problemet löst.

Jag höll nästan på att glömma. Det blev olyckligt nog några brännmärken i handfatet efter fältportionen. De bjuder jag på.

 

Sådana här nödstugor finns här och var utspridda över fjällen.

På väg upp till Krossness


Krossnes varma källa

Onsdag  Dateicon  6.8.2014  Tigericon  305km Totalt:2949km

Nu börjar det bli allvar. Men det börjar inte så bra. Oavsett var jag pekar på väg 35 på GPS:en så upplyser mig den vänliga damen som bor på mitt styre om att det finns inte några vägar till destinationen.
Bortsett från Garmins standardvägkarta hade jag även laddat in en gratis topgrafisk friluftskarta från ourfootprints.de men den var inte ruttbar i GPS:en utan enbart i Garmins Basecamp.
Så det var bara att packa upp datorn från längst ner i packningen och gå tillbaka in i hotellet och koppla upp sig.
Jag inser att det kanske inte är att betrakta som särskilt äventyrligt att bo på hotell och glassa runt med en dator i packningen men jag citerar den norske utforskaren Roald Amundsen: äventyr är bara dålig planering.

Med en (förhoppningsvis) hållbar rutt i GPS:en ger vi oss av. Nu var det ju dock så att den där friluftskartan gjorde nog ingen större skillnad på väg och kostig varvid det allra första som händer är att vi tar en "genväg" på en traktorstig genom en fårhage.
Vi var ju helt omedvetna om det vid tillfället så det enda vi då kunde konstatera att även om vägen var fullt farbar i låg hastighet och tungan rätt i munnen där vi trots grusdäck flöt fram över knytnävsstora stenar så skulle vi väl antagligen inte komma fram till Reykjavik förrän mitt i natten om vägen inte blev bättre.
Det blev den. Sedan blev den sämre igen. Mycket sämre.

Jag söker av vägytan som någon sorts mänsklig sonar för att försöka undvika åtminstone de vassaste stenarna. Även om vi hade med extra innerslangar hade vi inte särskilt bråttom att använda dem.
Uppe på fjället är vindstyrkan uppe i en nivå som närmast är löjlig.
Vi stannar vid en nödstuga för att äta lunch och när vi satt där inne och käkade medan vinden skakade hela stugan kunde jag inte låta bli att snegla ut genom fönstret för att se om motorcyklarna blåst omkull, det kändes fullt realistiskt möjligt.

Vi hade räknat med några vattenpassager här uppe men antagligen tack vare de senaste dagarnas gynnsamma väderlek (alltså ett minimum av nederbörd) så var det värsta vi stötte på knappt så hjulen blev blöta.
När vi åkt igenom den största av vattenpölarna och rundar ett hörn åker vi rakt in i en enorm flock hästar pådrivna av lokala kobojsare.
De var hästar på vägen så långt ögat kunde se, det var rent av något av det mest majestätiska jag sett i hela mitt liv.
Kobojsarna gjorde tecken åt oss att vi skulle vänta tills de gav oss tecken att passare och det känndes på det hela taget mer som ett privilegium än en uppoffring.

Till slut har de drivit hästarna av vägen så att vi kan passera och vi åker resten av vägen på 35:an utan problem.
Vi stannade till som hastigast vid en olycka där en cyklist kört omkull men hon var väl omhändertagen, även om jag inte är tränad såg skadan ut att vara mer psykisk än fysisk då hon uppenbart var ganska chockad.
Likt James Bonds dry martini glider vi vidare på F35 innan den övergår i asfalt och därefter var det bara bra väg hela vägen fram till Gullfoss vattenfallet.

Uppehållsvädret och de torra grusvägarna gjorde att vi åkte större delen av dagen i närmast ett bibliskt dammoln så vi såg nog antagligen vid tillfället ut som de äventyrare vi gärna vill tro att vi är.
Det var antagligen därför en grupp japaner bugade sig respektfullt och frågade om de fick posera framför min motorcykel.
Här står vi alltså vid ett världens underverk och de undrar om de får ta kort på min hoj!
Jag skiter i om de var stereotypiska japaner för skryträttigheterna för det här tar jag med mig i graven.

Det är ungefär nu som jag gräver upp en handfull av vad som varit mina solglasögon men som nu tydligen vibrerat sönder till en byggsats.
Senare kan vi också konstatera att vibrationerna dödat minneskorten i bägge GoPro-kamerorna. Tråkigt eftersom jag gärna hade velat ha haft hästarna på film men å andra sidan är det oavsett dokumentation en syn jag sent kommer att glömma.

Tack vare att vi nu bara befinner oss en bussutflykt från Reykjavik är Gullfoss helt nedlusat med turister vilket förtog lite av upplevelsen då vi fram tills nu kunnat betrakta naturen om inte själva så åtminstone inte med publik motsvarande en rockkonsert.
Vi åker vidare till Geysirn med stort G, den som gett namn åt hela fenomenet.

Geysir är dock den stillsamma och tillbakadragna typen av naturfenomen så den har bara utbrott i samband med seismisk aktivitet.
Granngejsern gamle trofast däremot är lite mer lättirriterad och spottar ur sig en kaskad av kokande vatten ungefär var fjärde minut. Tillräckligt ofta för att även den mest stressade turist ska kunna knäppa en bild.

Sista stoppet för dagen var planerat till þingvellir national park där vi tänkt besöka platsen för Islands första Althing, världens äldsta parlament.
Men nu gör öns nyckfulla väder sig åter påminnt och himlen har öppnat sig till en riktig rotblöta så vi tvingas korta vårt besök vilket var synd då det var en fantastisk plast, allt var bara lummig grönska överallt.
Tingevellir är ett av få ställen på jorden där man kan se hur kontinentalsocklarna (den nordamerikanske och den eurasiska) glider isär. Det var en mäktig syn så jag är glad att vi inte hoppade över besöket helt.

När vi åkt igenom hela Reykvajik framgår det med all önskvärd tydlighet att vi gjort bort oss igen, bokningen gjordes också hastigt och lustigt i caféet vid Gullfoss innan vi drog vidare.
Inte undra på att hotellet var så billigt (ungefär €70 per natt) då avståndet till centrum som angavs till 2km var till Kópavogur centrum.
Rent statistiskt är det Islands näst största stad men i praktiken är det bara en ganska sliten förut med ett minimum av förströelse och en total avsaknad av sevärdheter.

Men det visar sig att Lily Guesthouse är ett jättetrevligt ställe. Gratis parkering precis utanför fönstret, gratis frukost och både ägarinnan och personalen var jättetrevliga och hjälpsamma.
De gav oss instruktioner för vilken buss vi skulle åka med in till Reykjavik, vart hållplatsen var och de sålde tom biljetter till självkostnadspris.
På det hela taget ett av de bättre misstagen jag gjort.


Där fåren frodas smyga Tigrar efter.

{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166357406391330' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }

(F)35

{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166611338181538' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }

Suverän lunchrestaurang!

Det enda jag lyckades få ur GoPro-kamerorna


Gullfoss vattenfallet. Domo Arigato!



Geysir


Tingvellir nationalpark
{eventgallery-image event='114074136301771868677@6412166359384652785' file='6412166358976033794' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }