Måndag  Dateicon  28.07.2014  Tigericon  427km Totalt:427km

När jag skrev en reserapport på sajten ADVrider gav jag den namnet "Island 2014 - Att göra det med stil".
Anledningen till det var en skotsk hojåkare som hette Paul som vi mötte på färjan till Island.

Han hade för avsikt att bara åka de absolut jävligaste fjällvägarna med utgångspunkt från vildcamping och han hade tagit med sig större delen av den mat han skulle äta under resan.
Allt detta var ett imponerande höghus på passagerarsadeln på hans BMW F800GS.
När han fick höra att vi hade tänkt att spendera större delen av, om inte hela resan delandes rum på hotell eller gästgiverier så utbrast han (med den där underbara Skottska accenten som gjorde Romarna så nervösa att de byggde en vägg): Ahh, ni ska göra det med stil!
Jag har aldrig riktigt sett det på det sättet med tanke på att vi brukar komma ganska lindrigt undan när vi delar rum men jag kan väl faktiskt se att sköna sängar och en varm dusch kan ge lite lyx och flärd jämfört med att verkligen köra Bear Grylls stilen.

Jag tror dock att min mekaniker har vissa tvivel gällande min känsla för stil och flärd eftersom han efter resan ringde mig två gånger och frågade närmast förtvivlat: vad har du egentligen gjort med den här motorcykeln?

Nåväl, detta är min historia och den står jag fast vid:

Jag och min resekamrat Björnen (namnet fullständigt uruselt fingerat för att skydda de skyldiga) drar iväg från Värmlandsrasta runt klockan tio.
Med tanke på hur mycket packning vi hade fastpänd på hojarna kändes det nästan som om vi hörde hemma bland långtradarna på parkeringen.
Vi tyckte att vi hade så gott om tid att vi pausade, drack kaffe (ok, det är bara jag som dricker kaffe men jag dricker till gengäld tillräckligt för oss bägge två) och såsade bort så mycket tid att vi i slutändan klarade sista inchecking på färjan med bara sextio sekunder till övers.

Väl på andra sidan Kattegatt åkte vi raka vägen mot hotellet i Hirtshals, jag hade bokat det genom Agoda och hade ingen aning om hur länge receptionen var öppen.
Ibland när man går in i en hotellreception på ett hotell som (tycker att de själva) är lite finare lite lagom härjad i synen efter en lång dag i sadeln får man inte alltid det mottagande man förtjänar.
Alternativt är jag ett riktigt praktarsle som faktiskt får precis den behandling jag förtjänar, det lämnar jag öppet för tolkning.
Det här var i alla fall ett sådan ställe. Uppenbart ansåg sig Hotel Strandlyst lite för fina för skäggiga bikers.
Jag vet inte om det kan bero på kriget mellan sk. kriminella mc-gäng på nittiotalet eller vad problemet är men generellt sett har jag alltid blivit genomgående sämst bemött på hotell i Danmark vilket känns extra tragiskt eftersom jag stammar därifrån.

Pellejönsen i receptionen hävdade att det inte fanns några tillgängliga rum, någon bokning hade han inte fått och bokningssajten som råkar vara en av de absolut största i hela världen hade han minsann aldrig hört talas om.
Vi kom ingenstans i vår "diskussion" och någon plan B hade v inte så jag ringde helt enkelt till en av det för den här minionen helt okända bokningsföretagets 1300 handläggare och bad dem att ordna upp saken.
De ringde å andra sidan upp booking.com (ett ännu större bokningsföretag) vars rykte tydligen till och med spridit sig till staten Danmark för inom femton minuter (kl. 21.30) hade någon på något mystiskt sätt checkat ut och voila, ett rum fanns helt plötsligt tillgängligt.
Jag är ganska säker på att vi hört en duns eller något om det verkligen hade hänt med tanke på att hotellet inte hade några rum på gatunivå och inte en enda människa hade passerat oss där vi satt och väntade i receptionen.

När slutligen vi fått upp allt bagage på rummet kändes det som om resan fått en ganska taskig start men som oftast så var en varm dusch, en kall öl och en måltid allt som krävdes för att få ner blodtrycket från kokpunkten.
I ärlighetens namn så även om hotellet var skit så var restaurangen desto bättre. Bra mat, kall öl och en söt servitris.

 

Så här ren blir den aldrig mer.

Gör dig själv en tjänst och håll dig borta från det här stället.

Tisdag-Onsdag  Dateicon  29-30.07.2014  Tigericon  5km Totalt:432km

Efter en rejäl frukost åker vi ner till hamnen och ställer upp i tillsammans med de andra hojarna, det var fortfarande två timmar kvar tills vi skulle åka ombord så det fanns gott om tid att insupa atmosfären och spana in "konkurrensen".
Det fanns verkligen alla typer av motorcyklar, allt från små sporthojar på gatdäck, en Guldvingetrike med släp ändå upp till öken-kitade offroadhojar som mest såg ut att vara där som en uppvärmning inför nästa års upplagda av Dakar-rallyt.

Efter att vi spänt fast hojarna, checkat in och burit vårt bagage till hytten bär det av till taxfreebutiken där vi provianterar förnödenheter innan vi går tillbaka till hytten och sätter på en film.
Vi hade blivit förvarnade att det i princip inte finns något att fördriva tiden med på färjan så jag har tagit med mig min reselaptop och en portabel hårddisk fylld till bredden med filmer.
Framåt kvällen tar vi oss i kragen och letar upp en av restaurangerna ombord för en matbit och vår första kontakt med Färöiskt öl (vilket överlag är den bästa öl jag någonsin druckit), efter maten tar vi kvällen och kryper till kojs.

Så här långt har det varit en angenäm resa men det skulle jag senare konstatera att det berodde på att vi följt Norges kust, framåt klockan fyra på morgonen vaknar jag av att det känns som om någon kastat in mig i en torktumlare, det var uppenbart att vi nu var ute på öppet vatten.
Jag som är en riktig landkrabba kände det som att jag nästan var tvungen att hålla fast mig i sängen för att inte ramla ur så det var definitivt färdigsovet för mig.

Som tur är hade vi förbetalt frukost och lunch för hela resan för annars hade vi antagligen inte ätit speciellt mycket, vi kändes oss ganska avslagna bägge två tack vara sjögången men vi lyckades i alla fall till slut att släpa oss ur sängarna och ner till frukostbuffén.
Det var inte direkt någon trängsel i restaurangen så antagligen var vi inte de enda som kände av sjögången, Björnen var mer illa däran än jag så han lyckades bara få ner en skiva melon innan han kastade in handduken och gick tillbaka till hytten.

Jag tyckte själv att jag stod pall riktigt bra tills jag gjorde misstaget att titta upp bara för att få se en person göra en riktig kaskadspya mot någon som desperat försökte fånga uppkastningen på volley i en påse.
Resultat: Spelare 0 - Spya 1.
Jag smyger lika Rosa Pantern förbi personalen ut ur restaurangen med lite mat till Björnen nere i hytten.

Att ligga ner hjälper mycket mot sjösjuka så vi fortsätter på den inslagna banan med en ny film på datorn.
Vi kollar på film till lunch där vi träffar en Skotsk biker som heter Paul som vi först hälsat på redan på färjan från Göteborg.
Han introducerade oss till sen Svensk kille som hette Joakim och en Tysk som hette Dieter som allihop delade hytt med Paul på färjan.
Joakim åkte på en Africa Twin vilket gjorde mig lite nostalgisk eftersom det var en hoj jag bytte upp mig från till Tigern och även om det var en riktig bjässe till hoj så saknar jag den.
Joakim hade kittat sin hoj med de mest brutala motorbågar jag någonsin sett, det var rena älgstaketet så i likhet med Paul hade han uppenbart inte gör avsikt att glida runt på ringvägen han heller.
Vi sätter oss i Skybaren och utbyter nummer ifall någon skulle behöva hjälp på Island och drack några öl. En och annan hojanekdot utbyttes självklart också.

Till slut känner vi ett behov av något mer substantiellt än öl så vi går till den enda restaurangen som fortfarande är öppen bara för att konstatera att allt som fanns där var smörgåsar.
Inte den optimala kosten för en mjölkallergiker som jag då jag helst vill undvika att spendera resten av resan på toaletten.
Jag frågar personalen om det möjligtvis finns något annat och de säger att de ska ordna något från köket (som egentligen borde vara stängt).
Björnen och Pauls (som tuggade på sina torra smörgåsar) uppsyn när den här gudinnan till restaurangpersonal kom med en grillkyckling med ugnsbakad potatis till mig var helt obetalbar.
Det och det faktum att jag storligen imponerades av att personalen på färjan talar alla språk som mänskligheten känner till gör att jag har ett bestående gott intryck av personalen på MS Norrøna, jag ger mig fullständigt fan på att även om det skulle dyka upp en trekkie på färjan som snackade Klingon finns det någon bland personalen som kan det med.

 

Väntan på att borda färjan i Hirtshals.

Jag är inte någon morgonmänniska.

Fastsurrning av hojarna på färjan.

Såhär spenderade vi större delen av överfarten, filmen på datorn är The best bar in America, en rätt kul film faktiskt.

Färjan gjorde ett snabbt stopp i Torshavn på Färöarna innan den åkte vidare mot Island..

Kyckling! Happy Happy Joy Joy!

Torsdag  Dateicon  31.7.2014  Tigericon  359km Totalt:791km

Vi åker av färjan och ställer oss på en stor grusplan för att fördela om bagaget och ta på oss varmare kläder, vädret var inte dåligt med omkring 14°C och moln men med tanke på att vi kom direkt från +25°C värme i Danmark är det inte jättemysigt heller.

Det verkar som om Paul inte ens saktade ner när han åkt av färjan så han är borta sedan länge men Joakim och Dieter frågar om vi inte vill slå följe med dem till den största staden på östra delen av Island, Egilsstadir för att proviantera och käka lunch. Det tackar vi självklart ja till.

I samma ögonblick som vi kommer upp på fjället sjunker temperaturen som en sten ner till +4°C (det sitter väldigt behändiga skyltar vid sidan av vägen med temperatur och vindhastighet som talar om för dig exakt hur mycket du fryser) och det pendlar mellan regn och uppehåll i femminutersintervaller. Exakt tillräckligt lång tid för att nästan bestämma sig för att ta på sig regnkläder.

Så vi anländer i Egilsstadir (åtminstone jag) ganska blöta och frusna, det känns verkligen som om klimatet försökte säga oss att vända om och åka tillbaka ombord på färjan.
Vi parkerar utanför Netto för att shoppa lite, varma sockar hade redan etablerat sig på toppen av min inköpslista!
Efter inköpsrundan går vi över vägen till en lunchrestaurang för att käka, vi tar dagens lunch som bestod av friterade lammkotletter (med benet kvar).
Det var ganska gott efter att man lärt sig vilka delar man kunde bita i utan att behöva uppsöka en akuttandläkare.

Efter lunch åker Dieter och Joakim inlands för att påbörja sin utforskning av F-vägarna och jag påbörjar en övertalningskampanj för att överbevisa Björnen att tältet han köpt speciellt för den här resan nog skulle komma till bättre användning en finare dag än den här (det regnade fortfarande).
Efter rejält med tjatande från min sida ger han med sig och jag hämtar laptopen för att leta upp ett boende.
Det fanns inte överdrivet med alternativ så valet föll på Grimstunga Guesthouse på vägen till Dettifoss vattenfallet.
För €110 natten var det definitivt inte billigt men tanken på en skön säng och en varm dusch skulle i alla fall oavsett väder ta mig genom den här dagen.

Vi ger oss iväg mot den nordvästra spetsen av Island kallat Dyrfjöll. Det påstås att det området inspirerat Tolkien när han skrev om Mordor i sagan om ringen så det kunde vi självklart inte missa.
På vägen, mitt ute i ingenstans står en bajamaja-liknande konstruktion som fungerar som en solcellsdriven självserveringskiosk. Kul idé!
Landskapet är bedövande vackert, vägarna är nästan tomma på trafik men jösses det är verkligen kallt.
Det är inte direkt som jag gick in i det här äventyret med förbundna ögon, jag menar Is:en i namnet ger ju onekligen en bra vink om vad man ger sig in i men det här ska ändå föreställa vara Isländsk högsommar.
Jag menar inte att det är lite småkallt heller, det är riktig eskimåkyla. Jag snackar kallt som min ex-frus hjärta här.

Jag är glad att jag bet i det sura och skickade efter en Keiss värmejacka och kan bara dra slutsatsen att den människa som skrev i en recension att du kommer aldrig behöva det högsta läget har uppenbart aldrig varit på Island.
Väl framme på nordöstspetsen så informerar GPS:en att det fortfarande är 8km kvar till målet vilket vi alltså skulle bli tvungna att gå upp i bergen.
Det kändes inte helt aktuellt så det var bara att vända om varifrån vi kom.
Att åka samma väg tillbaka på en fantastisk väg med helt fantastiska vyer gjorde att detta, vår första utflykt på Island kändes som allt annat än det fiasko det väl egentligen var navigeringsmässigt.

När vi stannar och dricker kaffe på vägen till Dettifoss börjar jag redan att bekymra mig om bränslet så jag tycker att vi ska åka och tanka först trots att det vore en omväg.
Tigern är en törstig katt och bensinstationerna på norra delen av Island är få och långt isär.
Björnen börjar dock räkna på att med reservdunkarna (vilka jag betraktade som en absolut nödreserv) så har vi gott och väl bränsle så att vi klarar oss.
När Björnminatorn börjar spotta ur sig sina kalkyler får jag migrän så jag litar bara blint på att han har rätt, när det gäller siffror så stämmer det oftast.

Vi åker vidare mot Dettifoss.
Enligt guideboken så är det Islands och hela Europas kraftigaste vattenfall sett till mängden vatten som förflyttas och det betvivlar jag inte för ett ögonblick.
Det var en helt fantastisk syn.
Vägen upp till vattenfallet var en tvättbräda av svart grus med visa delar av vägen under vatten så det var betydligt trevligare att hålla ett högre tempo över topparna på tvättbrädan vilket gjorde att vi körde om hyrbilar på löpande band.
Jag kunde inte låta bli att tänka på Guldvingen med släpvagn.

Vi åker från Dettifoss till Grimstunga gästgiveri och välkomnas av facilitetens matriark.
Efter incheckning frågar hon om vi vill ha mat.
Med tanke på att måltiden skulle kosta €33 trodde jag att hon efter pausen skulle fråga vad vi ville ha att äta men det hon ville ha svar på var helt enkelt mat? Ja eller nej.
Vi bestämde oss för menyalternativet ja och blev behagligt överraskade här hon åtminstone frågade om vi ville installera oss i rummet först innan hon en millisekund senare ändrar sig och konstaterar att det är bättre för mig om ni äter nu. Ni äter nu. Middagen är där inne.
Det var faktiskt lite humor, hon påminde om Consuela i Family Guy.
Jag hade redan sagt att jag var mjölkallergiker men när desserten anlände begravd av ett berg av grädde orkade jag inte bråka om det, jag åt bara lite runt grädden och lämnade resten.
(Det beslutet skulle visa sig få svåra återverkningar.)
Efter middagen tvagar vi oss och kryper till kojs, även om rummen var väldigt små var jag helnöjd och jag tyckte verkligen synd om Tysken som sov i tält på gräsmattan utanför vilken regnvädret förvandlat till rena träskmarken.

Såhär åkte vi under våra två veckor på Island.

Framme i Seydisfjördur.

Den märkliga kiosken vid sidan av vägen.

Med vägar och vyer som det här spelar det ingen större roll vart du är på väg




Kaffepaus på vägen till Dettifoss. Ett av de bästa tillbehören jag någonsin köpt men vattenkokaren fick kämpa för att få upp temperaturen.

Dettifoss vattenfall



Grimstunga guesthouse