Tisdag  Dateicon  06.08.2013  Tigericon  0km

Vi var ganska slutkörda efter gårdagen så vi tar sovmorgon till kl. 09 och äter frukostbuffé innan vi drar ut på stan, temperaturen är så att det fräser i skinnet.

Vi hade inga större planer på vad vi skulle se i Milano utan det blev vårt resmål pga det var den största staden inom behändigt avstånd från Stelvio men vi har i alla fall fått klart för oss att Domkyrkan skall vara värt ett besök.

På vägen dit svalkade vi oss in glasbar som självklart hade ”citronsorbetto” varvid jag slapp bekymra mig om mjölkinnehål, sorbetton serverade som en milkshake var trots brainfreeze-effekten mycket god och svalkande.

Trots att Duomo visade sig bli den enda turistattraktion vi såg i Milano så är jag helnöjd, den mest makalösa byggnad jag någosin varit i (och på). Man känner sig ganska ödmjuk i en byggnad som har 65 meter till taket. Då jag vis av erfarenheten vet att det brukar bli så att vi bara ser en eller ett par sevärdheter per destination gick vi all-in och köpte varenda tillval ”i katalogen”, kryptan och det hutlösa inträdet till taket på €12 som visade sig vara värt varenda cent.

Tanken var nämligen att vi därefter skulle gå och se Da Vincis ”Den sista nattvarden” i Santa Maria del á Grazie (eller något åt det hållet) kyrkan men när vi väl kommit dit visade det sig vara fullbokat resten av dagen. Hur en väggmålning kan bli fullbokad förstår inte jag men sedan är jag inte Italienare heller.

På vägen till kyrkan råkade vi på ett slott vid namn Castello Sforza och då nattvarden var full så gick vi tillbaka till slottet och köpte oss lite svalka medan strosade omkring.

Därefter går vi tillbaka till shoppingdistriktet kring Doumo och strosar omkring och hamnar bland annat i en Ferrari-butik där man till det facila priset av €13500 kan köpa sig en trampcykel.

När vi tröttnat på fönstershopping satte vi oss på en uteservering med utsikt över Domkyrkan vilket brutalt nedgör Rådhuset på Mariannenplatz i München som bästa utsikt jag någonsin dinerat vid.
Björnen gorde som man sig bör och beställde en pizza emedan jag inte riktigt kunde förmå mig till det då huvudingridiensen i deras pizzor är mozarella och oliver, mozarella KAN jag inte äta och oliver avskyr jag med en sådan intensitet att jag lika gärna kunde varit allegisk mot dem också. Jag beställde således rostbiff med sallad och tomater, tomater gillar jag i vanliga fall inte men här nere smakar de mycket godare (placebotomat?). Nytt ölprisrekord på €9 för en inhemsk flasköl men räknar man med utsikten var det faktiskt prisvärt.

Vi letade upp en närbutik på vägen tillbaka till hotellet där vi kunde köpa med oss några öl innan vi planerade den fortsatta resan och styrde upp hotellbokningar för Venedig och Ljubljana.

Duomo




Material för madrömmar, en staty av Marco d'Agrate som visar Sant Bortolomeus bärande sin flådda hud som en toga.

Katakomberna

Taket på Duomo, Det är otroligt hur mycket detaljrikedom de lagt ner på saker som normalt sett ingen ser.



Castello Sforza

Imponerande även om det förstås är ett trick.

Det var förstås därför Schumi förlorade ibland, han fick helt enkelt slut på mynt!

Det kan vara den bästa utsikten jag haft till en måltid.

Onsdag  Dateicon  07.08.2013  Tigericon  275km Total:1776km

Vi lämnar ett molnigt Milano på förmiddagen och åker ut på Autostradan mot Venedig, molntäcket lättar dock snabbt och ersätts av stekande sol.
Att fälla upp visiret hjälper föga då fartvinden även i 130km/h känns som att ha en hårfön riktad mot ansiktet.
Köerna vi är vana vid från Tyskland finns även här men Italienarnas ködiscplin lämnar en del övrigt att önska, då tyskarna i vänsterfil lydigt ställer sig åt vänster placerar sig italienarna hur som helst. Då tålamodet till slut tröt och vi började köra mellan filerna krävde det full koncentration och tämligen aggressiv körning.

Väl framme i Venedig på eftermiddagen är trafiksituationen obegriplig och temperaturen obönhörlig, så fort man stannade började svetten rinna.
Vi söker tillflykt från trafikkaoset på en bensinmack och ringer hotellet och frågar hur man tar sig dit.
Det visar sig vara fullständigt omöjligt att köra fram ens i närheten av hotellet utan vi får parkera i ett parkeringsgarage och bära vårt bagage närmare en kilometer.
Det kanske inte låter mycket men då temperaturen är så brutal att svetten rann och droppar från ansiktet redan i skuggan inne i parkeringshuset och händerna pumpar ut svett i en sådan omfattning att det inte går att hålla fast vid någonting kändes det mer eller mindre som en omöjlig uppgift.
Jag har aldrig varit så low-spirit på semestern någonsin förut och hade någon i det läget gett mig en röd knapp som utplånat Venedig från jordens yta hade jag inte tvekat.

Björnen hade dock oanade energiresurser kvar varvid det enbart är hans förtjänst att jag inte dränkte mig i kanalen utan faktiskt kom fram till hotellet och checkade in.
Befriad från mc-byxor och en så svettindränkt t-shirt att den måste ha vägt flera kilo i ett ac-kylt hotell rum och med en iskall tröst-öl från minibaren i handen kom modet och energin sakteliga tillbaka, en dusch senare knallar vi ut på stan.

Vi irrar omkring längs kanaler och gränder så smala att man sträcka ut händerna och ta i husen på bägge sidor och bara insuper intrycken innan vi av en ren slump hamnar utanför ”Scuola grande di san Teodoro”, ett musikhus där de under kvällen skulle hålla en konsert med Vivaldimusik från ”de fyra årstiderna”.
Jag går in och frågar om tider och pris och vår vana från Wien trogna så är vi klädda i tämligen iögonfallande kläder i operahusmiljö men det var inget boxoffice-damen tyckte var ett problem så vi kommer ut med två biljetter till 20.30 föreställningen.

Vi fortsätter vår upptäcksfärd och lyckas hitta en trevlig restaurang där vi slår oss ner och beställer italienska specialiteter, jag bestämmer mig för att gå all-in den här gången och tar bläckfisk och skaldjurstallrik (scampi fritti och nånting frutti di mare). Till detta tar jag ett glas vitt vin, ja det finns faktiskt bildbevis!
Björn tar nästefter saurfleish i tyskland den vidrigaste matpresentation jag sett, jag tror det skulle vara ”cuttlefish with black sauce” men såg ut som två tvättsvampar som någon knäckt en bläckpenna över.
Ätbart blev betyget men någon skönhetstävling lär den rätten aldrig vinna.

Vi irrar oss tillbaka till operahuset och bänkar oss för Vivaldikonsert vilket var en mycket behaglig upplevelse med musikstycken som man faktiskt hört förut trots att vi nog får räknas som kättare inom den klassiska skolan.

Efter det intar vi en glass/frutti di skogsbär och ett par öl på ett torg någonstans där vi inte hade en aning om var så att vi sedan fick fråga om vägen tillbaka till hotellet kan knappast ölen lastas för.

Det var faktiskt hyggligt långt tillbaka till hotellet varvid vi kände att vi behövde lite mer vätskepåfyllning så när vi går förbi ”The Irish pub Venice” kan vi inte riktig motstå att revoltera mot allt italiensk och tar varsin pint med Guinness.
Jag ger den samma betyg som Björns cuttlefish: ätbart.

Efter detta hade vi erhållit den korrekta mängden styrka, mod och intelligens som krävdes för att ta oss tillbaka till hotellet.

Venecia

Matpresentationen på Björnens tallrik lämnade en del övrigt att önska.

Frutti di mare kändes mer metal.

Gondoler. Gondoler överallt.

Vivaldikonsert

Den första av flera besök på den här glassbaren

Torsdag  Dateicon  08.08.2013  Tigericon  0km

Vi drar ut på stan på förmiddagen och försöker leta upp biljettkontoret som säljer biljetter till ”the grand canal tour”, nu är det inte helt lätt att ens med karta för två geografiskt hämmade individer att hitta till ett specifikt ställe i Venedig så jag tror att det tog oss drygt två och en halv timme att leta upp det.
Då skall i och för sig sägas att vi likt Hans och Greta tröstade oss med godsaker längs vägen.
Vi bokade in oss på kanalturen kl. 14 . Jag hade lite svårt att hålla masken när hon skulle bokstavera Jensen för guiden i telefon så lät det mer som om hon läste upp menyn på en pizzeria.
Vi bestämde oss sedan i brist på andra specifika destinationer att leta upp träffpunkten för avfärd innan vi letade upp ett ställe för lunch.

Gissa om vi hittade dit? Nej, självklart gick vi vilse i Venedigs gränder igen och var nu så hungriga att vi tröstade oss med lite kinamat, vi trodde oss trots allt ha en hygglig uppfattning om var vi skulle ta vägen. Så visade sig också vara fallet och vi kom fram till upphämtningsplatsen i god tid.

Klockan blev så 14 och vi bordade en sjötaxi som vår guide hade rekvirerat för ändamålet och gled runt i Venedigs kanaler under broar så låga att man fick ducka för att inte bli dekapiterad.
En mycket angenäm upplevelse och åtminstone stundtals lite sjöbris som svalkade från den alltjämt stekande solen.
Det var ganska fascinerade att se kanalsystemet från ”rätt sida” då de har skyltar och trafikljus precis som för vägtrafik. Men så är ju också kanalsystemet deras väg, på fast mark inne i Venedig är inte ens cyklar tillåtna (åtminstone såg vi inte en enda på två dagar).

Efter kanalturen letade vi oss in på Piazza San Marco och köade oss in i Basilika di San Marko.
En mycket vacker byggnad men helt klart i amatörligan jämfört med Duomo i Milano, man blir ju fort bortskämd!

Men utsikter kan man trots allt aldrig få nog av så vi tog en tur upp i klocktornet för att se staden från ovan, av någon märklig anledning var även denna utsiktsplattform 65 meter över marken precis som taket på Duomo.
Utsikten var förvisso magnifik och det kanske var lite naivt att tro att man skulle kunna se dem men från den höjden ser man ingenting av det spindelnät av kanaler som korsar hela staden.

Efter detta irrade vi mest omkring innan vi till slut hittade en restaurang där man kunde få en kypare att förstå att en turist ville ha en pizza utan ost och inte mer ost (det är gott om amerikaner här), så således har jag även checkat av boxen pizza i Venedig. Björns omdöme summerar som vanligt upplevelsen: ungefär som hemma fast med mindre flôt.

Vi börjar därefter dra oss tillbaka mot hotellet och mellanlandar bara på ”The Irish pub” igen då jag var väldigt nyfiken på en drink kallad ”irish car bomb”, dock hade jag inte riktigt läst på då det var en liten Guinness med ett snapsglas vid sidan med hälften Baileys och hälften Jamessons whiskey. Således fick Björnen dricka halva bilbomben medan jag åt upp Guinnessen, den smakade bättre idag än igår så hemska tanke men snart kanske jag är av med min ”fear of the dark”.

Ett pitstopp i ett snabbköp senare drar vi tillbaka till hotellet, vid det här laget har jag blåsor under bägge fötterna och ryggen värker fortfarande lite sedan marksyningen på Stelvio så vi bestämde att vi var nöjda med vår Venedigvistelse.

Björnen käkade glass vid inte mindre än tre tillfällen dagen till ära och fick två (positiva) responser på sin Wacken T-shirt.

 

Marcusplatsen, Piazza San Marco

Marcuskyrkan

Även om jag är en landkrabba kändes det definitivt som om man borde uppleva Venedig från kanalerna.




{eventgallery-image event='114074136301771868677@6458243244089302881' file='6458244159980207250' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }

Utsikten från klocktornet på Marcusplatsen