Dag 10 Milano till Venedig

Onsdag  Dateicon  07.08.2013  Tigericon  275km Total:1776km

Vi lämnar ett molnigt Milano på förmiddagen och åker ut på Autostradan mot Venedig, molntäcket lättar dock snabbt och ersätts av stekande sol.
Att fälla upp visiret hjälper föga då fartvinden även i 130km/h känns som att ha en hårfön riktad mot ansiktet.
Köerna vi är vana vid från Tyskland finns även här men Italienarnas ködiscplin lämnar en del övrigt att önska, då tyskarna i vänsterfil lydigt ställer sig åt vänster placerar sig italienarna hur som helst. Då tålamodet till slut tröt och vi började köra mellan filerna krävde det full koncentration och tämligen aggressiv körning.

Väl framme i Venedig på eftermiddagen är trafiksituationen obegriplig och temperaturen obönhörlig, så fort man stannade började svetten rinna.
Vi söker tillflykt från trafikkaoset på en bensinmack och ringer hotellet och frågar hur man tar sig dit.
Det visar sig vara fullständigt omöjligt att köra fram ens i närheten av hotellet utan vi får parkera i ett parkeringsgarage och bära vårt bagage närmare en kilometer.
Det kanske inte låter mycket men då temperaturen är så brutal att svetten rann och droppar från ansiktet redan i skuggan inne i parkeringshuset och händerna pumpar ut svett i en sådan omfattning att det inte går att hålla fast vid någonting kändes det mer eller mindre som en omöjlig uppgift.
Jag grundar med lite ursäkter här för det spektaklet jag ställde till med på vägen till hotellet är jag inte stolt över.
Ett enda ihållande gnällande precis hela vägen och det hedrar björnes tålamod och vänskap att han inte helt enkelt knuffade ner mig i kanalen.
Jag har aldrig varit så low-spirit på semestern någonsin förut och hade någon i det läget gett mig en röd knapp som utplånat Venedig från jordens yta hade jag inte tvekat, det var patetiskt.

Björnen hade dock oanade energiresurser kvar varvid det enbart är hans förtjänst att jag inte dränkte mig i kanalen utan faktiskt kom fram till hotellet och checkade in.
Befriad från mc-byxor och en så svettindränkt t-shirt att den måste ha vägt flera kilo i ett ac-kylt hotell rum och med en iskall tröst-öl från minibaren i handen kom modet och energin sakteliga tillbaka, en dusch senare knallar vi ut på stan.

Vi irrar omkring längs kanaler och gränder så smala att man sträcka ut händerna och ta i husen på bägge sidor och bara insuper intrycken innan vi av en ren slump hamnar utanför ”Scuola grande di san Teodoro”, ett musikhus där de under kvällen skulle hålla en konsert med Vivaldimusik från ”de fyra årstiderna”.
Jag går in och frågar om tider och pris och vår vana från Wien trogna så är vi klädda i tämligen iögonfallande kläder i operahusmiljö men det var inget boxoffice-damen tyckte var ett problem så vi kommer ut med två biljetter till 20.30 föreställningen.

Vi fortsätter vår upptäcksfärd och lyckas hitta en trevlig restaurang där vi slår oss ner och beställer italienska specialiteter, jag bestämmer mig för att gå all-in den här gången och tar bläckfisk och skaldjurstallrik (scampi fritti och nånting frutti di mare). Till detta tar jag ett glas vitt vin, ja det finns faktiskt bildbevis!
Björn tar nästefter saurfleish i tyskland den vidrigaste matpresentation jag sett, jag tror det skulle vara ”cuttlefish with black sauce” men såg ut som två tvättsvampar som någon knäckt en bläckpenna över.
Ätbart blev betyget men någon skönhetstävling lär den rätten aldrig vinna.

Vi irrar oss tillbaka till operahuset och bänkar oss för Vivaldikonsert vilket var en mycket behaglig upplevelse med musikstycken som man faktiskt hört förut trots att vi nog får räknas som kättare inom den klassiska skolan.

Efter det intar vi en glass/frutti di skogsbär och ett par öl på ett torg någonstans där vi inte hade en aning om var så att vi sedan fick fråga om vägen tillbaka till hotellet kan knappast ölen lastas för.

Det var faktiskt hyggligt långt tillbaka till hotellet varvid vi kände att vi behövde lite mer vätskepåfyllning så när vi går förbi ”The Irish pub Venice” kan vi inte riktig motstå att revoltera mot allt italiensk och tar varsin pint med Guinness.
Jag ger den samma betyg som Björns cuttlefish: ätbart.

Efter detta hade vi erhållit den korrekta mängden styrka, mod och intelligens som krävdes för att ta oss tillbaka till hotellet.

Venecia

Matpresentationen på Björnens tallrik lämnade en del övrigt att önska.

Frutti di mare kändes mer metal.

Gondoler. Gondoler överallt.

Vivaldikonsert

Den första av flera besök på den här glassbaren