Tisdag  Dateicon  7.8.2012  Tigericon  0km

Vi började dagen med en promenad mot en turisattraktion som låg ganska nära hotellet, "story of Berlin".
Efter att ha valsat runt en längre stund utan att hitta något annat än ett låst skyddsrum fick vi konstatera att även om det fanns utmärkt på turiskartan vi fick på hotellet måste det vara nedlagt.

Istället styrde vi då kosan mot Charlottenburg-slottet och spenderade ett par timmar där, precis som på Louvren gick jag mest och tittade uppåt och inte runtikring då arkitekturen var enastående. 

Efter detta började det bli dags för lunch där vi lyckades släntra in på en restaurang med Balkan-tema.
Jag fick mig något de kallade för kebab men i praktiken var något liknande tre små rätter. Gott var det i alla fall.
Något som däremot inte var allt för gott var Berliner weissbieren både Björn och jag tog till maten "mit schuss" vilket vi tolkade som en shot "till" ölen men istället besudlade de den genom att stoppa shoten var det i.
Jag fick in en illröd hädelse och Björn en signalgrön.
Det var väl värt att prova en gång för upplevelsen men det räcker gott med en gång, öl med en skarp bismak av jordgubb kommer då i alla fall aldrig jag få smak för.

Efter att ha fyllt på reserverna pinnade vi vidare mot Unter den linden, efter en kaffe i det mindre fantasifullt döpta "segercafeet" som ligger vid segermonumentet passade vi på att ta trapporna upp till utsiktsplatsen då det hann att stänga igår.

Väl därifrån gick färden vidare mot riksdagsbyggnaden, "reichstag" och sedan upp mot de kvarvarande delarna av Berlinmuren.
Det fanns vägmarkeringer in mot de mer centrala delarna som visade var muren hade gått och det fanns infällda placketer på många ställen som markerade olika flyktförsök.
Jag blev väldigt tagen av upplevelsen då jag anser Berlinmuren vara ett brott mot hela mänskligheten, jag ser det som en av min generations absolut största bedrifter att denna styggelse försvann.

Nu började det bli dags att göra sig väg tillbaka mot hotellet och den vägen tog vi förbi Berliner Dom, en helt otrolig byggnad precis som så många andra i anslutning till Unter den linden.

Nu började vi bli lite hungriga igen så vi vilade våra trötta ben på restaurang Berlin-Moscow som antagligen inte genom något sammanträffande ligger mittemot den Ryska ambassaden på UDL.
Jag fick mig en Radeberger öl till maten då den verkade vara schuss-frei.
Björn satsade på en Berliner weissbier och fick in samma signalgröna skapelse som tidigare!
Tydligen är det såldes underförstått att en Berliner innehåller antingen krusbär eller jordgubbslikör oavsett om det står eller inte så det är läge att utfärda en Warnung för att dricka weissbier i Berlin.

Efter kvällsmaten begav vi oss ut på jakt efter Hitler, eller i alla fall hans bunker.
Ja inte ens det egentligen då de sprängde skiten ur den men det ska tydligen finnas någon slags plakett som åtminstone visar var den låg vilket enligt turisguiden numera ska vara en parkeringsplats.
Även denna "attraktion" gäckade oss dock varvid vi efter en stunds letande kastade in handduken och begav oss hem till hotellet.

 

Charlottenburg-slottet

{eventgallery-image event='114074136301771868677@6409962563830351265' file='6409962569411215810' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='400' cssclass='' }

Ska jag svinga den här bägaren får jag nog gymma lite först

Det var verkligen en otroligt vacker byggnad

...och trädgården var inte så dum den heller

Ursäkta kyparen, men någon har förgiftat min weissbier

Segermonumenet

Reichstag

Muren som i pricip blivit synonym med ordet

Minnesmonument efter människor som blivit mördade då de försökt ta sig över muren.

Hur i hela världen jag kunde få för mig att en hefeweissbier blandad med grapefruktjuice skulle vara gott begriper jag inte för det smakade naturligtvis precis lika vidrigt som det låter.

Berliner Dom

Onsdag  Dateicon  8.8.2012  Tigericon  320km Totalt:1610km

Då vi bägge hade ett varv på Nürburgring på vår bucketlist är det alltså däråt vi ska, att valet föll på Hannover som övernattning berodde således inte på att den staden i sig lockade oss utan av den enkla anledningen att den ligger i princip mitt emellan Berlin och ringen.

På vägen gjorde vi en avstickare till en pittoresk liten by kallad Wolfenbüttel då detta är huvudkontoret för Jägermeister vilket är som blåbär (eller Crepes) för vår Björn.

Inte helt oväntat kunde vi inte få någon fabriksvisning då vi helt oförhappandes knallade in kl 15 på eftermiddagen, dock fick vi ett visitkort där vi kunde boka en vid ett senare tillfälle samt blev försedda med en vägbeskrivning till presentbutiken.

Väl där införskaffades varsin t-shirt samt för Björnes del en GIGANTISK flaska med Jäger (1.75L!) för priset av vad ett helrör kostar på bolaget, Björne var mer än nöjd med sitt fynd.
Vi enades dock snabbt att vi var tvungna att lämna den där flaskan ifred under resans gång för att undvika de "skvalpeffekter" som jag hört tankbilar drabbas av ergo Björn nu förvandlat den gröna faran till en supertanker med Jäger.

Vi passade på att fika på en uteservering på torget, stadskärnan var som hämtad från en Disneyfilm så oavett rusdryckers härkomst var det här en avstickare som var omvägen värd.

Då vi kom till hotellet var klockan ganska mycket (drygt 20.00) så efter en liten uppfräschning letade vi upp en bit mat vilket blev på en Bayersk ölstuga där jag fick mig en Tyrolsk Gulash, behöver det nämnas att detta sköljdes ner med Weissbier? En liten kartofelschnaps fick det också bli.

Vi tog oss just inte längre i Hannover men skitsamma, hotellet kostade oss bara 533:- för den natten så billigare hade vi knappast bott ens utanför stan.

Jägermeister HQ

Wolfenbüttel


Så här blir man när man har fyllt en hel sidväska med Jägermeister.

Ja, det är en kristallkrona och ja, den sitter utomhus.

Torsdag  Dateicon  9.8.2012  Tigericon  450km Totalt:2060km

Vi lämnade Hannover med Destination Nürburgring, en racingbana som är smått legendarisk (som något slags referens generar den närmare tjugo miljoner träffar på google).
Att köra ett varv på den sk. Nordslingan Nordschleife har jag länge haft på min "bucket list" (saker att göra innan man dör).

Ringen är öppen för vem som helst att köra på eller i vad som helst som är inregistrerat och lagligt att framföra på allmän väg.
Det är nämligen vad banan rent juridiskt räknas som vilket gör att det inte krävs några särskilda försäkringar eller dylikt för att köra här.
Därav kan man se allsköns fordon på banan, det är verkligen alla ytterligheter på skalan.
Allt från rena tävlingsbilar till familjebussar (eller rent av stora turistbussar men som tur var fanns det inga sådana här idag).
När vi parkerat i depån gick vi iväg till ett bås där vi köpte våra Ringcards, det är vanliga passerkort man drar i en kortläsare för att öppna bommar så att man kan komma ut på banan.
Tillsammans med kortet fick man även en folder med säkerhetsinstruktioner som vissa uppenbart att döma av hur de körde inte läste särskilt nogrannt.

Inne i depån kom vi i samspråk med ett par Britter på varsin sporthoj som hade åkt hit nerifrån alperna och förutom det allmänna hojsnacket fick vi bra tips inför den fortsatta färden.
Då vi inte hade någon större lust att köra runt på banan med full packning bestämde vi oss för att turas om där en av oss körde medan den andra vaktade packningen i depån.

Min körning hade all den tävlingsmässiga aggresivitet som en nunna på väg till kyrkan en söndag (på moped) men jag njöt ändå i fulla drag.
Rent av tyckte jag att det var såpass kul att jag köpte ett varv till, då blev jag genast så övermodig att jag vid ett tillfälle var på väg att ersätta bokstaven S som i S-kurva med ett I som i I-diot.
Nordslingan är över tjugo kilometer lång så att jag skulle ha kunna ha memorerat den på bara ett varv var otroligt korkat.
Just i denna kurva fanns självklart en större mängd fotografer posterade så någonstans är jag rätt säker på att det finns en riktigt bra bild på en Triumph på väg rakt mot curbsen med framfjädringen nedtryckt nästan i bott och en idiotiskt svensk på väg över styret.
Resten av slingan gick återigen i mopedfart och såvitt jag minns var den enda omkörningen jag överhuvudtaget gjorde av en VW Transporter minibuss men jag hade ändå ett leende brett som en lagårdsport när jag åkte in i depån.

Färdiga med dagens äventyr letade vi oss till vårt boende för natten, Sliders guesthouse i en liten håla som heter Dollendorf.
Då både Nürburg och Dollendorf ligger i Moseldalen bjöd åkturen till boendet på semesterns hittills bästa MC-åka, särskilt som vi vid något tillfälle råkade köra fel varvid GPS:en ruttade om till en väg som jag hade kunnat åka fram och tillbaka på hela dagen.
Med ett sådan resultat kör jag gärna fel!
Väl incheckade på Sliders åkte vi till en restaurang tillsammans med Bredan (föreståndaren) och ytterligare 4 andra Brittiska gäster (alltså totalt 7) i hans Citroen Berlingo som han körde som om han stulit den.
Jag och Björne fick sitta i skuffen men då vi inte hade ätit något sedan lunch hade han gärna fått dra mig efter bilen bara det resulterat i lite mat i magen.

Brendan hade innan en allvarlig olycka arbetat som frilansande testförare för olika mc-tidningar där han provkört nya modeller på Ringen.
Det han förtidspensionerat sig från proffesionellt ägnade han sig nu åt som amatör... på allmän väg... i ett av de minst aerodynamiska fordonen som någonsin uppfunnits... med stup vid sidan av vägen.
Om det var någon kurva som han tog sig igenom utan däckskrik måste jag ha missat det på grund av att jag var så strängt upptagen med att inte vilja dö idag.
Väl på plats beställer Britterna naturligtvis in öl det första de gör (de frågade först efteråt om vi ville ha), så ett stop med det lokala väntade oss till förrätt.
Efter den bilturen behövdes det visserligen också något för att lugna nerverna.
Jag var så hungrig att jag övermodigt (trodde jag) tog en 250g pepparstek med potatis och sallad, trots jätteölen gick den ner som ingenting så jag var tydligen för omväxling skull precis så hungrig som jag kände mig.
Brendan var tjenis med ägaren/kocken så vi fick även varsin schnaps till dessert.
Därefter hem mot Sliders för att sova då vi skulle upp tidigt för semesterns hittills längsta dagsetapp till München.

 

Helig mark.

I samspråk med Britterna

Trevligt nog fanns det fotografer som förevigade annat än mina misstag

Hell dig kejsare, den åt döden vigda hälsar dig