Måndag  Dateicon  13.8-2012  Tigericon  350km Totalt:3310km


Då det var mörkt som i en kolsäck när vi checkade in på hotellet noterade vi inte omgivningarna alls så när jag drog undan gardinerna på morgonen tappade man nästan andan av utsikten.
Efter en stadig frukost tunnlade vi oss mot Wien.

Dock bjöds det emellan turerna på spektakulär utsikt och mycket trevliga vägar till större delen, förutom gårdagen semesterns trevligaste vägar.
Inte konstigt att vi mötte massvis med motorcyklar efter vägen!

Vi kom fram till hotellet i Wien drygt 17.30 och checkade in, i receptionen fanns ett antal broschyrer för olika orkesterframföranden och det lät väl som något man borde göra så vi greppade ett antal och gick mot rummet.
Vi fastnade ganska snart för Mozart på Wiener Musikverein, då detta är samma sal som de spelar nyårskonserten i skulle det alltså bli ett slags light-version av den tänkte vi och det blev det också men ett antal hinder på vägen skulle överstigas först.

Vi bokade och betalade biljetterna online, duschade och drog på oss det finaste vi hade rent (vilket var varsin Wacken t-shirt med döskallar och för min del jeans med lerfläckar och Triumphjacka) och gick iväg för att lösa ut biljetterna.
Vi tänkte göra det först och sedan käka lite (utsvultna som vanligt).
Vi möttes dock på plats av en kö av kolossalformat så efter att först gjort vår väg till fel kassa vilket säkert tog en kvart och därefter lika lång tid i rätt kassa bara för att få beskedet att de biljetter vi ”köpt” inte fanns.
Biljetter skulle köpas minst två dagar i förväg!
Vår besvikelse stod antagligen skrivet i våra pannor då tjejen i kassan erbjöd sig att sätta upp oss på väntelistan, med det gjort gick vi ut för att leta upp mat ,och fort skulle det gå!

Vi hittade en restaurang/café runt hörnet och frågade efter vad som helst som gick fortast att få vilket blev gulashsoppa och öl.
Soppan drack vi och ölen fick jag ta som en sup men kyparen var en riktigt festlig typ som då han såg våra Wacken t-shirts genast började prata metall, dessutom åkte han motorcykel så det vart ett trevligt samtal till måltiden om än väldigt kort.

Tillbaka mot konserthuset! Med konserten redan igång frågar vi snällt om det fanns någon möjlighet att vi skulle kunna få köpa några biljetter och åtminstone se delar av den.
Om jag inte tolkade det hela fel var tjejen vi pratat med i kassan dotter till någon slags föreståndare för konserthuset, hon drar vår story (på tyska) och frågar vad de kan göra.
Därefter ger hon oss två ståplatsbiljetter och säger att vi får dem gratis p.g.a. allt krångel.
Jag frågar om vi måste vänta till pausen innan vi går in men ”föreståndaren” säger att vi ska följa med honom att ledsagar oss personligen förbi alla vakter och släpper in oss under pågående konsert.
Hans kommentar att detta är något mycket ovanligt var tämligen överflödig, jag kände mig mer VIP än jag gjort någonsin i hela mitt liv!

Konserten var himmelsk och den blev egentligen bara bättre av att vi pendlat mellan hopp och förtvivlan.
Antagligen var det just därför musikupplevelsen blev så stark, all fantastisk musik på Wacken till trots var detta årets musikupplevelse för mig.
Vi var därefter tvungna att bege oss tillbaka på hotellet för att boka hotell i Prag och färja hem så detta var således allt vi hann med i Wien, men det fanns heller inget jag hellre hade velat gjort.

 

Det finns betyligt sämre sätt att starta en dag än med en sån här utsikt från balkongen.

Wien Musikverein och Mozarkonserten (fotografering utan blixt var tillåten)




Jag kände verkligen att jag smälte in mina jeans, min wacken t-shirt och min sönderbrända hud

Tisdag  Dateicon  14.8.2012  Tigericon  370km Totalt:3680km

Omedelbart vi korsade gränsen märktes det att vägnätet genast blev sämre.
De flesta motorvägarana är belagda med betongblock vilket är vanligt även i Tyskland.
Däremot är de i Tjeckien dåligt till horribelt dåligt skarvade.
Ett längre parti hade skarven mellan körfältet belagd med asfalt fast fördjupat ett antal cm lägre än körfältet och precis i lagom bredd för ett mc-däck.
Då blir det genast lite mer spännande att byta fil i motorvägshastighet.
Tjeckerna kör dessutom genomgående sämre än Tyskarna, har sämre kö-diciplin och på de mindre vägarna kör de dessutom precis mitt i vägen. Fördom = bekräftad.

Vi tog oss fram till dagens första hållpunkt benkyrkan i Kutná Hora, en kyrka var inredning består av benrester från någonstans mellan 40.000 och 70.000 människor.
Makabert och vackert på samma gång.
Enligt vad som sägs innehåller den stora ljuskronan i mitten av kryptan alla ben som förekommer i den mänskliga kroppen.
Efter en rejäl runtur i kryptan och lite fika åkte vi vidare mot Prag.

Stadtrafiken var verkligen hemsk och spårvagnar nått så innihelvete.
Nåväl de lyckades inte döda oss den här gången heller så vi kommer fram till hotellet och checkar in, efter välbehövlig uppfräschning drar vi ut på stan.

Det visar sig att vi bor i anslutning till ”Old town” som byggts kring 800-talet (i jämförelse med ”new town” som byggts på 900-talet, allt är ju relativt).
Så vi drar ut i gamla äldre stan och kravlar oss svältande till en uteservering. Om fördomen om trafiken bekräftades så krossades fördomen om språkkunskaperna omedelbart, all serveringspersonal pratade utmärkt engelska.
Efter lite påfyllning av reserverna drog vi vidare genom smala gränder och drivor av turister tämligen planlöst, vi lyckades dock se det astrologiska klocktornet och vi tog lite läskande lokalt på en uteservering med Karlsbron och Palatset som utsikt innan vi vände åter mot hotellet.

 

Benkyrkan i Kutná Hora




Astrologiska klocktornet i Prag

Karlsbron och palatset

Tisdag  Dateicon  15.8.2012  Tigericon  0km

Den här dagen ställs vi inför ett mycket ovanligt problem, vi har för många dagar kvar på semester eller närmare bestämt en dag för mycket.
Vi hade ju redan bokat färjan till fredag natt men vi skulle ju lämna Prag torsdag, efter att ha konsulterat kartan och guideboken inser vi att turistmålen på vägen till Rostock inte duggar tätt varvid vi istället beslutar att boka om färjan till torsdag natt innan vi går ut på stan.

Det första vi gör är att gå till en bokningsagentur och bokar ett par turistguidningar, ”Prag Communism and nuclear bunker tour” och ”Prag beer tour”.
Efter det går vi en tur på stan och hamnar vi lite omvägar åter på Karlsbron och tar oss denna gång även en tur upp i tornet.
Därefter är det dags för lunch som genom en händelse blir på Franz Kafka museets uteservering, det är dock så nära som vårt litterära engagemang för oss herr Kafkas verk.

Nu har dock tidsoptismen slagit till igen och vi får likt Moses göra oss väg genom floder av turister för att ta oss till Kommunistguidningen.
Den turen var varken pengarna eller tiden värd av flera skäl men mest pga guidens totala brist på engagemang (han säger antagligen samma sak 4ggr dagligen, hur kul kan det vara?).
Men vi får oss i alla fall en liten stadsvandring bland gamla säkerhetspolis-kontor, monument och likande.
Ok, det var nog inte helt bortkastat för vissa saker kommer jag fortfarande ihåg som t.ex. att Prag hade den största Stalin-statyn i hela östblocket, tom större än Jesus-statyn i Rio.

MEN lika bristande engagemang som vår kommunistguide hade lika brinnande engagemang hade vår öl-guide.
Han tog oss med till några av Prags ”mikrobryggerier” där de tillverkar eget öl i mycket begränsad omfattning och han delade med sig om sina insikter i ölbryggandets ädla konst.
Icke minst ingick naturligtvis provsmakning vilket möjligen bidrog till att turen blev så lyckad?

Då vi sett den mycket rikliga förekomsten av Absinth runt om i staden föreföll det logiskt att vi skulle ta en tur till Absinthmuseet, detta var dock bara en turistfälla vars syfte mer var att sälja än upplysa.
Den fällan gick vi också i och fick oss varsin ”enkelbiljett till dårhuset” vilket tydligen varit en tidigare benämning.
Med en alkoholstyrka på 70% märkte jag att det var en dålig idé att andas in genom näsan samtidigt som man drack detta djävulselixir, dock är ju reflexen att andas tämligen grundläggande så min kropps reaktion på att jag underlät att andas var att istället dra ett andetag genom munnen.
Konsekvensen av detta blir således att jag mer eller mindre drar ner 70% sprit rakt ner i lungorna, det var inte någon våldsamt angenäm upplevse, våldsam det blev däremot hostattacken som följde på detta och vårt stillsamma Absinthande blev genast något mindre gentlemannamässig.
Svedan i halsen kändes till dagen efter.

Vägen tillbaka till hotellet gick via en närbutik där det införskaffades tilltugg då vi insåg att det började bli dags att övergå till alkoholfritt, det hindrade oss dock inte från att även förse oss med varsin flaska Abstinth som souvenir att ta med hem, ingen ska komma och påstå att jag lär mig av ett misstag!

 

Stadsvandring i Prag, det är klar Disneykänsla på vissa av byggnaderna


Karlsbron och slottet

Kafkamuseet

Kommunism och bunkerturen

Ölguidningen och vår ölkonnäsör


Absinteriet