Lördag  Dateicon  6.8.2011  Tigericon  0km

Det kändes som vår patriotiska skyldighet att gå och titta på spelningen med The Haunted.
Det var inte en dålig spelning men definitivt inget som gör att jag springer hem och köper hela diskografin heller.

Blaas of glory fick för omväxlings skulle faktiskt lite scentid på Wackinger stage och det var helt klart värt att se.

Ett annat band som möjligen präglas mer av entusiasm och spelglädje än talang är Hayseed Dixie som kör bluegrass-covers på metalklassiker.
Man kan kanske tro att det vore i det närmaste helgerån på ett sånt här ställe men så är definitivt inte fallet, rent av blev det lite allsång.

Då vi inte hade något annat som stod på gick vi och såg spelningen med Bullet idag igen. Det kan inte bli för mycket Bullet.

Men nu kom ändå kvällens höjdpunkt: Avantasia på en av de två riktigt stora scenerna på festivalen.
Jorn Lande som gästartist på Scarecrow överglänste allt annat och är tveklöst det här årets höjdpunkt.

...och det säger väl egentligen inte så lite med tanke på att spelningen efter var med den Kanadensiska rockhjälten Danko Jones.
Jag har trots allt en tatuering över hela överarmen med en strof från en av hans låtar.
Jag hade sett honom ett par gånger innan detta och det här var inget som direkt stack ut men självklart levererade han som alltid.

Appropå rockhjältar så var ju en spelning med Lemmy inget man som metalhead gärna står över.
Nu levde de i och för sig upp till sitt epitet "Everything louder than everything else" så det lär knappast ha varit någon på hela festivalområdet som missade den.
Han sparade Ace of spades till extranummer men det var värt blödande trumhinnor att vänta in den.

Festivalen avslutades med Subway to Sally, namnet till trots ett tyskt band med tyska texter.
Det är ett folk/goth/symfoniskt rockband som oavsett språket trycker på alla de rätta knapparna.
Publikfrieriet var astronomiskt och 10-20000 tyskar som sjunger allsång var en fantastisk avslutningen på festivalen.

 

The Haunted

Blaas of glory

Hayseed Dixie

Avantasia och Jorn Lande, det är nästan så jag ryser bara jag tänker tillbaka på det.

Danko Jones

Subway to Sally

Setlists:
The Haunted Hayseed Dixie Avantasia Danko Jones Motörhead Subway to Sally

 

Söndag  Dateicon  7.8.2011  Tigericon  94km Totalt:2601km

Vi lämnade alltså festivalens sista spelning strax för 03 vilket betyder att vi inte var tillbaka på hotellet förrän drygt halv fyra.
Jag är mer död än levande på frukosten halv nio och senast kl. 10 ska vi vara utcheckade från rummet.

Vi lämnar Julianka bakom oss i ett sömndrucket töcken och min/vår vana trogen har vi inte läst på rutten alls och blir därför lite förvånade när vi efter en kort tids åkning kommer fram till en bilkö som leder fram till en färja.
Jag trodde bestämt att jag ruttat landvägen.
Lydiga Svenskar som vi är stannar vi naturligtvis varvid Tysken i bilen framför kliver ur och undrar vad i hela världen vi håller på med, det är ju en självklarhet att motorcyklar åker först?
Danke schön, vi säger inte emot. Vi åker ombord på färjan över Elbe och jag känner redan att varje meter som transporterar oss framåt utan att vi själva behöver koncentrera oss är av godo.

Jag tror inte jag åkt mer än fem mil innan jag måste stanna för jag känner helt enkelt inte att jag är kapabel att framföra min maskin på ett till tillnärmelsevis trafiksäkert sätt.
Jag är så trött och sliten att jag bara vill lägga mig i diket och sova och Björne är helt vit i ansiktet och tyst som i graven.
Därav möter det heller inga som helst protester när jag anför att vi inte kan fortsätta på det här sättet då vi i det här tillståndet bara är en olycka som väntar på att hända.
Jag föreslår att vi inte åker längre än till den här regionens huvudort Cuxhaven där vi har som störst chanser att hitta ett hotell.

Sagt och gjort, vi åker in i Cuxhaven och stannar någonstans mitt i byn och jag börjar leta efter hotell i GPS:en vilket är det enda som i det här läget står till buds för någon turistbyrå som har öppet vid den här tiden en söndag hittar vi garanterat inte.
GPS:en listar ju dock enbart via namn och avstånd, det finns ingen som helst beskrivning av faciliteterna.
Jag tycker Hotell Strandperle låter fint och Björne hänger på.
Nu ringer det ju lite varningsklockor redan när vi åker på vad som kan liknas vid en stenbelagd röd matta fram till hotellets port precis nere vid havet att det här är nog inte Tysklands billigaste hotell.

Vi parkerar utanför och går i receptionen, jag frågar efter ett rum och vad det kostar.
I det tillstånd jag befann mig kändes inte €150 som ett överpris, helt ärligt hade jag varit beredd att betala mera.
Björne börjar milt protestera men han faller ändå för mitt argument att detta potentiellt är en rent livräddande åtgärd för han är inte piggare än jag. Ingen av oss bör åka mer hoj idag.

Antagligen var det därför vi bägge två hade missat skyltarna från guide Michelin och plaketten med fem stjärnor på vägen in.
Och om vi skulle ha lyckats missa dem även på vägen ut vittnade väl om inget annat de två stackars persiska slavarna de skickade ut efter vårt bagage om att det här var ett flådigare ställe än vi egentligen tänkt lägga resebudgeten på.
Men det här var faktiskt en upplevelse.
Bara en sådan sak som att garaget hade klinkergolv som var renare än vad jag har hemma i mitt kök... med konst på väggarna. I garaget.
Rummet var också bland om inte det finaste jag bott i, vi hade ett eget vardagsrum med platt-tv med två fåtöljer och en egen liten balkong.

Innan vi gör något annat sätter jag mig och ringer till ett boende vi hittat i SMC Boken som heter Bike Motel i Nieuwe Pekela, en liten ort strax utanför Groningen i Holland.
Man blir ju alltid lite nervös när man vet att den man ringer till har ett språk man inte förstår som modersmål så när människan i andra änden svarar på Holländska frågar jag lite försiktigt på engelska om det finns några rum i morgon kväll.
Det går närmast en rysning av välbehag genom kroppen när kvinnan som heter Lindsay svarar på en fullständigt underbar Skotsk accent: Aye, woods ye loch a one person ur tois person room please?

Med det ordnat så går vi ut på en kort exkursion, tyvärr har det redan hunnit skymma på för jag tror nog hotellet ligger riktigt fint nere vid stranden.
Vi har i princip gått på övertid redan från ruta ett idag så vi lägger oss tidigt för välbehövlig vila.

 

Visst ser han pigg ut?

Klinkers! I garaget!

Rummet var inte mindre lyxigt. Och ja, sängarna gick att dra isär så vi låg inte sked. :P

Måndag  Dateicon  8.8.2011  Tigericon  313km Totalt:2914km

Till frukost väntar oss den mest överdådiga frukostbuffé jag någonsin sett och knappt har jag hunnit sätta mig till bords innan en söt servitris frågar om herrn vill ha kaffe eller te till sin frukost.
Jag replikerar att herrn hemskt gärna vill ha lite kaffe och inom kort återkommer hon med en bricka varpå det för min exklusiva njutning står en silverkanna med mitt kaffe.
Ok, det här stället var inte billigt men fanns det några tvivel innan så avgjordes det i fall nu: Jag Ångrar Inget.

Vi har medvetet valt att ta omvägen via kusten men pga bankarna så ser vi oftast inget annat än skymtar av havet.
De kortare sträckor där vi faktiskt åker vid vattnet gör ändå att det tveklöst var omvägen värt.

Vi klarar oss fram till lunch i någorlunda vackert väder men sedan öppnar sig himlen och regnandet bara tilltar desto längre framåt eftermiddagen det lider.
Jag hade inte lyckats hitta adressen för Bike Motel i GPS:en så jag hade lagt in den med koordinater.
Koordinater som låg rakt ute i kanalen visade det sig när vi swishade förbi flaggorna för motellet.
Värdparet uppmärksammade tydligen vår drive-by för när lagom till vi vänt tillbaka hade de svängt upp portarna till garaget på vid gavel.
Det kanske inte låter så anmärkningsvärt men efter att ha åkt i hällregn hela eftermiddagen var det faktum att vi kunde åka rakt in i garaget och där mer eller mindre bokstavligen bli välkomnade med öppna armar av människor som delar ens motorcykelintresse var verkligen helt underbart, man kände sig verkligen välkommen.

Lindsay frågar om vi är hungriga vilket vi självklart är varvid hon drar igång en spaghetti bolognese medan John visar oss runt i lokalerna.
Förutom rummet vi skulle sova i fanns det en stor samlingslokal med alla livets bekvämligheter däribland inte minst en bar.
Baren var välförsedd och det rådde självservering, man tog bara en lista från ett därför avsett block och satte upp vad man tagit och sedan skulle man visa upp den vid utcheckning.

Med en spaghetti och en styrketår i magen hamnade vi i ett väldigt trevligt samspråk med värdparet.
Vi hade egentligen bara tänkt detta som ett rent övernattningsställe på vägen till Amsterdam men det gav ett så genuint intryck och värdparet var så trevliga att jag verkligen inte vill åka därifrån redan imorgon.
Jag frågade Björnen om vi inte skulle passa på att ta en natt till här och utforska Groningen under morgondagen innan vi drog vidare.
Tydligen hade han fått precis samma känsla som jag så det krävdes ingen övertalning, det var avgjort.

Det här stället visste verkligen hur man tog hand om reströtta bikers, de hade en helt filmsamling med hojrelaterade filmer.
Kvällen spenderas därför framför The The Doctor, the Tornado and the Kentucky Kid.

 

Bike Motel