Onsdag  Dateicon  3.8.2011  Tigericon  615km Totalt:1657km

Då har dagen slutligen kommit då vi ska åka mot Hårdrockens Mecka, Wacken!
Vi hinner inte särskilt långt ut ur Hamburg innan köerna börjar vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att merparten av festivalens drygt hundra tusen besökare är ute i samma ärende som vi.
Vi nyttjar självklart den fördel vi har av att åka tvåhjuligt och trots att vi är ganska breda över röven kan vi tack vara Tyskarnas imponerande ködiciplin ta oss igenom nästan överallt.
Inte gjorde det heller saken sämre att vi istället för sura miner möts av idel jublande hårdrockare (vi hade Wacken-dekaler på väskorna) och flitigt uppvisade av "the horns".

Väl framme vid Hotell Julianka möts vi av värdparet Doris och Thorsten som visar oss tillrätta och Thorsten har förutseende nog rensat ut plats i ett garage där hojarna får stå under hela festivalen.
Vi får också klart för oss att Thorsten ställer upp och kör samtliga boende (hotellet var fullbelagt med enbart festivalbesökare) fram och tillbaka för det facila priset av €10 per person och tur, vi var annars inställda på att åka taxi under veckan så det var en mycket trevlig överraskning.

Vi får skjuts av Thorsten in till festivalen och vi har inte mer än kommit innanför stadsgränsen då trafiken i det närmaste stannar upp.
Vad som därefter händer är att en kille som går med ett sällskap på trottoaren böjer sig ner och drar tungan hela vägen från framskärmen till bakdörren varefter han visar upp "the horns" och utbrister ett högljutt "Wackeeeeeeeeeen!".
Som om inte upplevelsen i sig var bra nog blev det defintivt inte sämre av att Thorsten suckar och närmast med ett konsterande säger "welcome to Wacken" som om att en hårdrockare just tvättat hans bil med tungan var den mest självklara sak i världen.
Här skulle vi som annars är vana att vara svarta får helt klart inte utmärka oss det minsta.

Festivalområdet är i det närmaste oöverskådligt stort och vi ägnar i princip resten av dagen åt att orientera oss inne på området.
Kaoset inne på området är närmast chockerande, ganska snart blir man helt blasé över utstyrslar som annars antagligen klassats som förargelseväckande beteende men killen som gick omkring med ett hjorthorn med avspärrningstejp på skallen tar nog ändå priset.

 

Hotell Julianka, vårt hem hemifrån

Wacken


En av merch-gatorna på festivalområdet

Och priset för märkligaste huvudbonad går till...

Torsdag  Dateicon  4.8.2011  Tigericon  0km

Första "riktiga" festivaldagen.

Det första som möter oss den här dagen är festivalens tveklöst hårdast arbetande band, Blaas of glory.
Det är inte nog med att de spelar helt underbara metalcovers som marschband, de gör det dessutom varje dag.

Därefter ser vi vad som verkar vara festivalens eget "hemmaband" Skyline.
I sig inte våldsamt sevärt men med Udo Dirkschneider som gästartist är det en självklar publikmagnet.

Vi sonderade matutbudet till lunch och konstaterade att det fanns allt från traditionell tysk korv till nudlar och kebab.
Jag är ju svag för nudlar så det valet var inte svårt, Björne däremot ville prova på lite chili con carne.
Styrkan fick man välja själv och då han har en förkärlek till stark mat valde han således stark.
Det han inte såg var att styrkan avgjordes av mängden krydda vilket tillfördes i efterhand och som kunden själv sedan skulle fördela ut i hela maträtten.
Det första han gör är således att han tar en rejäl sked av i princip enbart chilikrydda, han tog det faktiskt förvånansvärt bra men det såg sannerligen inte särskilt gott ut.

Säkert fick Maiden-puristerna (och de är nog förmodligen rätt många här) en infarkt men jag tyckte coverbandet Maiden United gjorde rätt bra ifrån sig, visserligen började promillehalten att stiga så smått vid det här laget vilket möjligen kan ha bidragit till upplevelsen något.
Efter det var vi på spelningar med Helloween och Blind Guardian vilket inte är några band jag följt men tillräckligt rätt i genre för att vara upplevelsen värd.

När vi före resan satt och spånade över vilka artister vi ville se på festivalen (det pågår så många spelningar att man faktiskt måste göra upp ett schema) så var vi bägge två av den uppfattningen att Ozzy antagligen med viss marginal passerat sitt bäst före datum men det är ju ändå The prince of darkness vi talar om så självklart var vi tvungna att se den.
Jävlar så fel vi hade. Skit samma att han i princip körde I can't hear you med handen kupad bakom örat som mellansnack efter nästan varje låt och jag tror faktiskt han hade texterna på en teleprompter.
Men låtarna satte han jävlar i mig så att det ryste i kroppen, att få höra Paranoid, Iron Man och War Pigs live var en fullständigt oförglömlig upplevelse.

 

Jag tror att jag mer eller mindre fångat det exakta ögonblicket han insett att han begått ett stort misstag...

Blaas of glory

Skyline

Maiden United

Helloween

The prince of darkness, Ozzy Osbourne

Setlists:
Skyline Maiden United Helloween Blind Guardian Ozzy Osbourne

Fredag  Dateicon  5.8.2011  Tigericon  0km

Vi kommer till festivalen ganska tidigt så vi fördriver tiden i Merchområdet och i Wackinger village innan första spelningen.
I village pågår ett slags tornerspel med vikingar med jämna mellanrum och det de saknar i talang väger de helt klart upp med entusiasm.

Det första vi ser idag är ett finskt viking/folk-metal band som heter Ensiferum. Grym spelning.

Man får se ganska märkliga företeelser på den här festivalen och dagens andra spelning är definitivt en sådan.
Van Canto är något så märkligt som en tysk a cappella grupp som sjunger metal covers. Det enda musikackompanjemang de har är en trummis.
Sevärt om inte annat så för att det var så udda.

Härnäst kommer ett riktigt sömnpiller... bokstavligt talat. Det var ett av Björnes val i form av ett Italienskt power metal band som heter Rhapsody of fire.
Det var i mitt tycke ungefär så nära intetsägande hissmusik man kan komma inom metalgenren, jag la ut en sopsäck som liggunderlag där vi stod ganska långt bak i (jag tänkte skriva publikhavet men det vore en vild överdrift så jag nöjer mig nog med) publiken och där somnade jag tydligen för jag minns högst två låtar av den här spelningen och saknar inte resten ett dugg.

Efter det har vi åter lite tid att fördriva så vi drar upp till village igen och råkar där på en något korpulent och desto mer överförfriskad herre försedd med en slags rymdhjälm dekorerad med en piassakvast vilt svingande en slägghammare på en styrkemätare.
Problemet (och i allra högsta grad underhållningsvärdet) bestod i att hjälmen var ett antal nummer för stor och gled omkring när han rörde sig vilket även inbegrepp rörelsen att svinga släggan.
Att se den här mannen svinga en slägga i princip helt i blindo omgiven av en större publik var bland det roligaste jag någonsin sett samtidigt som jag nästan inte vågade titta.

Lagom har vi lämnat det spektaklet innan vi lullar in i nästa fullständigt surrealistiska scenario.
Jag vet fortfarande inget om varför detta utspelade sig eller varför någon människa utsätter sig för något dylikt frivilligt men en man hade blivit fastspänd i en stupstock samtidigt som hans (före detta?) kompis mycket entusiastiskt piskar honom under högljudda hyllningar till avdöda rockhjältar.
Für Dio... rejält piskrapp... ylande vrål (tänk stucken gris).
Jag har som sagt inte den blekaste aning om vad det där handlade om men jag kan bara förutsätta att det var piskaren och inte den piskade som stod för ölen resten av den dagen.

Trivium på True metal stage var en riktigt bra spelning. Introt till Down from the sky gav i det närmaste sexuell njutning.

Efter den spelningen knallade vi genom hela festivalområdet till en av de mindre scenerna där de svenska hjältarna Bullet bjöd på stor underhållning.
Bullet är kvintessensen av rock, gillar du inte Bullet gillar du inte rock, så är det bara.
Att Bullet fick spela på W.E.T. Stage och pudelrockarna i Crash Diet fick spela på True Metal stage är ett av livets stora orättvisor.

Att Sirenia inte drog en större publik förvånar mig men skit samma, det betydde bara att vi fick stå ännu längre fram.

Jag erkänner att jag aldrig varit något stort Priest fan men att se Rob Halford glida in på scenen på en Harley var så stort att man nästan blev knäsvag.
Introt till Blood red skies var magiskt och att ha sett Breaking the law live på Wacken är fanimej nästan så stort att man borde skriva med det  i CV:t.

Sedan följde en på flera sätt fullständigt oförglömlig upplevelse. Stoner-rock bandet Kyuss Lives.
Efter att ha hört ganska trallvänlig och i vissa fall bedövande musik större delen av dagen så tyckte jag att det var helt underbart att få höra lite back-to-basic skitig gitarrock.
Jag hade lyckats hitta en riktigt bra sittplats uppe på ett staket som jag höll på att digga mig själv ner ifrån flera gånger där jag satt i mitt eget groove och njöt i fulla drag.
Antagligen var det därför jag totalt missade att det här inte på något sätt föll Björnen i smaken.
För mig var detta en av dagens absoluta höjdpunkter men efteråt skrädde Björne inte orden: Han.Hatade.Varje.Sekund.
Han var så passionerad i sitt fullständigt brinnande hat över det här bandet att hans beskrivning av det oerhörda lidande de utsatt honom för nästan hade ett högre underhållningsvärde än själva spelningen.
Det är en illustration av våra respektive intryck av spelningen:

Men, wider und alles ist vergessen. Airbourne!
Vi hade lyssnat lite på Airbourne innan vi åkte och kommit fram till att det var något vi borde se men det var absolut ingen måste-spelning.
Herrejösses vad glad jag är att vi inte missade den för var jag bara ett en unbeliever innan så är jag i så fall frälst nu.
Det var sådan energi i spelningen att det måste ha sprutat adrenalin övre de främre publikraderna och publikfrieriet hade inga gränser.
Att gitarristen med livet som insats klättrade högst upp i riggen och rev av ett solo var bara pricken över i på en spelning så adrenalinstinn att det var som att bli örfilad av en fryst köttbit.

Även om man nästan kände sig utmattad efter Airbourne så kunde vi inte riktigt missa spelningen med Apocalyptica som började kl. 02.
Tre finska killar på Cello som spelar metal. Hur kan man missa det?
Märkligt. Mystiskt. Mycket underhållande.

 

Vikingaspelet i Wackinger village. Teddybjörnen är ett kidnappningsoffer och bakgrunden för den masslakt som sedan fortgår.

Ensiferum

Van Canto

Rhapsody of snooze. Killen på bilden är inte jag men det kunde lika gärna ha varit.


Man visste inte riktigt om man vågade titta eller inte när den här människan vilt svingade släggan mer eller mindre i blindo.

Für Dio!

Trivium

De Svenska hjältarna i Bullet

Sirenia

Priest! Det var så mycket folk på den spelnigen att vi inte ens kunde komma i rät vinkel mot scenen.

Kyuss Lives! Frälsare eller Nemesis helt beroende på vem man frågar.

Airbourne. Jävlar vilket drag det var.

Apocalyptica. Tre cellister som spelar metal, var annars än på Wacken?

Setlists:
Ensiferum Van Canto Rhapsody of Fire Bullet Sirenia Judas Priest Kyuss Lives Airbourne