Fredag  Dateicon  12.11.2011  Tigericon  203km Totalt:3354km

Dagen börjar med regn varvid vi åker i regnkläder hela dagen.
Lagom tills vi ska åka in i Antwerpen slår det om och blir strålande solsken.
Grejjen med regnkläder är att de inte bara håller tätt mot vatten, de släpper just inte igenom någon luft heller så det blir som en lufttät kokong.
Sätter du dessutom på en kork i form av en hjälm har just inte värmen någonstans att ta vägen, inte blir det bättre av att jag redan i början av dagen kände mig lite febrig, antagligen en konsekvens av allt regnande.
Kombinationen av feber, stekande sol och regnkläder gör att jag i princip är på väg att få värmeslag.
När vi till slut kan rulla in på en bensinmack och skala av oss regnkläderna rinner svetten från mitt ansikte och jag har svårt att hålla mig upprätt.

Efter en paus rullar vi in i Antwerpens totalt hysteriska stadstrafik, det vi inte vet ännu är att detta är en långhelg för Belgarna varvid trafiken är tom tätare än vanligt.
Till slut klappar jag bara upp med hojen på en trottoar vid ett cykelställ för att fortsätta kryssa planlöst i det här vore självmord, det blir definitivt heller inte bättre av en fullständig myriad av spårvagnar vars spår korsar vägbanor kors och tvärs hur som helst.
Vi parkerar hojarna och går till fots mot centralstationen i jakt på en turistbyrå vilket vi också finner tämligen omgående.

Vi förklarar återigen att vi skiter i hur vi själva bor men vi vill parkera hojarna säkert, helst i ett garage.
Utan att på något sätt vara nedlåtande säger hon att de hotell som har ett eget garage i Antwerpen sannolikt ligger utanför vår budget.
Gården där hon själv bor har ett skjul där vi skulle kunna parkera motorcyklarna säkert men kommer sedan på att det inte finns någon som har nyckel dit.
Jag tackar för gesten och konstaterar att ett utrymme som ingen kan ta sig in i onekligen var den säkraste parkeringen vi erbjudits hittills, jag tror dock inte riktigt att hon förstod det skämtet.

Hon kommer fram till att Hotel Elzenveld bör motsvara våra kriterier då de har en innergård där hon är säker på att de skulle låta oss parkera motorcyklarna och där de skulle få stå i fred.
Hon bokar in oss där och vi får en vägbeskrivning som är fullständigt hopplös, jag matar istället in adressen i GPS:en vilket är början till den löjligaste omvägen på resan hittills.
Det känns som om vi åkt världens längsta omväg runt hela stan innan vansinnigheterna kulminerar med att vi åker upp på vad som uppenbart är en gågata.
Till Garmins försvar tror jag att den här gatan övergår till farbar väg efter en viss tidpunkt på kvällen men för stunden är vi rena turistattraktionen för att vända är helt uteslutet för oavsett var vi tittar i alla riktningar utom framåt är det enkelriktat.
Någon gång under den här irrfärden är det en äldre gentleman som går in i sidoväskan på Björns motorcykel (vi åkte inte fortare än promenadhastighet) men för att det blir en betydligt bättre historia av det så kan vi väl här och nu bestämma att Björne körde ner en gammal gubbe på en gågata i Antwerpen och sedan smet från olycksplatsen.

När vi till slut tagit oss ifrån den här gågatan och ut i trafiken igen så har jag tröttnat på att höra gör om rutt och gör en ny trottoarparkering bara för att efter en mycket kort orientering konstatera att vi faktiskt står utanför muren till hotellet.
Vi letar oss in och tas emot av en manlig receptionist som är fullständigt topp tunnor rasande.
Efter att ha kontrollerat vår bokning så ringer han upp kvinnan på turistbyrån och skäller ut henne efter noter (åtminstone tror jag att det var det han gjorde, det var i alla fall ovanligt mycket saliv och slem inblandat i konversationen även för att vara flamländska).
Efteråt frågar jag vad problemet är, har de inga rum?
Jodå, det hade de visst det men hon hade gått in och bokat rummet själv istället för att låta honom göra det.
Jag förstår fortfarande inte riktigt problemet men ett rum fick vi i alla fall och motorcyklarna fick vi ställa precis vart fan vi ville.

Efter en uppfräschning går vi ner mot stadens torg och käkar kvällsmat.
Vad vi åt minns jag inte men efterrätten var rena uppenbarelsen för Björne, jag tog som vanligt något slags kaffelikör men han tog en ägglikör vilket i det här fallet serverades i en bägare med en sked.
Han var fullständigt lyrisk, det var nog nästan att han ångrade att han redan fyllt hela packväskan med Jägermeister.

Efter det ger vi oss ut på en sightseeing som tar oss till kvarter som är är så sjaskiga att jag såg det som mer eller mindre som en självklarhet att vi skulle bli rånmördade när Björne ställer sig under en sönderslagen gatlampa utanför en barrikaderad knarkarkvart och till ljudet av fjärran polissirener vecklar ut vad som då kändes som världens största turistkarta.
Det kändes som vi lika gärna kunde ha målat måltavlor mitt på bröstet.
Jag hade åtminstone en vettig bäring in mot centrum så den där turistkartan försvann rätt snabbt tills vi kom in i mer civiliserade områden och vi tar oss tillbaka till hotellet med värdesakerna i behåll.
Jag får väl också bjuda på den, det var trots allt jag som navigerade oss upp på gågatan.

 

Elzenveld

Antwerpen


Lördag  Dateicon  13.8.2011  Tigericon  0km

Vi börjar dagen med lite stadsvandring där vi bl.a. går tillbaka och tittar lite mer på centralstationen där vi tidigare bara gjort ett blixtbesök på turistbyrån.
Statitionen byggdes i slutet på 1800-talet och lämnades tydligen att förfalla åt sitt öde innan den till slut förklarades som kulturminne och genomgick en total restaurering i slutet av 90-talet.
Det var helt klart ett klokt beslut för hela den här byggnaden är som ett konstverk.

Antwerpen räknas som världens diamanthuvudstad och över 80% av hela världens rådiamanter passerar genom Antwerpens diamantdistrikt med en omsättning på 54 miljarder... dollar!
Således kändes ett besök på Antwerp Diamond Museum som något av en självklarhet, inte helt oväntat var det ett tämligen rabiat kameraförbud där inne så bilder saknas men intressant var det.

Efter lite lunch går vi vidare till Antwerpen Zoo, för säkerhets skull också ett av de äldsta i hela världen, de verkar tycka om att vara värst här i Antwerpen.
Jag passade på att demonstrera min omogenhet genom att använda en app som simulerar ett hagelgevär på en flock albatrosser vilket de besvarade med den nonchalans ett sådant tilltag förtjänar.

Med Zoo-besöket avklarat hade klockan redan hunnit bli över fyra vilket betydde att de turistattraktioner som har entré nu hade stängt.
Således gav vi oss ut på mer stadsvandring och då det är en mycket vacker stad var det ett tämligen högt underhållningsvärde även på det.

Vi tog en ganska tidig kväll då vi siktade på att transitera genom så mycket vi bara kunde av Tyskland under morgondagen.

 

Antwerpens centralstation, ett konstverk i sig självt.

Diamantmuseet

Antwerpen Zoo

Jag tyckte det här var jätteroligt

You're a wizard Harry!

Antwerpen



Söndag  Dateicon  14.8.2011  Tigericon  375km Totalt:3729km

Då vi bägge två är motorsportintresserade hade vi planerat in det så att vi skulle kunna se deltävlingen i Rallycross EM på Eurocircuit i Valkenswaard på hemvägen.
Lämpligt nog inte ens tio mil från Antwerpen.

En riktigt maffig upplevelse och väldigt annorlunda från banan uppe i Höljes där man i princip ser hela banan oavsett var man sitter.
Här fick man välja sin position med viss strategi men oavsett vad man ser är ju ändå det viktigaste ljudet, det underbara ljudet!
Det bjöds som vanligt på stor underhållning i form av avåkningar, plåtkontakt och allmänt gruffade.
Publikfriaren Tanner Foust blev avflaggad för aggresiv körning vilket väl i och för sig inte var ett felaktigt beslut men det måste ändå vara lite som att bedöma vem som dregglar mest i gökboet.

Vi kommer inte från Eurocircuit förrän framåt kl 18 så jag tycker ändå att vi gjorde en ganska hedervärd insats i det att vi åkte drygt 30 mil innan vi till slut bestämde oss för att ta kvällen.
Jag gillade faktiskt bättre att åka på Autobahn i mörker då det helt saknas belysning vilket gör att även den mest korkade trafikanten måste ha sina ljus påslagna, de kör iofs inte ett dugg långsammare så lite Tron-känsla var det ju men som Björne som var våldsamt mycket mindre inspirerad av den här körningen poängterade: du kan inte bara stoppa i ett mynt och forsätta spela när du fått game over på Autobahn.
Vi tog oss i alla fall så långt som till Herford vilket betydde att vi åtminstone åkt halvvägs och då vi skulle med en nattfärja från Travemünde så dög det alldeles utmärkt.

Klockan började närma sig 22 så att vi skulle kunna hitta något ställe att käka var knappast troligt.
Även om tanken gjorde mig gråtfärdig så köpte vi det matigaste vi kunde hitta på macken där vi frågade efter ett hotell.
Utsikten att käka Snickers till kvällsmat gjorde mig så vemodig att jag inte kunde låta bli att köpa en burk med Jack Daniels och Cola för att dränka mina sorger.

Vi kommer fram till Hotel Münchner Hof och frågar efter rum varefter jag raskt också frågar om det finns någon som helst möjlighet att få något att äta, i det här läget ställde jag inga krav alls.
Receptionisten ursäktar sig och springer iväg, vi får senare klart för oss att han sprungit ut på parkeringen och haffat kökspersonalen på väg hem.
Vi fick något slags köttsoppa vilket i det här läget kändes som mitt livs bästa måltid, dricksen vi lämnade gjorde det förhoppningsvis mödan värt för de stackarna som lagade den på övertid.

Nu är jag ju inte en bättre människa än att jag drack upp min J&D Cola i alla fall och den var som ett hammarslag i tinningen.
Jag borde kanske ha kollat det på ett tidigare stadium men innan burken åkte i soporna kostaterade jag att den hade en alkoholhalt på 10%.
Nåväl, jag hade inte svårt att somna den kvällen i alla fall.

 

Rallycross på Eurocircuit
{eventgallery-image event='114074136301771868677@6410366760653249233' file='6410366764258370946' attr='image' mode='lightbox' crop='false' thumb_width='640' cssclass='' }


Münchner Hof