Torsdag  Dateicon  3.8.2015  Globeicon  Länder:18  Tigericon  407km Total:7508km

Som tur är så kommer vi på gränsövergången tidigt för detta var en mest tidsödande gränspassagerna hittills och där vi under två timmars stekspadeviftande (jodå, Polen kan också) kröp fram.
Dokumenten för motorcykeln kollades av Ukrainsk gränspolis tre gånger, det är så man kan lura på om inte Mr ”varför du åka” skrev in den i systemet som en Trabant i alla fall bara för att jävlas.
Det är också den mest omfattande kontrollen av vår packning som tullen gör på de 18 gränspassager vi hittills gjort men den begränsar sig ändå till att vi fick öppna väskorna så de kunde se det övre lagret på packningen.

I mina vildaste fantasier trodde jag att när vi nu till större delen reste mellan icke eu-länder skulle de vilja detaljgranska packningen så till den mildra grad att jag såg mig själv med innehållet i min necessär utspridd över marken och med långa förklaringar till vad migränpillren är till för.
Hade någon sett den patronformade pillerförvaringen jag har på hojnyckeln hade jag inte räknat med mindre än att få en pistol i nacken och en latexförsedd hand uppkörd i arslet.
Ibland är jag väldigt glad över att ha fel.

Det blir en mycket lång dag i sadeln och vi är allihop tämligen slut när vi kommer fram till hotellet i Warszawa.
Men vi lyckas i alla uppbåda energi till att leta upp ett lonely planet tips på restaurang som hette London Steakhouse.

Jag kan ju inte motstå att betälla in konstiga saker på menyn så jag tog en köttbit i hallon och Jack Daniels (whisky alltså) sås.
Det smakade... annorlunda.

Stämningen var blev lite tryckt då Björne antagligen använde all sin tankeverksamhet till att rendera 3D-kartor inne i skallen inför navigeringen ut ur stan till morgonen och således just inte var så talför.
Vi promenerar tillbaka till hotellet och säger adjö.

 

Någonstans i Polen

Fredag  Dateicon  4.8.2015  Tigericon  0km

Björnen väcker upp mig då jag glömt skicka med clipsen till gps:en jag lånat honom varefter vi åter säger hej då.

Nu har den pågående renoveringen av hotellet dragit igång så att fortsätta sova är ingen större idé, jag går istället ner och äter frukost.

Kan inte riktigt samla ihop mig till att göra något så pysslar lite och degar på rummet till långt fram på eftermiddagen där det mest konstruktiva jag får gjort är att skriva ikapp på den här reseberättelsen och boka båtresan hem från Tallinn. Men till slut känner jag ändå att jag vill göra något.

Då det var en nationell helgdag senast vi var här så hade museerna stängt och det grämde mig lite att vi inte kunde se Warszawa Uprising museet så är i princip är det allt jag har på min to-do-list så jag stövlar däråt.

Heroism är ett överutnyttjat ord men den kamp de polska soldaterna förde mot tyskarna i den här staden kan inte beskrivas på något annat sätt, trots att tyskarna urskiljningslöst avrättade ett hundra polacker för varje tysk stupad gav de sig inte förrän staden i princip var förintad (när röda armén rullade in var mer än 90% av byggnaderna förstörda).
Det var en ganska sober stämning som sig bör sett till ämnet men både lärorikt och intressant.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle käka på KFC så jag letar upp ett på kartan och stövlar däråt, det visar sig dock att det i princip var en drive-in restaurang belägen efter motorvägen som går genom staden.
Det var ett helvete att ta sig dit men jag fick allt min kycklingburgare till slut.

Tar omvägen tillbaka till hotellet via en av stadens parker där de byggt en skidbacke av plast med liftar och allt, det såg tämligen hälsovådligt ut för de hade ordentlig fart ner.

Jag tror säkert att jag gick mer än en mil totalt så jag är rätt färdig när jag kommer tillbaka till hotellet.
Där kollar jag lite på tv innan jag inte klarar av att hålla ögonen öppna längre.
Innan jag somnar bestämmer jag att jag skiter i att ställa någon klocka då jag behöver sova ut, bommar jag frukosten så må det väl vara hänt.

 

Warszawa uprising museet



En ganska träffande karikatyr över den situation Polen befann sig i efter kriget

Namn på stupade

Skidbacken mitt inne i stan

Lördag  Dateicon  5.8.2015  Tigericon  0km

Jag hade uppenbarligen inte fel.
Jag sliter åt mig telefonen när jag vaknar i förhoppningen att jag kanske hinner ner innan de stänger frukosten halv tio.
Det kan jag glömma då jag tydligen vaknat upp ur en koma och kan konsterara att klockan är halv tre på eftermiddagen.
Hade jag varit mer desorienterad hade jag fått ringa receptionen och fråga vad det är för år.

Skönt att få sova men samtidigt lite synd då allt stänger fyra på lördagar.
Jag kommer alltså inte hinna se något idag som har inträde.

Slänger mig i duschen och käkar ”frukost” på Subway på vägen mot centrum och gamla stan.
Stadsvandring i gamla stan var trevligt även om jag ju varit där förut, kommer fram till ett torg där en orkester spelar Chopin (som stammar härifrån vilket de som sig bör är ganska stolta över).

Det lät ju trevlig så jag går och beställer en öl.
Lagom tills jag fått min öl har den klassiska orkestern gått av och en ny gått på och till min oerhörda fasa spelar den nya helt utan föregående varning modern jazz.
Bomber och granater! Anfäkta och anamma!
Så jävla god var inte ölen att jag står ut med denna ackustiska torty varvid jag lämnar den halvdrucken och beger mig snabbast möjligt utanför hörhåll.

I min desperation att skölja öronen beger jag mig till Hard Rock Café som normalt sett spelar allt annat än hard rock men dagen till ära var det Freddie Mercurys födelsedag så förutom att personalen rockade helschyssta mustasher spelades det även klassisk hederlig rock.

Får mig en Murphys Irish Stout och en grillkyckling med pommes, är ganska säker på att det var fler kalorier i ölen än i måltiden då det mer eller mindre var tuggmotstånd redan i skummet.
Tar en taxi tillbaka till hotellet till det facila priset av motsvarande ungefär tjugofem kronor.

Väl uppe på rummet blir jag tämligen bryskt nedkallad till receptionen för ”payment of services” vilket visar sig vara parkeringen.
Jag blev faktiskt ganska irriterad över att bli nedkallad som om det fanns någon befaring om att jag skulle skippa notan.
Det här var resans dyraste boende så jag hade redan betalat flera tusen i förskott för rummen så att de behandlade mig som en potentiell brottsling för någon hundralapp i parkeringsavgift irriterade mig så till den milda grad att jag nog får erkänna att jag ställde till med "en scen".
Den stackars tjejen i repeptionen (som inte alls var den som initierat det här spektaklet) blev så skärrad av min tämligen högljudda indignation att jag nog hade kunnat diktera vilken betalning som helst för parkeringen då hon inte hade den blekaste aning om vad vi gjort upp från början och nog snabbast möjligt ville förkorta sitt eget lidande.

När detta hände var jag precis i valet och kvalet om jag skulle stanna här ytterligare en dag men detta avgjorde saken, det var dags att dra vidare.

Jag bokar nästa hotell på Ratonda Centrum Hotel i Vilnius.

 

Gamla stan