Fredag  Dateicon  28.8.2015  Globeicon  Länder:15  Tigericon  456km Totalt:5697km

Bortsett från några plikskyldiga foton på hotellrummet är den enda turistbilden jag har från hela Serbien skylten vid gränsen som säger ”goodbye” och det var också en av de mer tillfredsställande bilder jag någonsin tagit.
Det svåraste var bara att låta bli att svara ”var som helst utom här” på frågan från gränspolisen om vart vi var på väg.

Vi har vid det här laget insett att vi siktat allt för högt med vilka distanser vi skulle hinna täcka resten av resan då vi har ett begräsat antal ”vilodagar” till vårt förfogande så vi har beslutat att välja bort Bukarest som destination och istället sikta på att åka de finaste vägarna som landet har att erbjuda med basläger i orten Sibiu.
Landet inhyser nämligen några av de finaste vägarna i hela världen, bland annat Transfăgărășan highway som hyllats av programmet Top Gear som ”the best road in the world”.

Jag vet att jag fortsätter tjata om värmen men under resan har det i princip dagligen varit så varmt att svetten bokstavligen börjar rinna av en så fort man kliver ut från hotellet och sedan fortsätter det fram till man står i duschen på nästa hotell på kvällen och den här dagen är verkligen inget undantag.

Den urprungliga planen var att åka till Sibiu via Transalpina, av motorcyklister världen över hyllad som en av de bästa bergspassen man kan åka men vi har som tur är redan insett att det vore överambitiöst gränsande till dumdristigt.

När vi kommit in i utkanten av Timisoara är det dags för lunch och då vi just kommer från ett annat land och är långt utanför eurozonen är det eviga dilemmat betalning.
Jag stannar utanför vad som ser ut att vara en någorlunda fin restaurang och går in och språkar med kyparen. Den skräck som lyste i hans ögon från det att jag först öppnade munnen till det jag gick därifrån trotsar all beskrivning, det var som om varje ord var en del av en utrdragen tortyr men istället för att erkänna tänkte han att det lättaste sättet att få slut på plågan var att besvara allt jag sa med nej. Detta inkluderade frågan om bankomattillgängligheten vilket inte kändes troligt i en stad i ungefär samma storlek som Malmö.

Jag orkar helt enkelt inte hålla koll på både navigation, trafik och medresenärer samtidigt som jag ska leta efter en bankomat så jag går tillbaka mot de mer centrala delarna till fots samtidigt som jag konsulterar min bror som resan igenom agerat osviklig support crew om vad den lokala valutan står i.
Jag hade verkligen inte en susning så att ta ut i bankomaten i blindo hade antagligen resulterat i antingen scenariot att jag fått ut pengar till en korv med bröd på en bensinstation eller också plingande klockor och ordet ”jackpot” i displayen.

Nu blev det visserligen ganska likt det sistnämnda ändå pga att den största valören var 50RON (ungefär en hundring) och jag tog ut motsvarande 4000 svenska kronor.

Men jag kan åtminstone gå tillbaka till mina sömn och vätskeberövade medresnärer med en plånka sprängfull med matkuponger och en rekognoseringsrunda på ett kebabhak med orden ”kebab” och ”pepsi” skrivna på fasaden.
Om den förra kyparens språkbegåvnning var något att gå efter så kanske man åtmistone kunde få ett ”yes” när man pekar på orden kebab och pepsi för i det här läget har vi för länge sedan passerat stadiet där vi ställer några som helst krav.
Det lyckas även om vi får parkera hojarna inne i ett bostadsområde som inte direkt utrålade ”secure parking” så jag slukar i princip min kebab hel för att kunna gå tillbaka till hojen... jag har ju som sagt lite förutfattade meningar.

Även om resten av färden till vad som ska visa sig vare ett av resans finare hotell, Ramada i Sibiu förlöper utan dramatik har det ändå varit en mycket lång och hård dag där vi tagit beslutet att ta långhelg i Sibiu. Tyvärr gick det inte att förlänga vistelsen på Ramada utan vi får under morgondagen förflytta oss till hotellet Libra istället då det var det enda stället som kunde inhysa oss.

Vi tar ett kollektivt beslut på att vi inte ens orkar gå ut och leta efter en restaurang så efter välbehövlig tvagning bänkar vi oss i hotellrestaurangen men då har klockan också hunnit bli så mycket att vi med nöd och näppa klarar ”last order” som är klockan 22.

 

Goodbye Serbia

Motorvägen till Sibiu, Rumänien

 

 

Lördag  Dateicon  29.8.2015  Tigericon  331km Totalt:6028km

Vi flyttar över vår packning till bagerummet på Libra. Vi skulle ju lika gärna dra nytta av att vi skulle tillbaka till samma ställe och således slippa dra med packningen över dagen. Ladyn har bestämt sig för att stå över dagens körning och tar istället en vilodag på stan.

När det börjar bli dags att ge sig av mot Transalpina (vilket var vad vi trodde vi skulle åka mot) inser jag att mina solglasögon är borta, de riktiga alltså, inte de psykadeliska kaledioskopsolglasögonen jag köpte i Podgorica.
Björnen vill iväg och fattar nog inte riktigt varför jag drar igång ett sådant maskineri för detta men jag ställer mig inte riktigt bakom en direkt jämförselse mellan ett par €10 brillor och ett par Ray Bans. Jag gillar mina Ray Bans.

Ladyn som är kvar på Ramada vilket måste vara där jag glömt dem meddelar att rummet är städat och att inga moderiktiga glas finns att hitta. Jag släpper det inte heller där utan åker tillbaka till hotellet för att kolla själv. I mellantiden har Ladyn redan pratat med personalen på hotellet som drar igång sin egen undersökning resulterande i att jag fem minuter senare har mina älskade Ray Bans i handen.
Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt själv trodde på det utfallet utan befarade väl snarast att jag sponsrat vad som då blivit Sibius absolut coolaste städare. Rumänien VS Mina fördomar 1-0.

Nu kan vi alltså ge oss iväg mot Trans...alpina trodde vi tills vi kom till första tankstället och jag konstaterar att GPS:en ruttat någon slags kostig rakt väster in på mittre delen av Transalpina medan vi självklart hade för avsikt att åka hela.
Ny plan. Vi är nu i själva verket närmre Transfăgărășan så vi gör raskt om planererna då vi i så fall bara kört 16km fel (vilket jag får inflika också är den grövsta felnavigeringen jag gort hittills på över 5000km).

Vid påfarten till Transfăgă ligger en liten Taverna där vi stannar för lunch.
Jag stövlar in och frågar på engelska om vi kan få något att äta varvid kyparen får något tomt i blicken och ropar ett namn.

Namnet med tillhörande ägare dyker inom kort upp varvid tomblickskyparen pekar på mig och säger ordet ”turist” med ett sådant uttal att det faktiskt lät som svenska.
Han hinner lämna över och gå därifrån innan jag hinner förklara att jag ännu inte är fullständigt flytande på turist utan närmast är att betrakta som en lekman.

Vi får vår mat och stormar iväg på vad Top Gear och Jeremy Clarkssons benämner som ”the best road in the world”.
Programmet har 350 miljoner tittare världen över och det är lördag... jag hade inte trott att vi skulle vara själva här men detta var nästan löjligt.
Jag tyckte Stelvio var tjuvtjockt med väglöss men det var inte ens värt att ringa Anticimex efter jämfört med detta.

Överallt åker det bilar, står det bilar eller så är det folk som grillar och/eller dricker öl. Parkering skapas var som helst och när som helst, finns det något värt att se ställer man helt enkelt bilen på vägen och går därifrån.

Då morgonens irritation över solglasögonen knappt lagt sig överreagerar jag rätt kraftigt på att Björnen gör en omkörning.
Vi har väldigt olika körstil på den här typen av vägar Björnen och jag.
Om jag hittar en bil som kör beräkneligt i en någorlunda vettig hastighet lägger jag mig gladeligen bakom och njuter av omgivningen.
Björnminatorns utfall på kalkylen kurvig väg, framförvarande fordon i under skyltad hastighet är target:aquired följt av race mode: activated.

Jag erbjuder därför alltid honom att åka först. Han har ihärdigt avböjt men väljer ändå att köra om. Visserligen hatar jag motorcyklarnas körtil överlag i den här delen av europa då de kör extremt fult och mer eller mindre prejar sig fram genom övrigt trafik men i det här fallet vet faktiskt inte riktigt ens varför jag blev så jävla gôbbgrinig, det var inte ens en ful omkörning.
Men det var väl en sådan dag helt enkelt. 
Jag beslutar i alla fall att det är i alla fall var man för sig själv som gäller tills vi kryssat oss igenom köer, idiotiskt parkerade bilar och märkligt placerade marknadsplatser så när han stannat några km längre fram kör jag bara förbi.
Ganska omoget och defintivt inte min finaste stund.

Men bortsett ifrån att Björne fick dåligt samvete och jag var arg som ett barn som fått fel julklapp så tror jag ändå det var av godo att vi åkte var och en för sig med den körstil som passar oss bäst.
När jag lugnat ner mig vilket jag får erkänna tog flera timmar så stannar jag för att låta björnen komma ikapp.
Vilket jag också får erkänna tog betydligt mindre tid än jag gärna hade velat.
Vid det här laget har klockan redan hunnit bli runt halv sex på kvällen. Passagen har tagit ungefär tre gånger så lång tid som vi trodde att den skulle göra och vi måste ta beslutet om vi ska ta snabbaste vägen hem eller följa planen och ta Transalpina med risken att vara mitt på passet när det blir mörkt. Något som t.o.m. dangerous roads avråder starkt ifrån.

Vi tar det sunda beslutet att åka rakaste och snabbaste vägen tillbaka till hotellet vilket visar sig vara den riktiga kalkylen då vi med knappt tjugo minuters marginal slår mörkret.
Vi tar middag i restaurangen och då jag börjar närma mig utmattningens gräns har jag självklart fått migrän.
Vi låter därför migränen sätta agendan för morgondagen, är jag bättre kör vi Transalpina då och mår jag fortfarande dåligt vilar vi upp oss och tar sightseeing i Sibiu.

 

Transfagarasan




Söndag  Dateicon  30.8.2015  Tigericon  369km Totalt:6397km

Sömnen gjorde mig gott, jag känner mig betydligt bättre och detta är möjligen en chans som bara kommer en gång i livet. Vi åker. Ladyn släpper iväg oss ensamma även idag.
Den här gången accepterar jag inga ursäkter och skickar Björnen på grönbete för att ha honom nosande i backspegeln hela dagen skulle bara dra ner upplevelsen för oss bägge.

Trafikdensiteten var inte på något sätt jämförbar med Transfaga och omkörningsmöjligheterna betydligt fler med mera långa svepande kurvor vilket är den typ av körning jag tycker bäst om så jag trivs som fisken i vatten.

Men jag kan inte låta bli att undra där på vägar som är så platta att de går att kalibrera ett vattenpass efter och omgiven av lummig grönska var i helskotta det där berget var och om vi inte borde börja stiga snart och få lite utsikt, detta är trots allt med sina 2145möh den högst belägna vägen i hela Rumänien.
...och sedan tog vi första klivet upp i trappan. Det var hårnålar i mängd men ändå med lite accelerationssträckor emellan och efter en liten stund kom den efterlängtade utsikten som en kärleksfull kyss på bägge ögonlocken.

Vi har pratat om under resans gång att vi nästan under hela resan åkt mot konturerna av fjärran berg vilket är något jag aldrig tror att jag kommer tröttna på.
Det är en sådan underbar kontrast mot de svenska skogskantade vägarna att jag kan gladeligen kan åka dag ut och dag in mot dessa fjärran tysta jättar och deras lockelser där uppe bland molnen.
Men nu är vi här, nu vet vi vad de gömmer här uppe och det är verkligen obeskrivligt vackert.

Jag har varje gång jag tidigare åkt på vägar som jag sedan bedömt som ”mitt livs bästa” tänkt att nu, nu kan det i alla fall inte bli bättre men ändå lyckas man hitta den där vägen igen, den som knappt har någon trafik, svepande kurvor som aldrig tar slut och en utsikt värd att dö för.
Någonstans där ute finns alltså troligtvis en väg som är bättre än den här, det är visserliggen osannolikt men den kan finnas och jag ska gladeligen ta på mig som livsmission att leta upp den.
 Men fram tills dess att jag hittat den kommer jag kunna leva väldigt länge på den här upplevelsen.

Vi åker i ett fullständigt gläderus ner till Novoci och äter lunch, att vi får vänta på maten i en timme spelar ingen som helst roll vi har tillräckligt med intryck att smälta medan vi väntar.

Vi åker tillbaka till hotellet och hämtar upp Ladyn innan vi efter tips från receptionen beger oss mot torget i Sibiu och välbehövlig kvällsmat.

 

Transalpina

Den obligatoriska "motorcykel framför exotiskt bakgrund"-bilden

På väg tillbaka till Sibiu