Måndag  Dateicon  10.8.2015  Globeicon  Länder:0  Tigericon  514km Totalt: 514km

Då det tog avsevärt längre tid att kränga däcken vi beställt i sista minuten har jag fortfarande inte packat när jag kommer hem efter avslutat nattpass strax efter 07.

Packar som en galning för att vi ska komma iväg och möter upp hemma hos Björnen runt nio.

Efter att vi längs vägen dryftat vad vi fått med inser jag att jag glömt mitt internationella körkort vilket vi styr upp tämligen omgående genom att Fru Björn hämtar och tar med sig det när hon ansluter till gruppen i Pristina. I övrigt verkar faktiskt allt vara med.

Färden förlöper tämligen innehållslöst och jag håller min lekamen upprätt och vid medvetande enbart med hjälp av energidryck och kaffe i ohälsomma mängder.

Då jag illa förberedd konsterat när jag skulle återmontera mitt bakhjul att belägget inte skulle klara resan stannar vi till på Triumph i Malmö men tydligen är detta inget de håller i lager så vi får åka vidare med oförättat ärende.
Vi anländer i hamnen i Malmö i god ordning och tar en liten promenad runt i området som bland annat kan bjuda på en vacker vy av öresundsbron (om man nu är lagd åt det hållet men jag gillar den) och turning torso.

Kvällsmat och en öl i restaurangen är den defintiva spiken i kistan, nu är det läggdags.

 

Så här åkte vi.
Balkan map

Det obligatoriska "före" fotot.

Hamnen i Malmö

Turning Torso

Nyckeln till frihet, Öresundsbron

Tisdag  Dateicon  11.8.2015  Globeicon  Länder:2  Tigericon  456km Totalt: 970km

Den dag jag får återse min favoritskylt: ”Last exit in Sweden”.
Jag vet inte hur man kan hysa en sådan kärlek till en gul plåtskylt men jag blir alldeles varm inombords när jag ser den.

Vi trycker på mot färjan i Rödby, milen försvinner fort med först 130km i timmen som skyltad hastighet igenom större delen av Danmark och sedan ingen skyltad hastighet alls genom större delen av Tyskland.

Vi ligger som regel på runt 140km vilket känns som en lagom hastighet för maskiner och däck.

Med tanke på att vi kommer fram i Hamburg i alldeles för god tid sett till att vi inte ska lasta hojarna på tåget förrän runt 20.30 så var det lika bra att vi ändå bestämt oss för att ta omvägen via Louis för att införskaffa bromsbeläggen som hittills gäckat oss.

Tur var väl det för någonstans inne i Hamburg får Björnen problem med sin frambroms, ABS:en tuggar oavbrutet så fort han nuddar handbromsen.
Det visar sig bero på att han tappat en av bultarna som håller fastdet ena oket varvid hela bromsen kan svänga fram och tillbaka.
Som tur är kan vi både inhandla lämplig ersättning och låna lämpligt verktyg för montering varvid problemet var tämligen lättlöst.

Vi har dessutom möjlighet att fördriva ganska mycket tid på detta knuttedagis för att förkorta väntetiden till tågets avgång.

Vi kommer ändå fram i tämligen god tid i Altona men till skillnad från förra gången vi åkte fick vi checka in och ställa fram hojarna omedelbart vid ankomst varvid vi kan både proviantera och äta innan det vi blir invinkade för pålastning.

Lastningen är verkligen ett vidunder av Tysk effektivitet. Spännbanden sätter de på innan vi ens åkt på tåget och de påbörjar fastspänningen i princip innan du ens klivit av hojen.

Vi får även denna gång dela kupé med en äldre herre och dam men denna gång var de inte ett par. Det var uppenbart att detta inte var första gången de nyttjat detta transportsätt då de var redo för att släcka lampan och dra ner ridån innan vi ens bäddat sängarna och borstat tänderna.

Lite snopet när vi plundrar halva Lidl på kakor, dricka och annan proviant vi tänkt mumsa i oss på tåget men det var bara att rätta in sig i ledet. Ordning muss sein!

Jag har som vanligt skitsvårt att sova då det rör på sig åt helvet för mycket, jag hatar ju att åka färja av samma anledning och detta är alldeles för likt det fenomenet.

Sista gången jag tittar på klockan är hon 01 men den lilla sömn jag får även efter det är upphuggen i kortare etapper där jag vaknar smått panikslagen av att slänger omkring med en som en trasdocka i bädden (DB själva påstår att tåget tuffar på i uppemot 160km/h så även en mindre kurva rycker ganska bra).

 

Louis Megashop, Hamburg

Det verkar inte som om jag fått med någon kopparpasta. Alles ist verloren!

Väntan på att få lasta på Autozug

Det är lite spännande att man åker genom en galleria för att köra på tåget.

Det gäller att ducka när man kör på annars gör det ont.

Väck inte den Björn som sover. Det är inte våldsamt gott om plats i kupéerna.

Onsdag  Dateicon  12.8.2015  Globeicon  Länder:4  Tigericon  450km Totalt:1420km

Reveljen går redan kl. 06 så det är bara att börja packa ihop och göra sig redo för avstigning.

Vår mer erfarna medresenär lugnar oss dock då det först är ett stopp på München centralstation i tio minuter innan tåget fortsätter till avlastningsstället vilket är München Ost.

Vid ankomst får vi lomma iväg en bit i väntan på att de ska koppla bort och backa intill fordonsvagnarna.

Avkörningen sker i god ordning så vi stuvar om packningen och ger oss iväg.

Några timmar in på resan i Sonnenbergskogen slår tröttheten i med full skoningslös kraft, nu kommer till slut det faktum att jag inte sov efter nattpasset innan vi åkte och den minst sagt bristfälliga vilan på tåget ikapp mig och till slut ligger det på den nivån att jag i princip skiter i om jag lägger hojen bara för de få sekunder jag får sluta ögonen före smällen.
Rytmen och spårvalen är helt åt helvete så Björnen inser också att något är galet, vi stannar till på en rastplats och jag förklarar att jag betvivlar att det finns några legala substanser i världen som kan få mig körbar i det här läget.

Han föreslår att jag ska smyga upp i skogen och hitta en glänta där jag kan lägga mig en halvtimme och jag är inte det minsta svårövertalad. Vilan var uppenbart välbehövlig då jag som normalt sett bara somnar under optimala förhållanden och vaknar av ljudet av en knappnål som faller till golvet noterar överhuvudtaget inte hans ankomst vilket gör att han snoozar sig själv och ger mig ytterliggare en halvtimmes vila innan han väcker upp mig.

Jag känner mig som en ny människa, nu finns det åter hopp om livet och istället för att jag lider mig igenom varje hjulrotation är det roligt att åka motorcykel igen. Vi stormar vidare mot Grossglockner och strax innan vi ska åka upp på passet äter vi lunch på Wasserfall, samma ställe som på övernattade på senast vi var här.

Vi var minst sagt lite sent ute senast vi var här så den gången hann det att bli mörkt som en kolsäck under tiden som vi var på passet. Därför var det väldigt kul att få köra det igen i fullt dagsljus.

Jag kan dock se att förra resan hade en stor fördel i den närmast totala avsaknaden av trafik vilket vi defintivt inte ”lider av” nu.

Vi kommer fram såpass sent i Trieste så vi hinner inte utforska den staden någonting utan äter bara kvällsmat i restaurangen innan vi tar kvällen.

 

Sonnenberg. Fotot på bäcken är fantamej ett mästerverk som jag önskar jag kunde ta åt mig äran av men det är Björnen som fotat.

Zzzz

Großglockner Hochalpenstraße


 

Högsta punkten på Großglockner, Edelweißspitze (aka Bikers Point)

Nach Italien!