Dag 12 Hannover till Dollendorf via Nürburg

Torsdag  Dateicon  9.8.2012  Tigericon  450km Totalt:2060km

Vi lämnade Hannover med Destination Nürburgring, en racingbana som är smått legendarisk (som något slags referens generar den närmare tjugo miljoner träffar på google).
Att köra ett varv på den sk. Nordslingan Nordschleife har jag länge haft på min "bucket list" (saker att göra innan man dör).

Ringen är öppen för vem som helst att köra på eller i vad som helst som är inregistrerat och lagligt att framföra på allmän väg.
Det är nämligen vad banan rent juridiskt räknas som vilket gör att det inte krävs några särskilda försäkringar eller dylikt för att köra här.
Därav kan man se allsköns fordon på banan, det är verkligen alla ytterligheter på skalan.
Allt från rena tävlingsbilar till familjebussar (eller rent av stora turistbussar men som tur var fanns det inga sådana här idag).
När vi parkerat i depån gick vi iväg till ett bås där vi köpte våra Ringcards, det är vanliga passerkort man drar i en kortläsare för att öppna bommar så att man kan komma ut på banan.
Tillsammans med kortet fick man även en folder med säkerhetsinstruktioner som vissa uppenbart att döma av hur de körde inte läste särskilt nogrannt.

Inne i depån kom vi i samspråk med ett par Britter på varsin sporthoj som hade åkt hit nerifrån alperna och förutom det allmänna hojsnacket fick vi bra tips inför den fortsatta färden.
Då vi inte hade någon större lust att köra runt på banan med full packning bestämde vi oss för att turas om där en av oss körde medan den andra vaktade packningen i depån.

Min körning hade all den tävlingsmässiga aggresivitet som en nunna på väg till kyrkan en söndag (på moped) men jag njöt ändå i fulla drag.
Rent av tyckte jag att det var såpass kul att jag köpte ett varv till, då blev jag genast så övermodig att jag vid ett tillfälle var på väg att ersätta bokstaven S som i S-kurva med ett I som i I-diot.
Nordslingan är över tjugo kilometer lång så att jag skulle ha kunna ha memorerat den på bara ett varv var otroligt korkat.
Just i denna kurva fanns självklart en större mängd fotografer posterade så någonstans är jag rätt säker på att det finns en riktigt bra bild på en Triumph på väg rakt mot curbsen med framfjädringen nedtryckt nästan i bott och en idiotiskt svensk på väg över styret.
Resten av slingan gick återigen i mopedfart och såvitt jag minns var den enda omkörningen jag överhuvudtaget gjorde av en VW Transporter minibuss men jag hade ändå ett leende brett som en lagårdsport när jag åkte in i depån.

Färdiga med dagens äventyr letade vi oss till vårt boende för natten, Sliders guesthouse i en liten håla som heter Dollendorf.
Då både Nürburg och Dollendorf ligger i Moseldalen bjöd åkturen till boendet på semesterns hittills bästa MC-åka, särskilt som vi vid något tillfälle råkade köra fel varvid GPS:en ruttade om till en väg som jag hade kunnat åka fram och tillbaka på hela dagen.
Med ett sådan resultat kör jag gärna fel!
Väl incheckade på Sliders åkte vi till en restaurang tillsammans med Bredan (föreståndaren) och ytterligare 4 andra Brittiska gäster (alltså totalt 7) i hans Citroen Berlingo som han körde som om han stulit den.
Jag och Björne fick sitta i skuffen men då vi inte hade ätit något sedan lunch hade han gärna fått dra mig efter bilen bara det resulterat i lite mat i magen.

Brendan hade innan en allvarlig olycka arbetat som frilansande testförare för olika mc-tidningar där han provkört nya modeller på Ringen.
Det han förtidspensionerat sig från proffesionellt ägnade han sig nu åt som amatör... på allmän väg... i ett av de minst aerodynamiska fordonen som någonsin uppfunnits... med stup vid sidan av vägen.
Om det var någon kurva som han tog sig igenom utan däckskrik måste jag ha missat det på grund av att jag var så strängt upptagen med att inte vilja dö idag.
Väl på plats beställer Britterna naturligtvis in öl det första de gör (de frågade först efteråt om vi ville ha), så ett stop med det lokala väntade oss till förrätt.
Efter den bilturen behövdes det visserligen också något för att lugna nerverna.
Jag var så hungrig att jag övermodigt (trodde jag) tog en 250g pepparstek med potatis och sallad, trots jätteölen gick den ner som ingenting så jag var tydligen för omväxling skull precis så hungrig som jag kände mig.
Brendan var tjenis med ägaren/kocken så vi fick även varsin schnaps till dessert.
Därefter hem mot Sliders för att sova då vi skulle upp tidigt för semesterns hittills längsta dagsetapp till München.

 

Helig mark.

I samspråk med Britterna

Trevligt nog fanns det fotografer som förevigade annat än mina misstag

Hell dig kejsare, den åt döden vigda hälsar dig